Allt och ingenting

På min balkong

2009-08-13T17:07:00.002+02:00

finns det just nu några liljor som är såå fina! Och dom doftar helt underbart! Igår hade bara en slagit ut, men i morse var det flera till. Och detta tack vare att jag petade ner några lökar (som jag fick av pappa) i mina vanliga krukor. Fint!

Det är en Gladiolus callianthus (Doftlilja) som man oxå kan beundra här, där det för övrigt finns en del annat fint att oxå beskåda. :)

(Min klematis har förresten tagit sig riktigt bra oxå, även om det kanske inte är helt tydligt på den här bilden.)

Semestern i bilder, fortsättning

2009-08-09T15:45:00.003+02:00

Semestern i bilder

2009-08-09T15:33:00.002+02:00

Nya klokord

2009-07-21T15:01:00.002+02:00

Om jag inte har glömt att tagga en citatpost så var det visst väldans länge sen jag citatade sist. Eventuellt har jag gjort det instoppat i andra inlägg, isf finns risk för upprepning. Men det gör inte så mycket, tycker jag. Så, läs och njut!

Ylva: "Vad nya skor du har!" (... är dom fina?)

Karin: "Skjortor kanske man brukar köpa utan att smaka."

Frida: "Det är inget att göra. Jag är hungrig, alltså måste jag sova."

Arbetskamrat: "Det är så bra med den här spårvagnen, för den stannar precis vid hållplatsen." (Jaa, det är jobbigt med dom som stannar mellan hållplatserna...!)

Föreläsare: "Kaukasiska gruppen har annan ansiktsstruktur än t.ex. mongolida... *tystnad* ... mongola!"

Ordförande i kyrkan: "Man hoppas på utgifter, men dom kommer aldrig." (skulle det inte vara bättre att hoppas på inkomster?)

"Gott vin!" säger Johannes och häller upp öl.

Pappa kommenterar en skylt där det står: "Skolgård. Rökning och rastning av hundar förbjudet."
Man kan läsa det som att rökning av hundar är förbjudet, vilket ju är lite lustigt. Men jag och mamma kopplade det inte riktigt, ssk inte mamma som, då pappa frågade om vi såg vad som var kul med skylten lite överraskat säger: "Rökning och rusning av hundar förbjudet, så står det faktiskt!" (men det var väl inte så konstigt egentligen, med tanke på afasinivån i familjen...! :)

Emma: "Det är för att det oftast kommer nån gammal dam som jag lyfter mig på."

Jag: "Jag fryser om rumpan. Men det är hål i den oxå. " (Ja, hål i byxan alltså!)

Johannes om att det var lite svårt att komma på mat till en fest: "Det är många som är tomatvegetarianer".

Pappa: "Det var en svår knäck att knöta."

Emma: "... en och en halv rads mellanstånd..." (skulle väl eventuellt vara radavstånd?)

Emma anmärker på att vi fnissar så: "Vi behöver inte ens dricka."
Julia, chockat: "VA!?"

Julia om fågel. "Det ser ut som den står på bakbenen!" (vi vet ju alla hur många ben fåglar har)

Pappa som liten, när han såg en långhårig man på moppe: "Titta, titta, där kommer Jesus på moped!"

Emma: "Jag har hostat upp nånting i näsan."

Emma: "Det är nästan lite skönt med en sån utlösning." (om åskväder)

Ylva på föreläsning: "Man behöver inte prata om sina privata delar om man inte vill."

Anna Karin, med en katt i knät: "Mina lår är så mjuka och sköna... som en vattenbassäng." (menar du vattensäng?)

Julia: "Jag kunde inte somna in." (tur var väl det?)

Livet och kalas

2009-07-05T15:04:00.004+02:00

Oj oj... Vet inte ens om jag kan definiera bloggen ens som sporadiskt uppdaterad längre. Får väl se om jag fortsätter, men än så länge får den i alla fall vara kvar.

Den gångna veckan har varit en av de mest omtumlade i mitt liv. Jag gick nämligen från att förra fredagen vara arbetslös, med två kommande intervjuer i Sthlm (och ågren över huruvida jag ens kunde tänka mig att flytta dit), till att i onsdags börja jobba som logoped i Göteborg. Egentligen skulle jobbet börja 1 augusti, men saker och ting blir ju som bekant sällan som man tänkt sig, så jag började istället två arbetsdagar efter att jag blivit erbjuden jobbet. Jag är som så ofta förr otålig, och stressar redan över att det känns så överväldigande (efter tre dagar... kanske inte helt ovanlig känsla :), men är fantastiskt tacksam över att ha fått den här chansen, det är faktiskt helt otroligt!! Och när vikariatet går ut i december kommer jag ha lärt mig så himla mycket!

Men, nu är det inte jobbet som jag tänkte blogga om. Istället kommer en sen liten post om det stora examensfirandet, varifrån några bilder finns utspridda över hela posten... Som om det inte räckte med föräldrafirandet, examensceremonin, klassens examensfest dagen efter så firade vi lite extra på midsommarafton. Det var fortfarande i första hand midsommar, men jag och Johannes fick en hel del extra uppmärksamhet och firades med fantastiska tal, sånger och presenter, allt i goda vänners, släktingars och familjs lag. (För folk som var där och eventuellt vill ha fler bilder är det bara att höra av sig :)

Examen!

2009-06-12T08:35:00.003+02:00

Ja, nu har jag hunnit vara färdig logoped i en hel vecka! Inledde den med att vara sjuk, så det har väl bidragit till en sen uppdatering. Nu ska jag snart iväg och jobba (inte som logoped dock, utan på mitt gamla timvik. Något motigt måste jag säga. Tur att det är fredag iaf!). Men en kort uppdatering hinner jag med.

På torsdagen den 4 juni ägde själva examensceremonin rum. Den gamla aulan vid Vasaplatsen fylldes av släkt och vänner och det hölls flera riktigt trevliga tal, yngrekursarna sjöng fantastiska sånger, och vi fick våra examensbevis utdelade.

Jag, Karin och Tyrdvin i magen.

Efteråt följde mingel och bubbel utanför och jag blev uppvaktad med bland annat massa fina blommor, och ännu lite mer bubbel! Det kändes nästan som studenten att gå runt och vara lite småberusad innan lunch, och glatt och trevligt! :) Efter en lunch på stan med föräldrarna och Emma så blev det lite shopping och sen gjorde jag inte så mycket mer den dagen.

Fredagen var examensfest-dagen. Det har varit en hel del turer kring den, men när nu fredagen slutligen kom var det helt fantastiskt trevligt och roligt!

Fina blommorna!

Fantasiskt festligt

2009-05-30T16:44:00.006+02:00

Det här inlägget skrev jag inatt:

Skriver detta för hand, klockan är 02:20 - och det är faktiskt inte helt mörkt ute, det är fredagen den 29:e maj. Idag har min bror tagit sin läkarexamen och det har varit en festlig dag. Avslutningsceremonin var trevligare och roligare än jag väntat mig, och efteråt gick jag och föräldrarna föräldrarna för att lyssna på min bror + hans flickvän sjunga med sin kör. Även detta blev över förväntan! När vi sen kom hem till föräldrarna på kvällskvisten tänkte jag nog att vi skulle skåla för mig oxå, eftersom jag tar min logopedexamen om en vecka (ja, visst låter det som att vi är familjen pretto? ;). Men att vi skulle bli firade så till den milda grad, det hade jag inte kunnat föreställa mig...!

Champagne (jag tror jag har druckit det en eller två gånger i mitt liv innan), svenska, söta små jordgubbar, god middag med trevlig öl, whisky och mera bubbel (!), diskussioner som rörde allt från djupaste allvar i abortfrågor till velofaryngeala frikativor och hur man ska uttala "smoothie", Jeopardyspel (pappa vann), skratt så att tårarna sprutade och magarna värkte... Och dessutom presenter - och inte några små gåvor heller. Jag fick bland annat det som ni kan beundra nedan, till exempel en liten kaffepress - jag har saknat min lilla så mycket sen den åkte i golvet - massa riktigt spännande öl, fint kort och ännu mer!! Det är dessutom mer än tre år sen jag hade en lika stor bukett i mitt hem, den är så fin!

Jag är lätt chockad (vilket kanske märks...), lätt tårögd, tycker att mina föräldrar är smått galna som gett oss så mycket - för jag har inte ens berättat om allt här. Och såklart så är jag fantastiskt glad, stolt och tacksam!!

Färdig!

2009-05-26T17:12:00.005+02:00

Japp, det var en märklig känsla att gå hem i regnet (som övergick från hällregn till lite sporadiskt droppande lagom tills jag hade fått på mig hela regnkläds-outfiten) och konstatera att... jag är ju klar!!

Fyra års studier avslutades idag med att jag och Karin gjorde dom allra sista ändringarna i exjobbet för att sedan lämna in en helt färdig magisteruppsats och skriva på avtal för publicering och sånt. Vi är godkända! Det enda som var kvar i övrigt var en sista röstinspelning, och även den gjorde jag idag. Den förra var från 27 september 2005, alldeles i början på utbildningen. Det känns som att det både var igår och en evighet sen. Kunde konstatera att rösten har utvecklats och förändrats till det bättre under dessa fyra år, phew!

Nu är det examen nästa, sen legitimation och så förhoppningsvis ett jobb på det! Men hur som helst - idag, den 26 maj, är dagen då jag är klar, hurra!

Mera bilder än ord. Nästan.

2009-05-18T17:11:00.004+02:00

Det blommar lite här och där, både ute och inne. Jag har massa poppelfrön i små fluffiga drivor i vardagsrummet. Det är lite irriterande. Men annars är det ljuvlig och vänlig grönska som man ju bara blir så glad av!

Till exempel när hibiskusen har mer knoppar än nånsin förr (påminn mig om att jag ska berätta historien om hur just den här sorten kom till Sverige, det lär inte finnas alltför många, har jag nyss fått lära mig :)

(Och bakom, ute, är det härligt grönt!)

Inga blommor, men dom får vara med ändå. Två fina öl som blev en present till F, ska bli spännande att se hur dom smakar. ;) Eller få en rapport! :)

Oj! En katt hamnade visst här... Bona bäddar alltid ner sig under filtar och täcken. Även om det är utomhus och strålande sol (som det var här).

Små knoppar som snart ska blomma på balkongen!

Trift och vacker lav i Bohuslän. Pappa tog fotot när vi var ute och fiskade öring. Inget napp den gången heller, men bebis-öringar följde åtminstone efter dragen, så det finns i alla fall fisk!

Tulpaner på landet. Vilken sort det är vet man inte. Eller, inte jag. Eller, jag har glömt. Men dom är fina.

En katt till! Visst är det fint när saker kan användas till mer än man tänkt - till exempel ett fågelbad som blir en utomhusvattenskål?

Och så till sist... Här växer oxå något. En Tyrdvin finns i Karins mage! Iris är kompis med henom. Fint!

Klipp-och-klistra-dikt

2009-05-13T12:03:00.003+02:00

På gymnasiet läste jag en kurs som hette "Litterär gestaltning" där vi mestadels skrev allsköns skönlitterära texter och dikter, både utifrån olika mallar och övningar och mer fritt. Bland det bästa under kursens gång var när vi åkte till Italien och skrev under dagarna när vi satt på Colosseum, Forum Romanum och på brötiga caféer - lyxliv! Nu förtiden skriver jag väldigt sällan, även om det händer någon gång då och då. Men för ett tag sen satte jag mig och skrev in alla dikter och texter på datorn som jag kunde hitta på lösblad och i anteckningsblock. Då trillade bland annat följande dikt fram (den är från kursen):

Vill du skapa
på din balkong av idéer
från frostkalla och betonggråa
till svävande vackra
Prunkande kapitel
ger dig
Smarta, väldoftande blomlådor
Spara lökarna till
Hängande och Grönskande år
sommarens och höstens nätter
Ett grönt uterum hjälper dig
då som insynsskydd
Gå tillväga
över tidig vår
förändra och du
tittar fram
Från din blommande balkong

Visst är den lite fin? Jag kan inte precis ta åt mig äran eftersom jag inte har skrivit, utan bara klippt och klistrat. Kanske vill någon som läser bloggen prova en egen klipp-och-klistra-dikt? Och kanske t.o.m. publicera resultatet på sin egen blogg? Jag skulle då läsa dom!

Så, för den som vill, så här gör man:

Hitta en lagom lång artikel, annons, någon annan icke-skönlitterär text. Klipp isär alla ord (eller gör som jag och skriv av orden, och klipp isär - så man får lite större ord än dom från en tidning). Blanda orden och dra sedan valfritt antal ord till dikten. Ordningen på orden bestäms av dragningen, men kompositionen bestämmer man själv. Jag "fuskade" lite och nöjde mig inte förrän jag tyckte om ordningen som jag fick fram, den ovan blev nog till på tredje försöket eller så.

Så, släpp lös sax och klister och sätt igång! :)

Påsken

2009-04-19T15:56:00.002+02:00

Påsken var fin med diverse trevligt folk, och kändes härligt lång! Smakprov i bilder nedan.

Godiset innan påskharen kom och hämtade det för påskäggsgömning.

Påsklunch på landet

Ljuvligaste påskaftonsmorgonen någonsin!

Någon fisk blev det inte, men det gjorde mig inget. Det var en naturupplevelse som bara var så perfekt och underbar!

Dom fina vägskyltarna nere vid sjön!

Och påskharens stora ägg funnet!

Påskbrasa

Med fina stugan bakom

Katterna njöt oxå. Här blir Bona alldeles till sig av den rosa leksakskammen (den där lilla lilla plastsaken i brorsans hand) jag hittade i en låda - hon älskar borstar av alla de slag, och tydligen spelar inte storleken någon roll...

Kalas!

2009-04-05T16:11:00.004+02:00

Oj, tiden bara rusar, mest kring exjobb men oxå kring en hel del annat. Jag hinner tänka att jag ska uppdatera bloggen, och sen har det på nåt konstigt sätt gått en månad och det har blivit old news. I helgen hade jag kalas, eftersom jag fyllt halvfemtio/ett kvartssekel/vad man nu vill kalla det. Sist jag hade födelsedagskalas var nog när jag fyllde 13, och ska vi vara petiga så var det naturligtvis inte kalas, utan disco...

Det blev kalas med väldigt kort varsel (jag kunde inte bestämma mig för hur-var-när...) men ett helt gäng fina människor kom ändå och det blev en jättetrevlig kväll!

Det är roligt med paket! =)

På lördagen blev det familjefirande, vi åt på uteservering - årets första uteätande för min del, riktigt härlig dag! Av mina föräldrar fick jag bland annat en fullständigt oväntad - men väldigt uppskattad - present!

Den fanns i det blå, stora paketet. Jag kunde inte alls gissa vad det var, men det rasslade när jag skakade på det... Det visade sig vara ett hopfällbart kastspö! Jag tycker ju väldigt mycket om att fiska, och istället för att göra som många andra (?) som fiskat som barn och tappa intresset, så ökar mitt med åren. Nu vågar jag till och med ta i fisken!! ;) Jag känner mig mycket nöjd med att ha påbörjat mitt tjugosjätte levnadsår med att få ett eget kastspö och räknar med att prova det på landet, under påsken.

Bland flygande tankar och moln

2009-03-17T12:25:00.001+01:00

För tillfället flyger mina tankar omkring i någon slags sammelsuriumdans. Jag är ofokuserad och splittrad och det är helt klart något frustrerande, men ändå inte så stressande som det skulle kunna vara; för jag satsar på att acceptera hoppande tankar istället för att försöka motarbeta dom. På det stora hela tycker jag att det fungerar bra.

Men mitt bland dansande tankar finns det stunder av bara lugn och ro, också. Just nu är vardagsmorgnarna ofta riktigt sköna, åtminstone när vi exjobbar hos mig och jag inte måste iväg nånstans. När klockan ringer är det ljust ute! Jag drar upp gardinerna och släpper in katterna innan jag kryper ner i sängen en stund till. Iris är alldeles till sig och tokspinner och stångas och kräver gos, medan Bona kryper in under täcket och somnar. Utanför kanske det strilar ett lätt regn, eller så flyter små fluffiga vita moln, eller så syns dagens första, gyllene solstrålar. Jag tycker faktiskt att jag har en vidunderlig utsikt från min säng, där jag ligger och tittar på den vidsträckta himlen och trädtopparna. Det handlar bara om tio minuter eller så, men det är ett bra sätt att börja dagen på.

Sen finns det dom där ögonblicken också. Som idag, till exempel, när jag tog en lunchpromenad i den strålande solen. Jag bestämde mig att gå av den asfalterade vägen i den lilla skogen som finns här i bostadsområdet, och krångla mig in bland grenar och snår istället. Lyssnade på fåglarna och hörde ett lite underligt ljud som jag försökte lokalisera. Plötsligt upptäckte jag att ett litet, fint rådjur stod bara några meter bort och tittade på mig. Brukar inte tänka på rådjur som så särskilt vackra, men denna lilla varelse, med sina stora, mörka ögon var ljuvlig! Den stod hur länge som helst och bara tittade på mig, och verkade nästan inte rädd alls. När jag gick följde den mig med blicken så länge jag kunde se den. På långt håll såg jag folk som inte kan ha haft en chans att ha sett den från vägen, men bland snåren kan man visst upptäcka små skatter ibland…

11.648 ord och meningar senare...

2009-03-05T18:12:00.003+01:00

... ja, om man multiplicerar de 48 ord och 80 meningar som finns i språktestet jag och Karin normerar i vårt exjobb, med de 91 barn som jag har träffat så kan man, lagom nördigt konstatera att det blir över 11.000 upplästa ord och meningar. Fast i verkligheten är det ännu fler, eftersom det blir en del upprepningar av vissa meningar, och utöver testet har vi även läst berättelser och ställt frågor på dom - så då blir det ju äännu mer. Tillsammans har vi träffat 180 barn. Det är ju ganska många, när man tänker efter. Och det känns smått otroligt att vi är klara med insamlandet, särskilt som vi rätt sent blev tvungna att hitta ytterligare en skola att besöka, eftersom dom vi redan hade inte räckte till. Nu har vi allt material vi behöver, bara att jobba på, skönt! Jag har firat detta stora steg med en Nogger i vårsolen, som iaf lyste en stund i eftermiddags, och nu genom att värma en färdig fiskgratäng i ugnen, och slippa laga mat. Det gäller att ta varje tillfälle att fira! ;) Ett 60-årskalas av stora mått stundar förresten, ska bli riktigt roligt!

För övrigt är det så härligt underbart ljuvligt att våren är på väg. Jag vet att det säkert kommer bli snöstorm och minusgrader och sånt där igen, och att man kommer vara trött och att det finns många grå dagar, till och med när den väl har kommit. Men finaste våren är ändå där nånstans bakom hörnet. Idag fanns det definitivt lite i luften. Jag rekommenderar er att gå fram och titta nära, nära på hasselträden. Igår såg jag årets första hon-hasselblomma utslagen. Jag tycker att den är litet under av skönhet; spretande, tok-cerisa, pyttpytteliten, mot de gröna knopparna och de gula hanblommorna! En söt tant kom fram och undrade vad jag tittade på när jag stod i leran och stirrade på de kala grenanar idag, och jag blev glatt överraskad när hon tackade mig efter att jag visat den lilla, lilla blomman - hon hade aldrig sett den förr. (Och den är lite hemlig - jag tror inte att man upptäcker den om man inte tar sig tid att gå nära.) Är man barn till växtnördar så kanske det betyder mer, men jag tycker verkligen det är ett vårtecken som det är värt att ta sig tid att kika på!

Det finns en första gång för allt

2009-02-19T17:57:00.002+01:00

Och idag var första gången då jag låste mig ute, i alla fall där jag bor nu. Annars tror jag att det hände nån gång när jag var liten oxå. Undrar hur man gjorde då, utan mobil? Den blev min räddning idag i alla fall!

Det började med att jag glömde bort min tvättid, sysslade med exjobb och hade huvudet fullt av tankar. Hade inte heller stoppat i mig mellanmål, fast jag borde ha gjort det. Vid upptäckten av glömmandet samlade jag snabbt ihop tvätten, tvättmedlet (som annars är något jag är bra på att lämna), var på väg ut, hämtade mobilen (som jag rätt ofta lämnar uppe), gick ut och insåg mitt misstag; inga nycklar! Så, jag kom inte in i lägenheten och inte in i tvättstugan. Som tur var kunde pappa komma till min undsättning riktigt snabbt (tur att man har extranycklar på annan plats!), men det blev ändå 40 minuters väntande i en ganska kall källare. Burr! Men en trevlig sida av det hela är sympatierna som bara strömmar in - ja, nästintill i alla fall. Statusuppdateringen på facebook har fått kommentarer och plötsligt ringde mamma och frågade om jag ville komma och äta?? Man kanske skulle låsa sig ute lite oftare? Fast nej, jag föredrar nog att låta bli ändå. Nu ska jag ta mina nycklar och gå ner och hänga upp den vääldigt försenade tvätten.

Fint

2009-02-10T15:23:00.004+01:00

Fint 1:

Lilla Elin (fyra månader) och storebror Anton (och jag, som blir glad av att få snusa lite bebis)

Härligt att få hälsa på och träffa dessa gobitar och deras mamma! (Pappan hanns oxå med, men bara i dörren på väg in och ut). Mera om dom här.

K och Karin var oxå med. Elin hade det riktigt mysigt hos K!

Och sen tog kamerabatterierna slut... Men då går vi över till:

Fint 2:

Karin har en liten, liten buskrabat i magen, så fantastiskt! Och det kan såklart ha varit en ren tillfällighet, men när hon var här för exjobbande förra veckan så verkade nästan katterna ana något... Dom brukar inte hoppa upp i knät på folk det första dom gör, men Karin hade knappt satt sig innan Iris låg i en liten boll mot hennes fina mage!

Och - sen låg till och med Bona där en stund, ännu ovanligare!

Fint 3:

Mina paprikor :)

Fint 4:

Brorsans matblogg

Den som inga byxor har... får tydligen oxå gå med rumpan bar?

2009-02-02T16:07:00.008+01:00

I helgen var jag på mitt livs första No Pants Party. Det går till så att den som byxor har, får gå med rumpan bar (byxor inhänges i garderoben). Jag kikade bara in som hastigast, hade inga byxor utan klänning och behövde därmed inte hänga in mer än min kappa i garderoben. Men, upptäckte jag några sekunder för sent, klänning + kappa = statisk elektrictet = klänning sitter på höfterna och inte nedanför = åh no! Jag intalar mig såklart att ingen hann se och nu efteråt så är det ändå lite lustigt, tillräckligt för att outas på en blogg. Jag verkar ha en tendens till att lyckas med liknande bravader lite då och då, kan ju hoppas att detta betyder att jag gjort mitt för i år...

Onsdagsglad

2009-01-28T16:55:00.003+01:00

Internetet är segt som (kall) sirap för tillfället, men jag prövar en uppdatering ändå. Har nämligen återfått lite energi idag, för första gången på en vecka. Innan dess har jag mest varit sjuk, gnällig, självömkande och rent löjligt trött. Idag är det bara lite snor i nasofarynx och en överkomlig trötthet kvar, klar förbättring!

Jag och Karin har börjat med den Stora och Roliga biten i exjobbet. Som hon skriver på sin blogg har vi iofs redan jobbat en massa. Och vi har gjort flera Stora bitar, några Roliga, andra o-Roliga. Och vi har kvar såna oxå efter detta. Men jag ska komma till poängen kanske? Själva exjobbet går ut på att göra en normering av ett språkförståelsetest (testar grammatisk hörförståelse), på barn i åldrarna 6-8 år. Vi ska även undersöka sambandet mellan grammatisk förståelse och "diskursförståelse" (det finns inget ord för det på svenska, men det är arbetsnamnet iaf). Och nu har vi kommit fram till själva testningarna. Hittills har vi hunnit testa lite över 30 barn, och det känns bra! Dom är söta och snälla och tycker att det är mestadels roligt. Då är det ändå 60 ord och 80 meningar, varav en del egentligen är för svåra för den här åldersgruppen, som ska gås igenom. Men dom kämpar på bra! Ett barn frågade t.o.m. om vi kunde göra det en gång till när vi var klara! Men nja, med tanke på att vi behöver testa nånstans kring 200 barn så känner jag att det räcker med en gång per barn. :)

Imorrn blir det sovmorgon, hurra! Att väldigt många människor (och kanske jag själv om ett halvår eller så) faktiskt får lov att gå upp klockan 6.00 varenda dag för att gå till jobbet tänker vi inte på nu... Nä, nu tänker vi på att en trevlig, ledig onsdagskväll ligger framför oss. Yay!

Blandade ögonblick

2009-01-06T17:08:00.002+01:00

Inte en krönika

2009-01-06T16:29:00.003+01:00

Men nytt år är det. 2009 - snart är vi ett decennium in på det nya millenniet! Just idag är jag extremt opepp. Inte på 2009, men på januari. Vill ha massa mera jullov. Vill inte sitta med en skrattretande dålig hemtenta som jag måste jobba en hel del mer på innan jag kan lämna in - samtidigt som skolan drar igång imorrn med föreläsningar, salstenta och exjobb och så SMU-uppdrag som ska klämmas in på nåt sätt. Bläh. Fast jag brukar vara sånhär inför skolstarten efter jullovet och det brukar gå rätt snabbt att komma in i det hela igen. Våren i år är onekligen spännande, för nu väntar ju något helt nytt. Även om jag har jobbat en del förr så har det varit tillfälliga anställningar (okej, fyra år på senaste stället är iofs lite mer än tillfälligt - men det var ju bara en helg i månaden plus lite extraveckor) och det har i princip alltid varit mellan plugg av olika slag - nu är det plötsligt slutpluggat snart (eh, förutsatt att jag nu klarar alla tentor och sånt då) och jobba, på riktigt-riktigt, väntar. Förutsatt att jag får nåt jobb då. Men det ska jag nog inte gnälla om idag eftersom en opepp-dag ger oproportionerligt gnäll. (Och, det är klart att jag får jobb. Men kanske inte i samma millisekund som jag slutar).

Istället kan jag konstatera att julen var väldigt trevlig, smått kaotisk (14 pers does that), lite snöig, mysig och fin. På hemvägen fick vi åka första klass mellan Sthlm-Gbg, det var roligt. Men jag är rätt lättroad oxå! :) Nyåret blev lugnare än planerat, men det var bara bra eftersom jag var småsjuk. Jag och Emma lagade iaf till en riktigt god förrätt (jordärtskockssoppa) och efterrätt (glace au four) - huvudrätten var inte lika lyckad men fullt ätbar. Gott att dricka hade vi med, men det blev tyvärr nästan inga drinkar, fast Emma hade med sig en massa roliga petflaskor med genomskinlig vätska i - jag var lite för sjuktrött för att orka så mycket. Dagarna efter spenderade jag mest framför tv:n med två katter i knät och fascinerades lite av min hosta, jag har inte haft ordentlig hosta på en massa år. Nu är jag nästan helt bra och mycket piggare! Jag har kommit igång lite med plugg och har träffat trevligt folk i mellandagar här och där. Det blir tufft att komma igång med plugget, men roligt att träffa alla och det jobbigaste är just att komma igång - sen går det av bara farten!

Inför jul

2008-12-21T17:31:00.003+01:00

Jag har städat i fyra dagar, men nu är det också rent som aldrig annars. (Fast ändå inte riktigt lika rent som när jag gör det hela ännu mer ordentligt än nu...) Pyntet är på plats, katterna hos kattvakt (oj vad dom kommer saknas! Men dom kommer ha kul med Livia och Nonia) och det som återstår är mest packning och julrimning och paketinslagning - nåt som jag tycker så mycket om att jag blir alldeles exalterad bara av att tänka på det! Har fått rapport om att ingen snö finns, fast julen ska firas norrut. Det är förstås lite tråkigt, men det blir fint ändå. Igår var jag och Emma på en fantastiskt vacker julkonsert med Svenska Kammarkören. Sedan en god öl i baren på Bishops. Idag en mycket innerlig och fin gudstjänst. Skolböckerna behöver jag inte öppna förrän nästa år. Jublande härligt är det hela!

Jo, just det. I "Julbockens återkomst" här nedan refererar vi ju en hel del till olika figurer och annat. Hästen, utklädd till ko, kommer från en disneyklassiker som var en av mina favoriter som liten. I mitt och Emmas minnen sa den verkligen "meu", men när jag hittade den nu på youtube var det faktiskt mer "mu"... Men häst-kons viskning kan ni iaf föreställa er när ni ser filmen här.

Nedan en kalvakad i mitt färdigstädade och pyntade hem.

Min tomtedocka - minns inte när eller vem jag fått den från, men den har funnits med så länge jag kan minnas.

Den pyttelilla krubban. Är på jakt efter en något större krubba; har letat i några år men inte hittat rätt ännu.

Jenny Nyström-Lucia som jag fick från farmor och farfar för många år sen.

Fina tomtarna som mormor gjorde för oxå många år sen

Det ligger några paket som jag redan fått och väntar på mig... *nyfiken*

Mer tomtar...

Köket med mormos sydda och virkade adventsstjärna (färgen liknar den som ses i spegelbilden i fönstret)

Söt liten katt som jag inte hittar en bra hängplats till.

GOD JUL önskar jag och katterna!

Julbockens återkomst, del tre

2008-12-21T17:22:00.001+01:00

Tillbaka till bocken…

Han hade nu delat ut hälften av julklapparna, men hade absolut inte fått den respons han väntat sig. Nästan alla barn hade blivit vettskrämda, flera stycken hade börjat gråta och en liten flicka hade sparat honom på benet. Alla undrade var Tomten var också, det var bara en pappa som hade tyckt att det var roligt att han tog upp ”de gamla traditionerna igen”. Julbocken förstod absolut ingenting, han trodde att barnen skulle bli glada när han kom med julklappar till dom. Nu kändes allt bara dumt, och han längtade hem till Gävle. Han började traska i kanten av en snöig väg. Han var mitt inne i skogen och det var alldeles tyst, inga bilar eller människor var ute nu. Eller helt tyst, var det verkligen det? Julbocken spetsade sina öron och tyckte sig kunna höra ett tyst ”ooo…” Det lät som det kom närmare. Han lyssnade ännu noggrannare.
”oooooooOOOOOOO! BRAAAAK!”
Bocken blev stående på vägen. Det där hade han definitivt hört, någon hade brakat in i skogen bara några hundra meter bort. Bocken började springa, och strax såg han vad det var; Tomten och hans släde. Bocken drog efter andan och ville bara rusa därifrån. Men han gick ändå fram.
”Hallå, Tomten, är du där?”
”Ho-ho-ho, vilken smäll!” sa Tomten och kravlade sig fram från den uppochnervända släden.
”Duu!” sa han när han fick syn på bocken. ”Fattar du vad du har gjort?”
”Ja”, sa bocken väldigt tyst och skamset. ”Jag är verkligen ledsen, det var bara att jag ville se hur det kändes att för en gångs skull inte brinna upp. Men ungarna vill bara ha dig, och det var mycket jobbigare att dela ut julklapparna än jag trodde. Jag hoppas bara du kan förlåta mig, och att vi kan återgå till vårt…”
”Ja ja, det är väl okej då”, sa Tomten vänligt. ”Men innan vi återgår till det vanliga så har jag ett förslag; vi kan väl dela ut resten av julklapparna tillsammans? Och så behöver jag någon som kan hjälpa mig med släden.”
”Det låter jättebra”, sa bocken och log. De hjälptes åt att ställa släden upprätt igen, lastade i julklapparna och gav lite lav åt renarna så att dom skulle orka med allt flygande. När de satt sig i släden och lyft i den stjärnklara vinternatten började Tomten nynna på en sång.
”Den här brukar jag sjunga när jag tycker att livet är lite tråkigt eller jag är trött på att vara tomte… Kläm i du med, bocken!” Och det gjorde bocken, och snart hördes sången överallt ”Var nöjd med aallt som livet ger, och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer sorger och besvär…”
Och så blev det en riktigt god jul för alla i alla fall.
Till sist vill vi bara säga; från oss alla, till er alla; en riktigt god jul!

SLUT

Av: Emma och Julia
December 1999 och 2000

Julbockens återkomst, del två

2008-12-18T18:39:00.001+01:00

Nästa morgon vaknade Tomten av väckarklockan och steg upp och åt sin julgröt. Sedan bad han tomtenissarna spänna för renarna och lasta på julklapparna i släden.
”Kvinnlig intuition, visst…” muttrade Tomten och skakade på huvudet. I samma stund flög dörren upp med en smäll och en liten tomtenisse rusade in.
”Julklapparna är borta!” tjöt han förtvivlat.
Tomtemor stod vid spisen. Hon tittade på Tomten och öppnade munnen, men hann inget säga förrän Tomten sa ”Kom inte här med ditt…”
”… vad var det jag sa!” sa Tomtemor glatt. ”Jag har alltid rätt! Men nu får du åka ut och fixa det här.”
”Okej, jag åker direkt”, sa Tomten allvarligt.
”Jag vill också följa med!” sa tomtenissen.
”Nӕj, det ӕr før farligt for dej”, sa Tomten på danska.
Alla stannade upp och bara stirrade på Tomten.
”Undskyld… eh förlåt!” sa Tomten. ”Jag är stressad, och ni vet att jag börjar prata på andra språk då…”
Dom såg misstänksamt på honom. Tomten skakade på huvudet.
”Tomtemor, jag älskar dig!”
”Ja ja, stick iväg nu!”

Samtidigt hade bocken börjat dela ut julklapparna till Sveriges alla barn.

Senare

Tomten hade tagit en kisspaus vid en bondgård. På vägen tillbaka till släden träffade Tomten en häst utklädd till en ko.
”Meu”, sa den.
”Du har inte råkat se några julklappar här i närheten?” frågade Tomten. Häst-kon böjde sig närmare honom och viskade något i hans öra.
”Är det sant? Har han rymt?” Tomten stoppade en kaka i munnen. ”Vad ska jag göra?”
Han hade just fått veta att julbocken i Gävle hade rymt och helt enkelt snott Tomtens plats som förste julklappsutdelare.
”Det är nog bäst att jag åker direkt”, sa Tomten och hoppade upp i släden. Men renarna rörde sig inte ur fläcken. ”Du är för tung”, sa en röst i Tomtens huvud.
Plötsligt flög hans luva av och en lustig fågel med stor, röd kalufs satt framför honom.
”Ge hit den där!” fräste Tomten.
Fågeln tog ett skutt ned på marken. Tomten sträckte ut handen för att ta luvan, men fågeln tog ännu ett skutt och började fara och flyga över hela bondgården.
”Ariappapappapappapappapaa-paa-paa-paa-paa” tjöt den och jakten blev allt vildare. Till slut sjönk båda två ner i en liten hög å marken och flämtade. Tomten tog sin luva och upptäckte att han blivit lite smalare.
”Men det är ju underbart! Lite motion var allt som behövdes, tack!” sa Tomten och hoppade upp i släden och flög iväg.
Fågeln stod kvar och såg släden försvinna i vinternatten.
”Vad vore väl en tur i Tomtens släde? Det kunde ju vara tråkigt å trist å… å alldeles förskräckligt… å alldeles, alldeles… alldeles underbart!” sa fågeln drömstk.
En liten syrsa kom fram till fågeln och började sjunga ”Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få…” Sedan föll den ner död, syrsor kan faktiskt inte vara uppe och springa på vintern.

Julbockens återkomst

2008-12-17T19:50:00.004+01:00

Dags för en ny följtetong på bloggen! Det här är en julsaga som jag och Emma skrev när vi gick i nian. Året efter gjorde vi viss redigering och resultatet kommer nu att publiceras här. Vi har inte gjort några förändringar, även om det kliar lite i fingrarna när det gäller vissa saker. Fast överlag konstaterade vi, när vi nyss läste den, efter att jag hittat den bland gamla skrivsaker, att vi fortfarande är rätt nöjda med den. Eventuellt kommer jag att lägga till vissa kommentarer till vad det är vi hänsyftar till någon gång (isf efteråt eller i ett separat tillägg) där det kanske inte är så tydligt, kanske får ni klara er utan det. Nu önskar jag god läsning!

Julbockens återkomst, del 1

1 december, år 2001, Gävle

Ett par ungdomar smög tyst över snön. De var på väg till bocken för den årliga nedbränningen. Plötsligt stannade en upp och bara gapade och pekade. De andra följde hans darrande finger och flämtade till. Bocken var borta!
Detta blev naturligtvis veckans huvudnyhet; ingen visste varför, hur eller vart den tagit vägen, bara att den inte längre fanns där. Det var ett olösbart mysterium, men snart tappade både medierna och folk intresset och ägnade sig åt julförberedelserna istället.

Det var kvällen före julafton. Långt, långt in i skogen låg en gård. Där stod granarna täta och snön låg vit på taken, endast Tomten var vaken. Och hans fru såklart. De satt vid brasan och myste. Tomten var tvungen att vila upp sig inför morgondagen.
”Det… det är något som inte stämmer”, sa Tomtemor med ängslan i rösten.
”Jag kanske har glömt att ställa väckarklockan?” föreslog Tomten. ”Det var ganska pinsamt förra året…”
”Nej nej, det har jag redan fixat”, sa Tomtemor. ”Det är något annat, något mycket värre!
”Kom inte här med din…”
”… kvinnliga intuition? Jo faktiskt!”
Tomten suckade ljudligt.
”Vi får väl se vem som har rätt imorgon!” snäste Tomtemor.

Samtidigt smög en figur runt hörnet på julklappsskjulet. Det verkade nästan som om det var en… halmbock!
”Ta-ta-ta-daa, ta-ta-ta-daa!” (dramatisk musik)

fortsättning följer...

Det bästa med listor...

2008-12-12T15:51:00.005+01:00

inte önskelista den här gången, utan en av mina många to-do-listor. Det bästa med såna listor...

... är när man får stryka/kryssa för att något är klar! När jag skrev den här listan kändes det som att den aldrig skulle ta slut, men på nåt märkligt sätt har det gått och OJ vad duktig jag känner mig när det är såhär prydligt uppspaltat dessutom!

Trevlig lucia och god helg!
ps - kika in kattbloggen för bilder på några av kattungarna som stora grabbar (och för hemsking-historien om Iris kastrering)

En önskelista från för länge sen

2008-11-22T11:18:00.004+01:00

Närmare bestämt från mars 1991. Tillhörande brev (kanske lite väl svårt att tyda..?)

Ååh, nu är det bara en vecka kvar tills man (eller, iaf jag) får ge sig hän jullängtan på allvar. Juldukar, julgardiner, adventsljusstakar, adventsstjärnor, glögg (jag har köpt den fina blå flaskan med blåbärssmak och är nyfiken på att smaka), julöl, julshopping, julkort, julgodis, julmusik... osv osv i all evighet och jubel! Fast det blir allt lite smygstart idag, när det är höstförsäljning (jag brukar alltid kalla den för julförsäljning...) i kyrkan. Man kan alltid kika in om man har vägarna förbi, det är varmt, fint och roligt!

Alva vågar ta ut svängarna!

2008-11-14T22:28:00.002+01:00

Vi hittade en ännu roligare sida! Spana särskilt in svenska Alva! Klicka här. Drick dock inte öl - eller något annat för den delen - medan ni lyssnar, så slipper ni frusta upp drycken i näsan.

Kodmeddelanden från andra sidan

2008-11-14T21:32:00.003+01:00

Vi sitter och skrattar så att tårarna sprutar och magarna värker, men så är vi ganska lättroade med (moi and Emma alltså). Rekommenderar er ett besök här för att leka med text-to-speech online, med massa spännande röster och dialekter. Latino-Rosa sänder mystiska meddelande om "eminuscula" (närmare bestämt ca 24 stycken gånger i olika varianter), vi tror att det är viktigt, men vi vet inte. Om någon kan hjälpa oss får ni gärna lämna en kommentar. Vi får se vad india-Anjali vill säga till oss, US-Rich fokuserade mest på att knarra och tyska-Klara tyckte att det var viktigt att fokusera på "komman". Enjoy!

Här är texten som vi leker med just nu:
"M m marängsviss är gott! emma och julia är fina dom. snart är det jul och ljus här i vårt hus,julen har kommit hoppfarelallala,eller tralalala. How much wood would a wood chuck chuck? She sells seashells on the seashore. Good on ya mate,she'll be right,sweet ass,rattle your dags!?"

Brr!

2008-11-06T13:34:00.004+01:00

Värmen och varmvattnet är avstängt idag eftersom det hålls på och fixas och donas med fjärrvärme. Börjar känna av kylan nu, sipprar in rätt fort verkar det som. Tre tröjor (varav en fleece och en stickad), raggsockor och te gör det hela rätt okej ändå, mysfaktorn blir hög. Sen ska jag iväg på styrelsemöte (SMU) så då kan jag värma mig där, men för katterna lär det bli lite kallt. Fast då får Iris göra som Bona alltid gör - krypa ner långt, långt ner under varmaste filten och rulla ihop sig till en liten boll. Om dom dessutom lägger svansen om nosen så blir det ännu lite bättre.

Idag hade vi ett av våra litteraturseminarier; det var trevligt och rätt givande. Eftersom jag skickade in en hemtenta/exuppgift till distanskursen igår kunde jag pricka av två "att-göra-i-skolan-saker" idag! Återstår bara nio andra uppgifter innan jul, men dom ska nog oxå bockas av i sinom tid.

Jul ja, jag längtar. Jag försöker låta bli, för det är ju lite tidigt än - jag vill gärna dra ut på det och börja längta först när det inte är för lång tid kvar, så det inte hinner bli utlängtat/uttjatat innan det är dags, men det går bara inte i år. Jag har börjat spåna på julklappsköp och har dessutom faktiskt redan fixat en som jag är väldigt nöjd med! Försöker som sagt att inte fokusera _för_ mycket på jul så därför längtar jag efter advent oxå. Det är lite tidigt för det med, men inte så farligt - på tisdag börjar projektkören i kyrkan att öva inför adventssångerna. Då är det verkligen okej att sätta igång, wii!

Ooh, jag drömde förresten häromnatten att jag var färdigutbildad och var ute på ett sommarvikariat. Jag hade en spännande behandling i nåt slags källarrum/en restaurang med familjen som publik och en handledare (som dock inte jag haft) som entusiastiskt vimsade runt. Det var lite märkligt, men roligt - och jag trivdes bra!

Näh, nu är det dags att kanske göra nåt nyttigt. Och värma händerna på teet lite.

Stjärnhimlar och sånt

2008-11-03T12:21:00.001+01:00

Tar en paus från hemtentaskrivandet. Det är fortfarande sjukt mycket i skolan, men jag är mest vid gott mod och tror nog att det ska gå att få ihop allt i slutändan. I helgen åkte jag till landet för att få lite plugg-ro; hemma är det nästan omöjligt att sätta sig när det inte är vardag. Jag fick faktiskt en hel del gjort (dock inget test-testande inför ex-jobbet, eftersom jag glömde blanketterna hemma -lite fånigt) - mindre än jag hoppats men mer än jag trott. :) Hann med lite annat med, t.ex. lyckades jag övertala föräldrarna att köra till världens underbaraste pryl-kitsch-mys-affär som ligger i en stor villa på ett berg med utsikt över Ljungskilebukten. Tydligen ska dom ha en fantastisk julsaksförsäljning med olika teman i de rum som finns i butiken, t.ex. ett vitt rum, ett rött rum osv med massa vackra julkulor, änglar, glitter och annat trevligt. Det hade inte kommit igång än, men det var trevligt ändå. Sedan tog vi en promenad längs stränderna och bland husen vid vattnet och njöt av allt vackert.

I trädgården var det oxå vackert...

Katterna var med, men dom saknar ju riktigt varm päls så dom var mest inne - och njöt i full drag av att ligga framför brasan. Mysigt!

Vi fick en halloween-tårta oxå som pappa hade med sig. Gott-gott!

Jag försökte fotografera den otroligt fina stjärnhimlen, men det gick inte så bra. Här är en starkt inzoomad bild:

Vintergatan och mängder och åter mängder med stjärnor syntes - så där som det bara kan se ut på landet, i stan är det alltid för ljust. Det är så stort och ogripbart - och vackert!

Glädjande dammtussar

2008-10-09T20:21:00.003+02:00

(det är inte dom i mina hörn jag pratar om)
Bläh säger jag bara. Skola. Mycket. För.

Som kompensation för gnället följer nu mera katter. Det är F:s ljuvliga dammtussar som är hela 1,5 vecka gamla. Jag fick snosa dom och äta varm kanelbulle och dricka gott kaffe igår och då minns man ju livet utanför gnället och att det är gott.

Ur ett annat perspektiv

2008-09-26T21:12:00.002+02:00

(jaa, här med, och med samma titel och allt! Nån gång får allt katterna vara med här oxå :)

Stora Lökpackarhelgen

2008-09-26T20:56:00.004+02:00

Det har packats i några veckor. Nu är det dags för Stora Lökpackarhelgen, då folk går man ur huse, från landets alla hörn, för att packa, packa och packa. Det blir tusen och åter tusentals lökar och knölar. Ibland kan man bli lite trött på dom. (Lökarna och knölarna alltså.) Men det blir även umgänge, god mat och dryck, och lön.

Bilder från tidigare Stor Lökpackarhelg finns om man klickar på länken ovan. På hemmaplan kan det set ut såhär:

Sommarminnen

2008-09-26T20:34:00.002+02:00

Det här var länge sen, men det togs ju foton och nånstans måste dom väl publiceras? En skön augustikväll kom Helen över. En flaska gott vin och en balkong gjorde en fin kväll.

Jag vet inte riktigt vad som hände sen...?

Att Helen är en bra sittplats vet vi sedan tidigare.

Katterna in action

Still alive

2008-09-26T20:03:00.002+02:00

Det var värst vad mina titlar har gått och blivit (sv)engelska då? Sitter hemma vid en surrande dator. Har packat lök i Alingsås hela dagen, återvänder imorgon, då med kudde och sovsäck, det blir dels smidigare att stanna (mer tid till packning) och dels trevligare (umgänge med de andra packarna).

Jag hade tänkt uppdatera långt tidigare än så här, men jag har mest varit totalt genomtrött de här senaste veckorna och när jag inte har varit det har blogguppdateringar inte varit med mest prioriterade. Men nu, när jag ändå är för trött för att göra nåt annat skoj så passar jag på!

Praktiken avslutades igår. Det har varit väldigt intensivt, en hel del blandade känslor, ganska mycket stress, visst jobbigt. Beror delvis på att jag inte riktigt visste vad ena handledaren tyckte om mig, min förmåga. Plus att jag blev dunderförkyld och att jag inte kunnat sova för det är så mycket intryck och tankar som snurrar runt på kvällarna = megatrött. Fast den här sista veckan kände jag att det började kännas bra, ökade tilltron till mig själv rätt ordentlig (förra veckan regredierade jag till infantil tonårsångest = "jag kan absolut ingenting juh!"), landade ordentligt, och det är förstås väldigt skönt! Och egentligen har det gått väldigt bra - det har varit svårt (waaay svårare än mina tidigare praktikperioder!) men väldigt intressant och givande och roligt med. Och jag fick fin-fina omdömen från båda mina handledaren och den bekräftelsen är alltid fin - särskilt när jag var så osäker på den ena innan.

Det känns lite knäppt att jag har haft min sista praktik nu. Nästa gång jag gör nåt liknande detta jobbar jag. Hur gick det till?

Back on track

2008-09-07T16:34:00.004+02:00

I alla fall vad gäller datorn... Å, vad jag tycker om att vara med dator igen! Somligt gick för evigt förlorat, men det mesta är kvar. Och nu är den dessutom uppdaterad och lite bättre än innan. *pussa på den*

Så, dags för Skagen-fortsättningen! Var var vi nu...? Jo, det var ju kvällen första dagen...

... och vi vaknade nästa morgon i ett tält som var så fukt-varmt att det var imma på vattenflaskorna, som väl innehöll sisådär 23-gradigt vatten. Men vi var båda förvånade över att vi sovit såpass bra. För min del är det helt och hållet tack vare öronpropparna, man missar visserligen fågelsången i gryningen men man missar oxå grannen (och då menar jag inte Emma, utan tältgrannen) som snaaarkar. Bra! Till frukost gick vi och handlade färskt bröd, äpplejuice, yoghurt och wienerbröd, yum!

Så var det dags att turista igen, så vi cyklade ut till Grenen där Skagerakk och Kattegatt möts (eller vilka hav var det nu egentligen? Och stavas dom ens så?)

Skum solig bild

Grenen i sikte! Liksom lämmeltåget med människor som oss

Emma och kelp

Så gick vi då ut där havet möttes. Det var verkligen starka strömmar! Det är badförbud av den anledningen och även om folk stod med vatten upp till magen så verkade de flesta lyda detta. Undrade därför väldigt vad det var för mörk figur som jag skymtade i vattnet - ett barn!? En hund!? Nej, det var ju en säl! Världens gulligaste lilla knubbsäl som i fem minuter simmade fram och tillbaka och nyfiket spanade på alla oss människor som med digitalkamerorna i högsta hugg spanade tillbaka.

Vi frågade i receptionen på campingen om det brukade vara sälar på Grenen, och visst hände det men absolut inte varje dag, så vi hade tur! Har aldrig sett en vild säl på så nära håll i Norden förr. Gulle den säger jag bara!

Den var verkligen nära, längst ner i bild är ungefär där vi står, så den var bara ett par meter ut.

Med benen i varsitt hav!

Vi tog ett långt bad i de höga vågorna på en strand lite längre ner. På morgonen hade vi köpt en stor badring och den hade vi mycket roligt med när vi surfade (hm, nåja, guppade och kullerbyttade var det kanske mer) i det sköna vattnet. Sandbotten är verkligen härligt! Sandstrand är mindre härligt, så vi cyklade hem för en liten paus istället för att sola. Vi bodde längst ner i hörnet.

Så drog vi till fots in till byn.

Lunch på Jensens boefhus, gott gott!

Ett besök på Skagens Bryghus ledde till en guidad tur helt på danska. Behöver jag säga att vi inte förstod precis allt...? :)

Efteråt var det provsmakning och det var trevligt, men det var inget speciellt med just det ölsorterna vi provade. Godast var veteölen, gott med nåt uppfriskande i värmen!

Vi sprang in på Bolcheriet och köpte färska karameller, yum igen!

Efter middag, jag tror det var fish and chips igen, fast på nytt ställe? gick vi till campingen, hoppade på cyklarna och cyklade till västra sidan av tippen för att se solnedgången. Det var nästan magiskt vackert, vilket ljus!

Det blev ju inte sämre av att vi hade med oss mini-gin-och-tonic som vi drack ur vår lila kåsor som vi köpte på scoutlägret -95

Så cyklade vi tillbaka och sov rätt så gott ännu en natt. Precis när vi skulle packa ihop tältet kom resans enda regnskur, men det var ju bara att gilla läget.

Hemvägen cyklade vi betydligt fortare än dit-vägen, så egentligen skulle vi fått spendera ganska många timmar i Fredrikshamn innan färjan gick hem vid kl 20...

Lunchpaus

... men vi lyckades på nåt sätt trassla bort oss på en omväg så det blev nog närmare en extra mil innan vi kom fram...

Egentligen var det väldigt vackert, och trevligt med lite nytt att se men vi hade verkligen ingen aning om var vi var så vi uppskattade detta mest i förbifarten. Först när Emma kom på den eminenta idén att se vart solen stod (för att relatera den till vädersträcken) lyckades vi övertyga oss om att vi inte var på väg till Tjotaheiti.

Väl i Fredrikshamn njöt vi av kall öl, kallt vatten och middag. Härligt!

Vi lyckades dessutom bli påspringna av herr J och R både där och senare på båten, till slut blev det lite löjligt, så vi uppehåll oss på däck på färjan för att bespara oss alla från vidare pinsamma möten...

Det blåste svalt i sommarnatten - skönt - och vyn var inte dålig!

Vinga vid 23-tiden

Göteborgs vackra skärgård

Stan!

En riktigt, riktigt god tur blev det! Det var tungt att cykla hem från färjan mitt i natten (det hade förstås varit lika tungt mitt på dan), men i övrigt gick det helt utmärkt, mycket bättre än jag trott. Massa trevligt hade vi och det är verkligen fint att komma ut och njuta av underbara naturen! Jag säger som ganska ofta (?) - jag rekommenderar det!

Stickemellan

2008-09-03T15:59:00.004+02:00

Fortsättningen på nedanstående inlägg får vänta, och den tillsandade kyrkan får stå kvar som vår boning tills vidare. Min dator har totalkraschat och jag är minst sagt frustrerad - det är ett typiskt dåligt tillfälle att bli sittande utan dator. Som tur är kan man ju låna andras datorer. Ännu mera tur är att en riktigt duktig kille försöker fixa min stackars dator så att jag 1) inte behöver skaffa en ny, 2) förhoppningsvis, ganska troligen, kan få tillbaka den ganska snart. Phew!

Men det tar för mycket tid att sitta vid andras datorer och kika på bloggar och forum och annat trevligt - sköter det nödvändiga, det andra får vänta (förutom det här inlägget). Blir spännande att se andras uppdateringar sen! Nu har jag ordnat en massa jag behövde få gjort på internetet, skönt! Onsdagar är min lediga dag under praktikveckorna, bra med en paus mitt i veckan! Just nu behövs det verkligen - skolan rivstartade verkligen i måndags, jag kände mig mer eller mindre medvetslös när jag kom hem. Har inte hunnit reflektera eller smälta intryck än, mest haft lite blandade känslor av panik och entusiasm, men jag tror att det i huvudsak känns bra. :) I måndags var jag som sagt mer eller mindre medvetslös, igår totalt speedad. Jag räknar med i alla fall en veckas total förvirring, sen hoppas jag på lite mer ordning i kaoset! Annars blir det ett fint tillfälle att öva mig i att inte få ha ordning och reda - det är oxå nyttigt!

Det finns en massa gnäll i mig över diverse småsaker (som mest har att göra med att jag är fattigfattig och tröttrött), men jag försöker övertala mig själv om att 1) det inte blir roligare för att jag tycker synd om mig själv och 2) det löser sig. 1:an går sådär men jag har gott hopp om att bli bättre. 2:an tror jag fullt och fast på, hoppas förstås på att det gör det förr än senare men annars får det gå ändå.

Simma lugnt

Skagen-köra

2008-08-26T17:15:00.003+02:00

Är jag inte otroligt fyndig!?

Eftersom Emma har publicerat sin Skagen-reseberättelse kan ju inte jag vara sämre, så här kommer den då äntligen! (?)

I slutet av juli gav Emma och jag oss iväg på vårt livs första ordentliga cykeltur. Många av er vet nog att jag inte ens äger en egen cykel och jag har knappt cyklat nåt över huvud taget de senaste åren. På en skolresa till Gotland i gymnasiet tvingades vi cykla Fårö runt och det var allt annat än kul, motvind precis hela vägen. Tältat har jag gjort mycket som liten men nästan inget som vuxen och Emma i princip inte alls. Vi var båda lite nervösa inför detta kliv in i friluftslivet...

Längst fram i färjekön, vi tog 8-båten för att komma igång i god tid.

Men som Emma skrev så gick det galant! Cyklandet gick alldeles utmärkt - vid några tillfällen blev vi/jag väl lite trötta men det var så mycket enklare än jag hade trott! Fast vi hade förstås inte så farligt med motvind heller och Danmark är ju som bekant mest platt. Klara fördelar! Varmt var det - det var ju den där 30-gradersvärmeböljan med tropiska nätter som vi lyckades pricka in. Men med många vätskestopp var det riktigt härligt att cykla i den strålande solen! Det kändes inte precis sämre när vi stoppade här,

på en strand i Aalbaek, och tog oss ett svalkande dopp. Vi bytte om bland klitterna och tog ett ganska långt bad i det mer eller mindre ljumma vattnet. Helt och hålllet underbart!

Lite lunch smakade oxå väldigt gott efter detta!

Från Fredrikshamn till Skagen är det fyra mil. Cykelvägar finns överallt och är jättefina. Ibland blir det lite tråkigt att cykla längs med bilvägen men oftast är landskapet fint även precis vid vägarna, med hagar, ängar, skog, hus och andra trevliga vyer. Då och då slingrade sig vägen bort från bilarna och variation förnöjer ju. Fast Evigheten hade vi blandade känslor inför...

Jag hade bränt ryggen, därav min snygga outfit. Kände mig som superwoman när min "mantel" fladdrade i vinden!

Emma, äkta geologi/geografi/väg-och vattennörd var förjust i klitterna!

Den sista biten innan vi kom till Skagen cyklade man ut mellan klitterna i landskapet ovan. Mycket vackert, mycket stort, mycket oändligt. När vi började misströsta och tro att vi för evigt skulle få cykla bland de fina klitterna dök äntligen lite nytt landskap upp. Först blev vi glada, men när inte heller skogen verkade vilja ta slut började det bli allvarligt segt. Vi döpte detta vackra, men sega, område till Evigheten.

I slutet av Evigheten fanns den tillsandade kirke. Det är en kyrka som ligger nästan helt begraven under sandklitterna, bara tornet sticker upp. Naturligtvis ville vi kika, men här hade vi börjat bli rätt trötta och jag var rejält tjurig eftersom min kylväska var full med smörkladd efter en tidigare incident och jag här lyckades tappa den och fullständigt sanda ner den. Det kostade nån liten peng att gå in och titta. Vi tittade på kyrktornet som stack upp och sen vände vi och fortsatte mot Skagen.

Vårt förstahandsval av camping låg längst upp i Skagen, alldeles i närheten av Grenen. Vi blev lite mer än besvikna när vi fick beskedet att det var fullt när vi så äntligen kommit fram! Som tur var fanns det plats på camping nr två, som inte låg särskilt långt bort.

Tältet fick vi upp utan större problem, men det fattades tältpinnar och jag undrade om vi verkligen gjort rätt.

Vi gjorde nog inga fel, men just avsaknadet av tältpinnar gjorde att yttertältet låg mot innertältet och när det daggade under natten blev det därför lite blött hos oss. Men det var så varmt (som sagt, tropiska nätter) så att fuktvärmen inne i tältet gjorde så att det knappt märktes...

Vår lilla campingplats!

Efter att vi installerat oss och duschat traskade vi in till Skagens centrum där det blev fish'n'chips och öl i hamnen. GOTT!

Därefter spenderade vi resten av kvällen på en bar ihop med J och R som slog sig ner vid vårt bord. Det var en trevlig kväll, men somliga var lite för mycket så till slut kände vi att vi kunde tacka för oss och lämnade J och R, ganska långa i synen... :) Se Emmas blogg för lite mer detaljer.

Nu måste jag gå på SMU-möte i kyrkan. Jag kommer nog bli sen redan (men det är alla andra oxå). Så, so long and...

... to be continued!

Moln och hallonöl

2008-08-21T15:03:00.005+02:00

Att det ska vara så svårt att få till en ordentlig blogg-uppdatering. Men jag ska skriva om Skagen - det är alltså inte en fråga om om, utan om när.

Under tiden lider sommaren så sakteliga mot sitt slut. Det börjar kännas höst ute. Jag trodde nog att det skulle vara nån mer värmebölja, fast det kan det ju fortfarande bli förstås. Nu är det drygt en vecka kvar tills sista året på utbildningen börjar. Smått galet. Smått skräckinjagande. Mest roligt. Inför praktiken, som kommer att inleda terminen, pendlar jag mellan förväntan, tillförsikt, småpanik och nyfikenhet. Som tur är blir det kattutställning i helgen, så jag får nåt annat att tänka på. Förra veckan hade jag också fullt upp; då kalasade jag nämligen tisdag-lördag! Massvis hann jag se, t.ex. Miss Li, Fläskkvartetten, pubvandring med stadsmuseet, Son of Rambow, Patrik 1,5, Across the Universe, Bohuslän Big Band, lite jazz och faktiskt lite till. Mat och dryck blev det också och diverse trevliga umgängen med diverse folk. En del regn, en del sol, mycket moln. Och så måste jag bara säga att hallonöl helt enkelt är förtjusande gott!

I väntan

2008-08-13T12:53:00.003+02:00

på den ordentliga uppdateringen om Skagen-resan kan jag ju lägga upp nån bild som smakprov...

Igår såg jag Miss Li på Götaplatsen, och nåt konstigt hände - jag blev sugen på att plocka fram min dammiga trombon! Det har inte skett än, och skyndar jag mig inte lär det inte hända heller. Vi får se om jag hinner idag, ska ner och kulturkalasa igen och träffa I för första gången på evigheter, skoj skoj!

Landet

2008-08-02T17:08:00.005+02:00

Spenderade några härliga dagar på landet. Åkte upp på onsdagen och det fantastiska vädret kom på torsdagen, så det blev mycket sol och bad och glass. God mat, gott vin, bärplockning i trädgården, ljumma kvällsdopp i sjön, samtal på sena natten och fiske förgyllde också dagarna!

Vår eka hade inte fullt så mycket vatten som denna i sig när det var dags att ro ut och fiska, men en liten pöl var det allt. Trots att båten i princip låg på land; har aldrig sett så lågt vatten i sjön!

Det är skönt att sitta barfota i båten. Mete och kastfiske; båda har sin charm. Vi (pappa och jag) fick varsin mört - pappa en liten och jag en pytteliten. Jag var nöjd med att jag tog i fisken alldeles själv, det brukar jag nämligen inte vilja...

I övrigt var det rätt dött, det slog visserligen precis vid båten några gånger, ungefär som av en retsam gädda, men ingenting högg. Fast det är inte det som är det viktiga. Det är så skönt att fiska! Något mediativt och rofyllt över att sitta där med den enformiga kaströrelsen eller titta på det guppande flötet. Kanske prata några ord, men mest, gemensam tystnad.

När vi hade varit ute ett tag hördes plötsligt ett bröl-skrik som fick mig att rycka till ordentligt! Otroligt nog var det bara vi ute på lilla sjön denna varma sommarkväll - badplatsen som annars brukar vara välbesökt låg även den öde och jag undrade vad sjutton det var som lät som en blandning av en kanadgås, en svan och en människa som skrek. Pappa förklarade att det var två tranor som trumpet-sjöng ihop. Då kändes det plötsligt andäktigt vackert och vi bara satt där och lyssnade på trumpetandet. Riktigt häftigt, tyckte jag!

Grill, mm!

Jag gjorde smulpaj till efterrätt av alla bär jag hittade i trädgården: smultron, hallon, blåbär, gröna krusbär, röda krusbär, röda vinbär, svarta vinbär. Och så fick det bli några späda rabarber också. Mums!

En av trädgårdens ofantligt många blommor i åh-så-vackert kvällsljus.

Flygmyror fanns det gott om, och getingar, och knott (fast knotten rörde inte mig).

Isch!

Mera fina blommor, sedda från altanen.

Mellanlandning på hemmaplan

2008-08-01T17:50:00.002+02:00

Jo, jag hann ju med en hel del efter Havstensund, men nu orkar jag inte skriva så mycket mer... En del finns spaltat i kortform i "bara kort"-inlägget. Tog inte så många bilder under veckorna där men här kommer iaf några.'

Spelkväll hos brorsan med T, D och M. Det var D:s födelsedag så vi firade förstås lite extra med god middag. Tanken var väl att vi skulle gå ut sen, men det blev inte mer än en tanke. Dock hade brorsan, D och jag intressanta diskussioner in på sena natten!

Bror, lite trött?

T och D och katten Cassiopeia i påsen.

Växterna på balkongen går det sådär med. Blomman för Dagen har iaf tagit sig. Inomhus går det desto bättre.

Physalis

Avokado

Fortsatt fiske, dumlemousse och solnedgång

2008-08-01T17:30:00.003+02:00

Vi fick efter det mulna vädret strålande sol, ljuvligt!

Utsikt över huset från badbryggan. Det är det gråa, längst ner.

Vi tog ett dopp när det blev en liten lucka mellan brännmaneterna, det var inte varmt! Emmas föräldrar kom oxå och vi åkte med hennes pappa till Grebbestad där vi köpte lite nya drag till spöna.

Dags att ge sig ut på spången igen!

Och hör och häpna - denna gången fick vi resultat! Vi hade köpt makrillsdrag, men detta var vad Emma drog upp:

Flera som gick förbi beundrade fångsten och en gubbe sa att det var en skrubba. Vi trodde rödspätta eftersom den hade röda prickar, men han verkade säker. God var den i alla fall när vi senare åt den stekt på kvällen!

Emma lyckades även med konststycket att fånga en yttepyttefisk - i magen!!

Efter ett bottennapp som vi fick hjälpas åt att dra loss kom draget upp med en liten fisk som satt fast på kroken, i buken. Helmärkligt! Den åkte förstås i igen och vi har ändå gott hopp om att den överlevde den traumatiska händelsen.

Båtar på väg mot rännan

Mera spel!

Denna fantastiska efterrätt fixade jag och Emma ihop till kvällen. Dumlemousse!

Receptet fick jag på ett kattforum och är världens enklaste:

Klipp en påse dumlekolor i små bitar (ta helst bort plast och papper först...). Det går egentligen bra med vilken mjuk choklad eller kola som helst som kan smälta, t.ex. geischa, fazermint eller lakrits-kick.

Koka upp 3 dl grädde, när det kokar heller man det över dom klippta dumlebitarna. Rör sedan runt tills bitarna är helt smälta. Ställ in i kylen över natten. Nästa dag tar man fram det och vispar tills det hela får lagom mousse-konsistens. Klicka upp i trevliga skålar eller glas, strö över lite kakao och ha gärna hallon eller nåt annat syrligt till - det blir extremt sött! Vi hade detta till 4 pers, men jag tycker det hade räckt till 6 pers utan problem eftersom det var en så mäktig dessert. Men fantastiskt gott var det!

Jag behöver väl inte ens säga något?

Kvällens fiske gav tre makrillsnapp men förmodligen var vi för dåliga på motryck (man vågade inte eftersom det kändes likadant när man fastnade i tång eller manet och det ville man ju inte få fast) eller så var det nåt fel, för dom släppte så fort vi fick dom över ytan. Men det var ju kul ändå!

Sista dagen fick vi ingen fisk men väl en härlig stund vid vattnet i solen! Riktigt riktigt härlig tur var det!

Kändiskåta dagar

2008-08-01T16:20:00.005+02:00

Så äntligen dags för Havstensund-blogg-inlägget. Jag har tagit ganska mycket ledigt från datorn. Kikar in på folks bloggar då och då, kollar mailen nån-några gånger i veckan, facebook kanske en gång i månaden... Det är skönt! I vardagen gillar jag cyberspace, men det är skönt att ta paus ibland. Fast nu vill jag faktiskt uppdatera bloggen, så bäst att passa på!

Andra veckan i juli tog Emma och jag tåget upp till hennes familjs sommarhus i lilla samhället Havstensund i norra Bohuslän. Vi hade några riktigt härliga dagar med mycket spel, gott att äta och dricka, fiske och som sagt Ernst-spaning.

Fika på altanen med underbara utsikten. Den privata badbryggan syns till vänster. (Det är flera husägares brygga, men inte en allmän badplats. <- den ligger typ en minut bort, om man skulle vilja ta den istället.)

Glass på nybyggda träspången; nu kan man gå från allmänna badplatsen till hamnen via vattnet, istället för att traska runt och gå på tråkig väg för att komma dit.

Det råkade vara så att just den veckan som vi var där så var Ernst (ni vet väl vem?) där och spelade in ett avsnitt av sitt sommarprogram på fyran. Kändiskåt som jag är blev jag förstås exalterad!

:)

Det blev en hel del spanande på Ernst och på inspelningen och det var riktigt kul! Programmet gick i måndags och det var roligt att se programmet på en timme när man hade sett vilket arbete som låg bakom.

Huset som skulle fixas med en mobilpratande Ernst på stranden:

Det var inte bara vi som spanade, utan alla som passerade på spången tog sig minst en titt. Och förstås alla båtarna som seglade förbi i rännan som spången går över, och det var många!

Vacker himmel

Vi klättrade upp i en fyr...

... och fortsatte upp en bit på berget bakom, tills vi insåg att det såg ut såhär nedanför oss:

Hasande på våra rumpor tog vi oss försiktigt men snabbt ner till plattare mark igen och gick den vanliga vägen tillbaka.

På (privata) badbryggan sätter en man varje dag upp en egenhändigt ihopknopad dikt.

Middagsdags

Rosé är verkligen sommarens dryck

Extra fin segelbåt som la till utanför rännan så att vi hade utsikt över den från huset. Den syntes på tv:n i måndags. :D

Mera paparazi(hur sjutton stavas det??)bilder

(notera filmarna i vattnet!)

Fina hus i hamnen

Otroligt gullig vovve i bil

Vi rotade reda på fiskespön och några stackars drag som halvt rostat sönder och bestämde oss för att pröva fiskelyckan. Emma har inte fiskat mycket alls och jag har nästan aldrig fiskat i havet. Men vi tänkte att det bara var att testa.

Rännan var bra, många stod och fiskade där, men det var lite svårt att nå ner till vattnet från spången ibland...

Såna här bara kryllade det av, så vi fick en och annan på kroken.

Sånt här fick iaf jag en del av oxå...

Första dagen fick vi bara brännmaneter och tång, och kvällen slutade med att jag slängde bort ett drag - det lossnade helt sonika och försvann ner i havets djup...

Mycket gott till kvällen! Emma jobbar i godiskiosk på Liseberg på somrarna.

Lite kallt bara, skönt med filtar!

Bara kort

2008-07-27T13:09:00.003+02:00

En ordentlig uppdatering av bloggen kommer förhoppningsvis inom några veckor, men bara för att vinka hej kan jag berätta några av sakerna jag gjort sen förra blogginlägget. Jag har bl.a:

- spanat på Ernst och fiska i solnedgången i underbara Havstensund med Emma
- spelkvällat
- besökt nåt slags hemligt (?) rum på Chalmers i natten
- druckit god öl
- ätit god mat, och glass
- picknickat med baginbox-rosé, bulgursallad, kött och campingstolar ihop med F uppe på Skansen kronan
- grillat
- solat och badat
- spräckt min sommarbudget x flera
- varit på landet och t.ex. plockat bär, snorklat och sett en söt liten bebis-plattfisk, hört tranor sjunga, läst massa böcker

osv, osv... Livet är gott! Nu väntar cykel, tält och Skagen ihop med Emma - jag som knappt kan cykla! Det ska bli spännande, semestrigt och roligt!

Allt gott till er alla och stor kram!

Balkongen i juli

2008-07-05T15:58:00.003+02:00

Efter en riktigt härlig sol- och baddag med A (kompis från gymnasiet) tog jag mig igår eftermiddag an växterna på balkongen.

I den blå hinken fanns det, som brodern gissade, mycket riktigt potatis! Blasten som hade vuxit upp var riktigt stor men i hinken fanns inte så många potatisar. Fast dom var fler än jag satte i alla fall och riktigt riktigt fina! Jag ser fram emot att äta dom.

Katterna hjälpte till.

Mina fina potatisar! (det blev några fler sen oxå)

Den väldigt slingrande lavendeln och pelargonen som aldrig får rätt färg på fotona. Men som är fin. Och så den mindre fina, men iaf hysfat välmående, citronmelissen med små blommor.

Blomman för dagen, som växer otroligt fort! Nu får vi se vad som händer när den hamnar på balkongen men jag hoppas på lite insynsskydd och blommor.

Paprika-, physalis- och avokadostjärnorna har oxå tagit sig riktigt fin och är nu små plantor som det ska bli spännande att se hur det går för! Ampeln på väggen är dock död och begraven... :)

Köpenhamn

2008-07-05T15:51:00.002+02:00

Fina dagar var det! Innehöll bl.a. trevliga pubbesök med mikrobryggeriöl, Glyptoteket, simhallen (!), shopping, trevligt umgänge och mera god öl. Jag har nog sagt det förut, men jag säger det igen - ååh, vad jag älskar Köpenhamn! Det är verkligen en helt underbar stad!

Smarrig efterrätt när vi hälsade på kusin T och hans familj (jag bodde hos kusin C och hennes familj).

Härlig lavendel i kusin C:s trädgård i det nyköpta huset.

Kusin C och Nyhavn.

Ähum, den "bästa" bilden på mig... (Det blev iofs bara två. Lättare att komma ihåg att fota andra.)

Lunch på stan.

En lista of things-been-done

2008-06-28T18:41:00.003+02:00

Jaja, ursäkta svengelskan. Sen senaste blogginlägget har jag bland annat:

- varit på lite skumma dagis-vikariat

- firat midsommar på trevligt vis

- haft en intensivt tung jobbvecka på vanliga jobbet. Har sovit tio timmar per x2 nu efteråt!

- tyckt om vackra naturen, särskilt havet (som man har utanför knuten på jobbet) – har nog aldrig sett det så skummande, grått, piskande, vilt (just på jobbet, that is) som det var i veckan – lite märkligt, med tanke på att vi tidigare år oftast har legat och solat på stranden vid den här tiden

- målat ordentligt för första gången sen nian, med akrylfärg på en brygga. Alltså, inte på bryggan utan på en målarduk, men vi satt på en brygga. Det var fint för jag brydde mig mindre om att jag inte kan måla och mer om att det var en härlig känsla att hålla i en pensel.

- kattvaktat x 2

- börjat få form på vissa sommarplaner. Danmark blir första stoppet, jay!

- köpt dom obligatoriska köp-fyra-betala-för-tre-böckerna. Årets hög innehåller en pastellbok (engelsk, förstås) och tre böcker av svenska, kvinnliga författare. Får satsa på männen nästa gång!?

Jag kommer nog inte ta sommarledigt från bloggen och vet inte om jag kan uppdatera den mer sporadiskt än jag gör nu – men det återstår väl att se vad det blir av det. Önskar i vilket fall alla läsare en riktigt fin och härlig sommar!

Rese-memet

2008-06-28T18:31:00.003+02:00

Var bor du nu? Guldheden i Göteborg

Trivs du där? Det är kalas!

Har du bott någon annanstans? Uppsala (mina två första levnadsår), i andra lägenheter i Guldheden, Johanneberg i Göteborg, Wellington på Nya Zeeland.

Var det bättre/sämre och varför? Uppsala minns jag inte, men annars har alla ställen sina bra och dåliga saker. Bättre med Johanneberg var t.ex. billiga mataffärer på nära håll, sämre var lägenheten. Bättre med Guldheden är t.ex. läget (i rätt många avseenden iaf) och närheten till kollektivtrafiken (lat!). Wellington var ju en fantastiskt trevlig stad med storslagen natur som omgav den på alla håll och kanter och livet där var härligt och roligt på många sätt! En nackdel är att den ligger så himla långt bort från Sverige – man kan inte precis bara åka och hälsa på varann med det avståndet emellan. Och att det inte var möjligt att storhandla och åka kollektivtrafik hem till oss (i centrala stan), utan man var tvungen att gå i ca 30 minuter med sjukt tunga kassar! Fast då var en bra sak att det fanns Copenhagen IceCream på vägen som funkade bra som energipåfyll.

Ska du på charter i vinter? Man vet ju aldrig, men det tror jag inte.

Vart ska du åka härnäst? Vet inte, beror på vad som händer och fötter – kanske Liseberg, kanske stan. Definitiva nästaste bestämda resmål är Köpenhamn.

Hur och när? Se ovan. Till grannlandet bär det av med buss.

Ska det bli roligt? Apselut!

Hur länge har du planerat det? Well, det som beror på är lite lösa planer från olika tidpunkter under den gångna veckan. Köpenhamn påtänktes nog redan i vintras, men biljetterna bokades för ung två veckor sen.

Senaste utlandsvistelse? Sharm El Sheik (Egypten) över nyår.

Senaste flygresa? Sharm El Shiek – Göteborg.

Senaste tågresa? Förmodligen Ljungskile-Göteborg.

Senaste bussresa? Stan-hem.

Senaste taxiresa? Till vetten (= veterinären) nån gång i april tror jag.

Senaste gången du åkte bil? I torsdags kväll, från jobbet. Blev skjutsad av en arbetskamrat till en busshållplats.

Senaste gången du åkte båt? Ingen aning! Förra sommaren förmodligen?

Senaste gången du cyklade? Jag cyklade typ tre tramptag på jobbet i veckan.

Tog en promenad? Torsdags.

Hur tar du dig till skolan/jobbet? Går

Hur många eurobonuspoäng har du? Que?

Vart reser du helst? Det går ju inte att svara på? Finns massa ställen! Överallt, typ?

När åkte du utomlands för första gången? Vet inte, men det var till Danmark i alla fall. Första gången jag åkte utanför Nordens gränser var till Barcelona och då var jag 14, nästan 15, år.

Vilka länder har du varit i? Sverige, Danmark, Norge, England, Irland, Nederländerna, Grekland, Spanien, Italien, Egypten, Turkiet, Tjeckien, Ungern, Nya Zeeland

Länder jag nästan varit i (åkt igenom dom, sovit i dom, varit på deras flygplatser, varit i dom i två timmar eller nåt sånt): Finland, Tyskland, Österrike, Australien, (Singapore)

Vilket var bäst? Oj! Vilken svår fråga… Eller, Nya Zeeland kommer såklart först! Sen tycker jag massvis om Köpenhamn och Danmark. Irland och Italien var två väldigt fina resor och både Tjeckien och Ungern hade mycket att bjuda på. Egypten har absolut bäst snorkling! Barcelona var en härlig stad men det var längesen nu. Men allra bäst kanske ändå Sverige är – annars borde jag inte bo kvar här??

Vilken stad är vackrast? Göteborg (på sommaren), Köpenhamn, Florens, Prag, Budapest

Var är människorna snyggast? Går inte att säga.

Var är de inte snyggast? Går inte heller att säga

Vilka huvudstäder har du varit i? Stockholm, Köpenhamn, (Helsingfors i två timmar :), London, Dublin, Amsterdam, Rom, Cairo, Prag, Budapest, Wellington

Vilka språk talar du? Svenska, engelska, förmodligen skulle jag kunna lite franska om jag uppdaterade mig

Och vilket annat skulle du vilja kunna? Spanska, och franska, TSS/TAKK (tecken som stöd/tecken som alternativ och kompletterande kommunikation – inte helt fristående språk, men jag skulle vilja kunna det ändå)

Vilka språk kan du räkna till tio på? Svenska, engelska, franska, danska, svenska teckenspråket och nästan på spanska :)

Vilket språk förutom svenska är finast? Vet inte om svenska är finast? Isländska är verkligen vackert! Gaeliska också och engelska med irländsk eller skotsk dialekt, mm! Jag tycker att danska är härligt också! Maori är rätt fint det med.

Hur långt norrut i sverige har du varit? Nånstans i Jämtland och nånstans i Hälsingland, jag vet inte vilket som är norrutast. *skämmas *

Och hur långt söderut? Vet faktiskt inte, vi reste runt rätt mycket i södra Sverige när jag var liten, men jag kommer ju inte ihåg så mycket

Har du varit i Stockholm, Göteborg, Malmö? Nej (eller, jag tror inte jag har varit i Malmö, inget jag minns iaf)

Vilken av de tre gillar du bäst? Göteborg såklart

Charterresor du har varit på? Kreta (-99), Hurghada (-05), Alanya (-05), Sharm El Sheik (-07/-08)

Har du rest ensam någon gång, vart? Till Köpenhamn ett par gånger, men då känner jag ju folk där. Och andra kortare turer, men alltid till nån då.

Vilka flygplatser har du flugit till/från? Jag tror att vi flög inrikes nån gång när jag var liten, men jag vet inte till/från var. Kanske tom två gånger, om det inte var till Danmark andra gången? Men annars:

Landvetter

Säve

Kastrup

Brussels Airport

Barcelona Airport

Heraklion Internat. Airport, Nikos Kazantzakis

Stansted

Cork Airport

Amsterdam Airport Schipol

Ev även Rotterdam Airport (mellanlandning, kommer inte ihåg vilken det var)

Bologna G Marconi Airport

Roma Ciampion Airport (Giovan Battista Pastine Airport)

Hurghada Airport

Sharm El Sheik Airport

Antalya Havalimani Airport

Heathrow

Singapore Shangi Airport

Melbourne Airport

Wellington International Airport

Sydney Airport

Längsta tiden på en flygplats har nog varit på Heathrow, Sydney på andra plats

Kortaste tiden troligen Singapore (det var lite lustigt – jag och Emma lyckades tappa bort varandra när vi klev av planet! Det var stoort plan och vi gick på varsin sida mittgången… Tog ett bra tag innan vi hittade varandra sen, fast det bara var vårt plan som var inne där för mellanlandning just då, mitt i natten.)

Segaste flygplatserna: Det var _inte_ roligt att komma från Nya Zeeland och stå i en varm kö med alla andra utom-europeriska inresande i evigheters evigheter på Heathrow för att få åka vidare till Sverige. Hurghada: segt, långsamt, tråkigt och magsjukt.

Skräp också!

2008-06-16T13:41:00.002+02:00

Såg ett s.k. mem på en blogg och började fylla i det själv. En fråga var vilka flygplatser man varit på. Under mitt 24-och-lite-till-åriga liv har jag varit på minst 21 flygplatser utspridda över halva världen (jag säger minst för jag vet att vi flög inrikes nån gång när jag var liten men inte till/från vilka flygplatser och i några fall har jag varit i/mellanlandat ett land flera gånger men minns inte om det var samma flygplats alla gångerna eller om det var olika). Shit vad mycket jag har hjälpt till med att skräpa ner jorden!! Man kan verkligen tycka att jag har uppfyllt min nedskräpningskvot med råge, men jag både hoppas och räknar med att flyga mer eftersom jag vill resa mer. Det blir så jobbigt att tänka på hur dumt det är, så jag låter oftast bli. Fast jag tilltalas verkligen av den nya tågchartern, det känns som ett riktigt trevligt alternativ! Funkar väl inte så bra när man ska så långt som till andra sidan jorden, men en resa i Europa kan nog tom bli ännu bättre med tåg! Hoppas det blir mer sånt! Och den här sommaren blir det iaf bussar, tåg, förhoppningsvis cykel och möjligen nån liten biltur (och båt till grannlandet), känns lite bättre. Vad som inte tilltalar mig är de löjligt höga kostnaderna för att semestra på nära håll. En tvådagars tur till Bornholm skulle kosta lika mycket som en hel chartervecka! Det är lätt att komma upp i liknade siffror bara man ska till Skagen eller nåt ställe i Sverige. Väldigt irriterande!

En annan sak som man skräpar ner med som kvinna är ju den enorma mängden "sanitetsskydd" som det heter med finnamnet. Närmare nånstans mellan 10.000 och 20.000 bindor och tamponger under ett helt liv, enligt en internätet. Fatta vilka mängder med miljöovänligt material det blir!! Det finns ju några betydligt miljö(och kropps-, sägs det)vänligare alternativ, men jag har inte tagit mig i kragen och provat dom än. Det är ytterligare ett borde. Jag borde även satsa på tygblöjor till bebisarna, om det blir såna nån gång. Hade själv tygblöjor som liten – ambitiöst av mina föräldrar! Såå mycket tvätt det måste bli! Fast miljövänligare, säkert skönare (i längden iaf) och det måste ju även bli billigare i slutändan. (*fniss* slut"ändan"! bra humor jag har.)

Jag tycker inte att man måste göra allt, men jag tycker att alla måste göra något. Man behöver ju t.ex. inte ha antingen tyg- eller plastblöjor – man skulle väl mycket väl kunna ha både och? Man kanske inte måste ge upp flygresandet helt (fast jag rent principiellt tycker att jag och många med mig skulle kunna det – men jag vill ju inte) men man kan ju välja alternativ när det finns och verkligen tänka en extra gång innan man åker – samt betala såndär extra miljöskatt. Å, suck. Det hela är ju egentligen rätt enkelt, så varför är det då så svårt? Förmodligen för att det är precis som med jämställdheten - för att kunna uppnå förändring så måste vi som har det bäst vara villiga att ge upp en del av våra bekvämligheter. Och vem vill det?

Citat (dagis)

2008-06-13T09:29:00.004+02:00

Den här lilla konversationen utspelade sig på jobbet igår medan jag hjälpte en pojke i 3-årsåldern att ta på sig skorna.

Pojken tittar upp på mig och frågar: "Har du långt hår?"
Jag: "Jaa, vad tycker du att det ser ut som...?"
Pojken: "Det ser ut som bläckfisk!"

Hahaha, fick mig ett gott skratt! Det var ju faktiskt ett väldigt adekvat svar på min fråga, om det sen var en komplimang eller inte...? Fast jag tyckte att det var en fin liknelse! :)

BlomsterLandet

2008-06-10T15:26:00.003+02:00

Det finns förstås annat än blomster på landet, bl.a. mostern och morbrorn och deras hund Donna. Ett riktigt yrväder! (och tyvärr katthatare, så när hon är där får mina missar snällt stanna hemma...)

Stugan tvärs över ängen har blivit så fin genom dom nya trevliga ägarna!

Minstaste rummet i huset blev ordentligt städat och gamla bäddsoffan blev utbytt mot en som stod i ett annat rum. Blev ett jättelyft! Nu ser det mycket trevligare ut, särskilt med alla trasmattor (som måste ligga där eftersom golvet är helt obehandlat och sticksigt)

Mm! Jag ääälskar smörgåsmat när den är såhär supergod!

(köttfärslimpa är mycket godare på mackan än på tallriken!)

Picknick i parken och Larynxavslut

2008-06-10T15:18:00.003+02:00

(pappan och Iris var oxå med)

Yayks!

2008-06-04T19:24:00.002+02:00

Hur sjutton stavar man till det? *pekar på rubriken* Nu fick det bli så i alla fall.

Här är yaykset. Tack och lov dök det bara upp en enda liten ofarlig variant idag när vi badade. Kanske ska börja tycka att våra svenska varianter är rätt okej ändå...

Jo, idag blev det uuunderbart solande och badande (jag har sand i håret! Hur ofta har man det när man bor på västkusten?) med K, G och K och igår fin picknick i parken med familjen, men det tar vi en annan dag - när jag har bilder och ork. Imorrn har jag fått veckans första jobb - vik på fritids. Fast jag gillar inte fritids, det är inte alls lika trevligt som jag minns det. Men när jag gick på fritids var vi iofs typ 20 barn på tre fröknar. Nu är det typ 40 barn på 2 fröknar, helt galet egentligen, och klart jobbigare än dagisviken. Fast om det är en bra avdelning kan det förstås vara fint oxå (och inte alltid jobbigare). *hoppas*

Den blomstertid nu kommer...

2008-05-29T17:40:00.002+02:00

... kommer och kommer, den är ju redan här! Den blomstertid nu fortsätter, och det är ju lika trevligt det. Idag var det skolavslutning för oss och examensdag för kursen över oss. Vi var några som var med och sjöng i en minikör under examensceremonin (som för övrigt var fin och trevlig - och det var mycket folk där!) och när vi avslutade med allsång i Blomstertiden var intet öga torrt. Det kändes fint, somrigt och avslutningsaktigt. Efter lite bubbel (jag älskar förresten "sparkling wine", det låter finare och roligare än "mousserande vin") i foajén och en lunch i slottsskogen fick vi snällt dra oss upp mot Hälsovetarbacken för det här läsårets sista föreläsning/seminarium. Det var ett intressant ämne; demens och språk, men jag slutade mentalt redan i förra veckan så koncentrationsnivån var väl sådär. Nu är i alla fall skolan slut, sommarlovet har börjat och jag har på nåt sätt tre års utbildning bakom mig! Om ett år är det vi som får ta emot våra examensbevis. OJ! säger jag bara.

Delar av klassen sedd från ovan, sista fikastunden för i år. (Fast vi ses imorrn oxå, eftersom vi håller i äldrekursarnas examensfest. Då blir det nog lite lite fest för oss med!)

Dagen till ära blev det klänning! Det är ett plagg jag borde ha oftare, för trevligt är det, tycker jag!

Nu ser man den ju inte särskilt bra här iofs, men åtminstone färgen och prickarna!

Filmer

2008-05-18T16:49:00.002+02:00

Se kattbloggen för filmer på kattungarna och lite andra trevliga kattfilmer. Sen lite tips på o-kattliga filmer:

Mastering Swedish (ljudklipp)

Den här som Ylva hade på sin blogg för ett tag sen. Dra upp ljudet! :)

Idag blev jag helt stelfrusen av att vara ute ett par timmar. Känns nästan overkligt att jag badade förra helgen! Veckans ord är för övrigt: verbifiera.

Fast dom finns ändå

2008-05-15T16:39:00.002+02:00

Som silvriga små tefat
eller stora maneter
med marängens sprödhet
och lätthet
Glittrande stiger dom

När dom når ytan
Syns dom
Inte mer

Saltstänk och chokladdopp

2008-05-11T11:04:00.003+02:00

Tänkte egentligen gå i kyrkan nu men det blev, som ganska ofta, lite för tight om tid, så istället för att komma dit för sent så valde jag att stanna hemma. Men jag ska gå dit lite senare, för idag är det nämligen pilgrimsvandring i ängårdsbergen efter gudstjänsten. Jag har aldrig pilgrimsvandrat förr så jag ser fram emot det med nyfikenhet och tror att det kan bli en fin dag!

Igår tog jag och Helen och ungefär halva Göteborg en kort tur till Saltholmen. Det var underbart att komma ut till havet, och det blev faktiskt årets första, pyttekorta, dopp för min del! 10 maj - det var länge sen jag var i så tidigt. Var dock lite för frisk vind för att jag skulle lyckas bli varm igen efteråt, men spårvagnsturen hem löste det åt mig! :)

I fredags var det familydinner hemma hos mig. Vi provade ett nytt recept med apelsin-honung-fläskfilé, gott, och invigde chokladfonduen jag fick när jag fyllde år, oxå gott! Sen satt vi på balkongen resten av kvällen. Riktigt trevlig och rolig afton blev det!

Fruktfatet

Chokladen, och ett rosévin som var jättegott att ha till fonduen!

Mamma fotar...

Knubbsäl och rabarberpaj gör livet gott!

2008-05-07T18:02:00.003+02:00

Jag är med i studiecirkel/samtalsgrupp i kyrkan och för andra året i rad valde vi att avsluta vårt år ute vid havet, där en av gruppens medlemmar hyr en fin liten sommarstuga. Kvällen blev helt ljuvlig med god mat, gott umgänge och en helt fantastisk natur! Som avslutning serverade rabarberpaj, mums!

På väg på vandring över klipporna

Dom små prickarna ute i vattnet är kobbar med knubbsälar på! En i gruppen är fågelfantast och hade en superbra kikare. När man kikade på sälarna såg kändes det nästan som att man stod bredivd dom, en väldigt härlig känsla!

Triften lyste vackert mellan klipporna

Gräs är oxå fint

Jo det är verkligen sälar!

Riktigt tjocka och prickiga var dom och helt underbart söta! Jag tror att mer än ett sånt där "nämen-å-vad-gulligt-ii-vad-jag-blir-förtjust"-ljud undslapp mig den här kvällen. Särskilt när sälarna viftade med labbarna, badade och fnossade (typ lät). Det blev ju inte mindre av att två ejderhonor kom guppandes med små små små svarta dunbollar (läs: ejderbebisar) omkring sig... Ni som har sett mig uppmärksamma på något sätt söta varelser kan säkert ana ungefär hur det lät.

Fina kikaren

Kikning

Jag kallade detta för en tångsnälla igår, men det kanske är en kantnål när jag tänker efter? Nån som vet?

Såna fina små djur kan man hitta när man vandrar nääära maaaarken

Balkongprojekt

2008-05-05T11:24:00.002+02:00

Det påbörjades i helgen då jag var på landet. Föräldrarna och jag åkte till Plantagen vid Torp och efter många turer mellan gångarna kom jag hem med ett gäng växter och blommor. Fick även några uppgrävda kryddväxter från trädgårdslandet vid stugan. Idag har jag gett mig på Mission Impossible, eller åtminstone nästan, med tanke på att det är jag. Mina föräldrar har i princip neongröna självlysande fingrar men det är inte något som jag har ärvt (varken intresset eller kunnandet). Jag har några krukväxter som överlever, men jag tror snarare att det är trots min vård än tack vare den. Nu är det ändå så att jag verkligen tycker om växter, blommor, träd och buskar och sen jag blev med balkong har jag mer och mer känt att jag faktiskt vill pyssla lite med små frön och plantor. Förra året överlevde faktiskt det mesta på balkongen, synd bara att jag invaderas av miljoner bladlöss! Hur som helst, nu när grönskan har exploderat ute så kändes det som att det var dags att börja med årets balkongprojekt.

Iris bredvid gerberan och gräslöken och citronmelissen från landet

Det har gått sådär. Vissa saker ser fina ut. Andra är mer... eh... katastrofala. Och nu börjar förstås det svåra - men oxå det roliga - att få mina fina blommor att frodas och växa! (Fö har jag ett litet miniväxthus i fönstret med frön och litet annat som jag har petat ner. Det som växer bäst är vitlöken, undrar bara vad jag ska ha den till...?)

Detta är det klart mest spännande projektet! Jag säger inte vad det är... Men man kan förstås gissa, om man vill.

Detta måste nog helt enkelt göras om, för så här kan det ju inte se ut!? I trådkorgen finns iaf smultron, oregano (från stugan) och... eh? chrysantemum, kanske? (Ja, ni ser ju hur hög min kunskapsnivå är.)

Vi får väl se om den här kan hålla sig, men om inte så är den iaf fin ett tag. Jag tycker verkligen massvis om gerberor!

Lavendel och pelargon tyckte jag blev trevligt ihop!

Words of wisdom

2008-04-20T18:05:00.003+02:00

Det var ett tag sen jag citerade, så nu är det dags igen! Det får bli blandad kompott med både gamla godingar och nytillskott idag. En del är kanske något internt, men hoppas det ska finnas nåt för alla som kan få er att dra på smilbanden lite och öva era ev smilgropar.

Helen: "Alltså... var det här en ärftlig hängmatta?" (på audiologiföreläsning)

Föreläsare: "Rafsa inte på trumhinnan, för det gör jäkligt ont!"

PowerPoint på föreläsn: "Vi undersöker nästan alla patienter i mikroskop, liggande." (är det bara jag som ser en _hel_ patient under mikroskopet - inte bara örat?)

Karin: "Ingen kommer att flyga Ylva automatiskt eftersom hon inte finns." (vi spelar Cluedo)

Julia: "Jag har kommit på mig själv med att vara pigg ibland."

Emma: "Det (håret) blir så slitet när man tvättar med hårtork."

Emma: "Jag skulle kunna ta hål i öronen bara för att kunna använda alla armband".

På Bishops, rel hög ljudnivå:
Emma: "Slabialt spill?"
Julia: "Nej, labialt." (har just hällt lite öl utanför munnen, därav min logopediska benämning. Fast jag tycker Emmas variant var bättre!)

Julia: "...så ska man bara ta sig ut oxå."
Emma: "Har du ont!?" (hur är det med hörseln egentligen?)

Emma: "Vill inte vill jag ju inte."

D: Det är bara att rita en ring och en snopp så vet alla att det är världskartan" (vi spelar pictionary)

T: "Han vet direkt att han ska gå ut... Det är bara för att jag inte kan få in honom hela vägen." (det är Emma-klass på denna! T pratar om en av kattungarna som försökte krypa innanför hennes tröja.)

(I kyrkan är vi några som lite halvlyriskt pratar om boken "Tillsammans är man mindre ensam". En kvinna som inte läst den upprepar frågande vad hon tror den heter:) "Tillsammans är vi mindre bra...?"

Emma: "Augustus, han är en riktig axelhund!" (fast Augustus är en katt... =)

Emma: "Vem gräver i min bak?" (återigen är det en kattunge det pratas om)

Emma: "Jag kunde inte titta för jag var tvungen att bli påsatt först" (förklarar att hon fick på sig sin sele medan AK hoppade bungy)

Julia: "Om den inte är möglig går det nog bra, men jag brukar inte dricka ost" (det handlade om mjölk)

Lärare, på lektion, argt: "Om du vill vara kvar få du gå ut!!" (högstadiet - inte åt mig. Fast jag har faktiskt blivit utslängd en gång, haha!)

Annan lärare: "Jag motarbetar alla elever. Jag är lärare. Det är mitt jobb att motarbeta."

Sol och tillit

2008-04-18T17:21:00.004+02:00

Sol! Å vad jag gillar den! Och ååå vad jag älskar min balkong! Idag har jag suttit ute länge med en filt om benen (för det är kallt där/när det inte är sol), böcker i knät (jag tror jag har lyckats plugga hela två sidor!!) och blandat antal katter i varierande storlek som ständigt sällskap. Dags att ta ner möblerna och sätta ut lite fina växter, känner jag!

Har fått mail från Caesars ägare och det verkar gå hur bra som helst, känns jätteskönt! Nu blir det i alla fall lite lättare när Flavia och Augustus flyttar om några timmar.

Dom här senaste veckorna - och många gånger förr - har jag tänkt en del på en av mina favoritpsalmer. I söndags var temat för dagens gudstjänst tillit och då sjöng vi faktiskt denna! Det var hiskeligt många år sen sist. Tillit är verkligen ett ledord att gå och klura på, träna på och vila i. (Och inte bara när det gäller kattungeflyttar.) Har ni förresten tänkt på att tillit blir samma sak baklänges och framlänges? Det hade inte jag, men jag insåg det igårkväll. Nu är det min favorit palindrom! <- det är ju förresten ett himlans trevligt ord! I alla fall, här kommer psalmen som är så fin:

Vila i mig

Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig.
Fast vågorna går höga kan du vila,
vila, vila i mig.

Lita på mig, om du bara tar min hand
leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig.
Fast vågorna går höga kan du lita
lita, lita på mig.

(Ps 567 i "Psalmer och Sånger")

Hur går det till egentligen?

2008-04-17T15:39:00.002+02:00

Hur kommer det sig att man når vissa ställen så snabbt och andra så långsamt, att vissa saker tar slut innan dom börjat medan andra aldrig verkar kunna nå dit?

Idag var sista dagen på praktiken (habpraktiken avslutades tidigare). Jag har trivts så löjligt bra, på alla sätt och vis (fastän jag fortfarande är rätt rädd gällande ganska mycket), och det känns jättetråkigt att det är slut nu! Har varit där så utdraget i så många veckor att det känns fullkomligt naturligt att det ingår i veckorutinen - vad ska jag göra nu på tisdagarna liksom? Plugga? Det vet jag inte om jag gillar... Kommer dessutom sakna handledaren och kollegorna, för jag har verkligen haft roligt oxå! (det är inget jag räknar med ska ingå, men det är onekligen en väldigt trevlig bonus!) Men det känns ju i alla fall himla bra att ha haft en så bra praktik, trots att förutsättningarna för den var rätt kassa och jag fortfarande är arg på skolan för att dom bytte ut det tilltänkta området till ett annat som inte alls kunde motsvara det jag borde fått. Mina muffins som jag hade med till den självklara sista-dagen-på-praktiken-fikan fick nästan stående ovationer och jag måste erkänna att dom blev ovanligt goda. Hm, här kan vi snacka topic shift?? Men jag orkar inte gå tillbaka och hitta en fin länk, utan nu fick det helt enkelt bli skrivet som det blev tänkt i huvudet.

Det allra sista vi gjorde idag var förresten att gå på en exjobbspresentation. Det var
a) mindre formellt än jag trott
b) mer petigt (det var verkligen mycket som skulle ändras på och göras om och tilläggas och tas bort - och då misstänker jag ändå att det var ett riktigt hyfsat arbete!)
c) faktiskt rätt inspirerande!

Och hur gick det förresten till att det snart är dags att börja med förberedelser inför exjobbet? Och hur sjutton kan det vara att det redan är dags för Caesar att flytta, idag!? Och Flavia och Augustus imorrn? Ojoj, jag tror jag kommer gråta lite tårar. Men det blir bra, dom ska bo hos fina människor - och jag vill såklart inte ha åtta vuxna katter heller. Häromdan kapade dom min högtalarsladd och idag hade dom puttat ner min fina glasvas-med-stenar i. Fast man kan ju bara inte bli arg när sex små fjunbollar kommer skuttandes så fort man öppnar dörren och bara ropar "hej matte, matte, matte, å va roligt att du är hemma matte, matte, wii, kolla på mig, kolla här, matte-matte-matte!!"

Nä, om man skulle gå och ta hand om disken och gömma undan skräpet (eller möjligen gå ner och sortera det som det är tänkt, fast som är en såndär underlig sak som aldrig tycks ske...?) så att jag kan ta emot kattungefolket? Och pussa på småttingarna medan jag kan!

Borden, trevligheter och prismor

2008-04-07T15:12:00.004+02:00

Det är konstigt att när jag har nåt att skriva så är det alltid på bussen, i-sängen-och-jag-måste-sova, i skolan eller nån annanstans. Och sen, när jag kommer hem, eller upp så är alla tankar och idéer borta, och skrivsuget likaså. Men kattbloggen uppdateras ju desto oftare, och kanske hänger det samman litegrann.

Det har i alla fall vart en hel del trevligheter de senaste dagarna, trots att det fortfarande är förmycket (till störst del beroende på trötthet) (tänk vad man kan och orkar ändå! Det är som residualluften i lungorna - det kanske känns som att det inte är nåt kvar, men visst är det det!). Jag har fått fina grattishälsningar och uppvaktning och paket och jag och Emma åt gottgott på Johannebar!

Idag är ännu en såndär dag då jag inte gör vad jag borde göra utan istället skjuter på det i all oändlighet, bara för att liksom se hur långt man kan gå. Jag gissar på i alla fall en vecka till och då blir det ju ännu lättare att vara kvar i o-görandet. Jag kanske fångar mitt förnuft innan dess, men annars går det nog i vilket fall. Det är vår nu (det är april, då är det vår, oavsett väder) och det blir ljusare och varmare och det hjälper till. Och jag ser fram emot att se knopparna slå ut på björkarna utanför fönstret, för det hade dom ju redan gjort för längesen när jag flyttade in förra året, så det blir första gången som jag ser det här. I morse hängde regndropparna tunga i dom svarta björkgrenarna och molnen var stålgrå, men från andra sidan himlen, som man inte ser från vardagsrumsfönstret, kom det solstrålar som fick träden att glittra och gnistra som om det hängde tusentals små prismor i luften! Det var vackert, på flera sätt.

Dagens ord:

2008-03-18T15:32:00.001+01:00

Åttitalistegocentrism

På café i Rom (och lite annat)

2008-03-14T13:39:00.004+01:00

Det känns lite bättre. Lite mera flyt, andas, skönt.

Idag har jag haft mest ledigt - snart ska jag iväg på hpfs (handledning/professionellt förhållningssätt som det så fint heter) men det är inte precis någon ansträngning. Sen blir det öl och bio eller teater, wii!

Medan jag sitter och försöker, och misslyckas, med att ladda upp kattungebilder för att kunna lägga ut dom på kattnördforum ramlade jag in på lite gamla worddokument. Inser att det börjar bli ganska mycket länge sen jag skrev dom. Kan tycka att det är lite synd att jag inte skriver längre, men det är i alla fall kul att ha prövat (litterär gestaltning var en av dom roligaste kurserna, någonsin!) (och känner jag för det är det ju "bara" att börja igen, men än så länge så har jag inte återfått det drivet). Slänger in en såndär gammal kortis här, för då behöver jag inte bry mig om att orka formulera några faktiska tankar och ändå få en blogguppdatering! Smart va?

På café i Rom

Vet
Jag vet
det vet jag,
gör jag
Gör jag?
Undrar
Undrar viljor,
chokladkakor för 50 spänn
viljor och tårar
smultron
och vad som sägs
Och inte sägs
Undrar gåtan
ruiner
du som var här
Staden som ett solklart eko av sitt forna jag
Undrar
Jag vet
Inte

(av mig, våren 2003)

Edit: Har inte jag redan postat denna!? Det var verkligen oerhört fantasilöst av mig i såna fall. Kolla in katternas blogg istället för lite nytt, tänkte lägga in lite bilder där nu.

Hemma bäst

2008-03-06T18:52:00.000+01:00

I Vänersborg finns det mycket gult tegel.

I Vänersborg kan man få komma hem en hel timme senare (med en resväg på totalt tre timmar – man kan nästan komma till Danmark på samma tid) om man missar bussen.

I Vänersborg ligger husen tätt, så tätt, och ändå känns det ödsligt.

Jag är inte jätteförtjust i Vänersborg.

Fast nu har jag ju bara varit där vid tre tillfällen, och större delen av tiden spenderar jag i bussar eller inne på min praktikplats, så jag ska kanske inte vara riktigt så snabb med att döma ut hela staden. Det finns faktiskt en yttepytteliten stadskärna som verkar fin, fast ganska folktom (även när det är ”mycket” folk ute); jag har sett den genom bussfönstret. Det växer mini-baby-krokusar, kanske tommasinianus, på gräsmattorna. Det finns lite fint vatten. Men det hjälps tyvärr inte; jag får nästan en kvävande känsla av alla dessa gula tegelhus och betongklumpar och ihopträngda villor som blandas i ett enda sammelsurium, och upplevde idag en känsla av lättnad när jag klev av på centralen i Göteborg och sen fick knö med alla andra människor i Nordstan – inte något som jag brukar beskriva som befriande, precis… Men jag känner verkligen att, å, vad jag gillar Göteborg! Särskilt nu på vårkanten, då alla människor plötsligt skiner upp och Avenyn får ett helt nytt liv, fastän det är långt kvar tills uteserveringarna öppnar. Jag gillar Kopparmärra; att det nästan alltid står någon där i väntan på ett möte, tycker om pulsen (jo, det finns faktiskt en puls – allt är relativt), möjligheten att kunna välja affärer, restauranger, caféer, pubar, färdsätt. Krokusar och scilla som blommar, att det tar max en halvtimme att gå från centrala, i-princip-aldrig-ödsliga (inte ens klockan jättetidigt på morgonen) stan och hem, och betydligt fortare med kollektivtrafiken – även om man missar en buss eller vagn, och lejonet- och björnenglass är andra bra saker.

I övrigt är det mycket, lite för. Men det är ju sånt som ordnar sig, förr eller senare. Jag hejar på förr. Nu tycker jag om att det snart är helg.

Dagens ord:

2008-02-24T19:18:00.001+01:00

Genusbusa

(Plats: kyrkan)

Gamla bra-att-ha-ord:

Pastellbok

(Plats: bokhandeln)

Tråkigt-tycka-synd-om-mig-själv-inlägg

2008-02-18T13:50:00.004+01:00

Imorrn börjar praktiken igen. Just nu ser jag inte alls fram emot det som i höstas, eftersom jag (och en tjej till) inte fick någon plats i ett av praktikområdena utan istället får göra om samma sak som jag redan gjort. Det är inte att jag har nåt emot att få mer av neuro, men för det första borde jag fått önh nu och för det andra kunde dom åtminstone valt en plats som var lite annorlunda mot den jag redan varit på (patientgruppen är, vad jag förstått, precis densamma). Men, jag har hört att handledaren är väldigt bra och det är förstås ett stort plus! Dessutom är det alldeles säkert lite nervositet inblandad, så det kommer säkert att kännas bättre imorrn.

Vad jag däremot blir riktigt suckig av är vad reseplaneraren på västtrafiks hemsida säger mig:
När det går riktigt fort kommer det bara att ta lite mer än 2 timmar, en väg, till min andra praktikplats. Men oftast får man räkna med närmare 2 timmar och 30 minuter, och på eftermiddagarna kan det dröja ännu längre. Wooh. För det kalaset får jag dessutom betala 1015 kronor eftersom det är så järnspiksdyrt att åka till Vänersborg att Regionen Runt ser ut att löna sig - trots att jag bara ska vara där en gång i veckan.

Det är tur att man har små mjuka dunbollar att snosa på.

Det här är inte likt mig

2008-02-06T16:30:00.001+01:00

För den som eventuellt undrar så är detta ett berg av disk som fått växa lite för många dar för att vara jag. Men nu är det undandiskat och det känns skönt!

Vi får se hur det går på tentan. Jag är hoppfull - min strategi är att alltid tro att man har en chans - annars sänker man sig ju redan innan man ens har försökt. Så jag hoppas! Men håll gärna några extra tummar...

Ps - På kattbloggen finns nya bilder som jag la in igår. Dom blir bara sötare och sötare, hur nu det är möjligt!

Sol!

2008-01-28T18:59:00.000+01:00

Igår syntes en märklig himlakropp på himlen. Jag hade ett vagt minne av att ha sett den förr, och plötsligt slog det mig - det var ju solen! Föräldrarna föreslog promenad och jag föreslog havet och så blev det - vi tog bilen ut till Stora Amundön (liksom mängder med andra) och fick oss en helt ljuvlig tur! Solen värmde ju t.o.m!

Bloggning om kattungar sker numera huvudsakligen på katternas blogg. Men jag kan tala om att dom är söta och att jag hörde första pyttelitta kattungespinnet redan i lördags! :)

Mera bilder

2008-01-23T18:25:00.001+01:00

Det går framåt - inatt fick jag sovit mycket mer och idag har alla kattungar gått upp i vikt, hurra!

Hur söt är han inte!?

Fler bilder på katternas egna blogg.

Iris bebisar

2008-01-22T15:10:00.001+01:00

Efter ca 4 timmars sömn på två dygn är jag helt slut och inte särskilt högfungerande - hur sjutton gör man när man får barn!? Ska försöka ta en tupplur, vore skönt. Anledningen till sömnbristen är, som ni kanske förstår av rubriken, att Iris har fått sina ungar. Sex stycken underbara små fjunbollar! Om ni vill läsa hela, eller delar av, den lååånga förlossningsberättelsen och dagsläget så kika in på katternas blogg (länk här bredvid i länklistan). Där finns några fler bilder med.

Over and out - trött Julia (t.ex. höll jag på att börja gråta när en granne tagit min tvättid i morse, inte helt rationellt kanske... :)

Reseberättelsen del 8

2008-01-16T15:21:00.000+01:00

Fredag 4 januari

Ännu en dag strålade solen från en klarblå himmel, så vi tvingade oss själva att gå upp och äta en halvtidig frukost för att kunna ligga en timme vid poolen. Sen gjorde vi tappra försök att få äta lunch innan transferbussen skulle gå men som vanligt vägrade dom att hjälpa oss i baren och restaurangen var stängd. Room service fanns det inte tid till, och vi orkade inte packa upp bikinin osv för att sola en halvtimme till – eller svettas på balkongen, så vi åt banan och choklad på rummet och drack upp den sista skvätten gin och sjupp.

På transferbussen...

... skojigt att ta kort på sig själva...

På flygplatsen åt typ alla svenskar på Burger King. Sedan var vi mätta och belåtna och kikade på taxfree och i Röda-havet-guideböcker innan det var dags att boarda. Återigen blev det väntan. Det var problem med listorna.

I incheckningskön lite tidigare på dagen.

När vi till slut fick åka bussen ut till planet visade det sig vara dubbelbokningar och krångel med platser. Det var lite kaosartat men jag och Emma fick platser som vi fick behålla hela tiden. Vår kasse med förbeställda taxfreevaror hade dock, som alla andras, hamnat fel. Vi taxade ut mot flygbanan en dryg halvtimme försenade och sen hade vi motvind så flygtiden blev förlängd. Tycker dock att hemresan kändes mycket snabbare än nerresan.

På Landvetter möttes vi av iskall snålblåst och mera väntan, på väskorna. Ett myller av människor trängdes kring bandet och gjorde det svårt för oss att komma fram men vi lyckades få ut vårt baggage. Emmas föräldrar hämtade oss och det var lite konstigt att komma hem till en alldeles tom lägenhet – inte ens några katter här ju. Men skönt med, och väldigt härligt att kunna dricka vattnet, duscha i en (nästan) normal dusch och sova i egna sängen. Sammanfattningsvis var det, trots en del småstrul - men inget av större kaliber - en riktigt riktigt härlig, rolig och skön resa!

Jag har inte riktigt landat i vardagen och verkligheten än och har spenderat mesta delen av idag med att vara ledig, trots att det ju bara är onsdag. "Tur" att jag ska på möte ikväll, så jag får känna att jag gör nåt vettigt! Annars tas tankarna just nu mest upp av den stundande kattfödseln; fast just nu verkar inte Iris vara på g över huvud taget... Men ut ska dom ju komma, förr eller senare!

Reseberättelsen del 7

2008-01-15T15:54:00.000+01:00

Obs! Viss äckelvarning utfärdas för finkänsliga läsare.

Torsdag 3 januari

Ännu en tidig morgon eftersom vi skulle på snorkelutflykt. En bra sak var att choklad-donutsen som vi spanat in tidigare under veckan inte var slut så här tidigt under frukosten. :) Bussen var redan på plats när vi kom ut – i tid denna gången – men det skulle visa sig bli en lång förmiddag av väntan.

Frukost!

Först dröjde det en halvtimme innan vi åkte; det var strul med biljetter och pass som skulle tagits med (inte av oss, vi hade givetvis koll). När vi sedan plockat upp folk från andra hotell åkte vi i kanske en kvart innan vi var framme vid Ras Mohammeds hamn. Ras Mohammed är en känd nationalpark utanför Sharm, och enligt vissa är det bara Stora Barriärrevet som har bättre korallrev. Vi var många gäster med på resan och stod i en fin klunga och väntade. Sen fick dom som behövde det hämta ut snorkelutrustning. Därefter klungade vi ihop oss på nytt och väntade. Reseledaren sa en massa på finska och ungefär en mening på engelska till oss svenskar, som för övrigt var en övervägande majoritet. Sen gick hon och köpte en glass till sig själv.

Väntan i grupp

Efter mera väntan förstod vi att det skulle komma en buss till. På den fanns en svensk reseledare och mestadels finska resenärer. Vi fick flytta oss ungefär tre steg och sen stod vi i en nu större grupp och väntade mer. Tålamodet tröt. Klockor tittades på och fingrar trummade. Gemensamma suckar och huvudskakningar. En gruppkänsla växte så smått fram oss resenärer emellan. Tydligen var det stora problem med passagerarlistorna som vi skrivit upp oss på under bussfärden. Det var något med finnar och svenskar och det "kunde ju inte stå 20 på ena och 40 på andra". Efter många om och men ställde plötsligt folk upp sig lite på led. En kö! Svenskar som vi är (och finnar) infann vi oss snabbt i ledet. Bara för att få veta att dom i andra bussen nu skulle hämta sin snorkelutrustning. Ett mysterium är varför dom inte kunde gjort det medan sju egyptier höll på med listorna. Reseledaren bad om ursäkt. Sedan fick vi äntligen röra på oss. Ungefär femton meter. Dags att vänta i en klunga igen. Det var mera problem med listorna. Hamnen, som tidigare varit fylld av turistgrupper, var nu tom och ödslig. Nya listor skrevs. En av dom andra gästerna var lärare och hon berättade att det var svårt att inte börja organisera upp allt. Det visade sig förresten att alla andra också fått fel dag på St Katarina-utflykten. Det grupperade också ihop oss.

Till slut, efter en massa ursäkter från reseledaren och mycket spring från egyptier, fick vi kliva på båten. Det var mer än 2,5 timmar sen vi klev på bussen. Men nu var vi äntligen på väg!

Solen strålade och längst fram på däck låg man hur skönt som helst. Tills vi kommit ut en liten bit på vattnet. Det blåste rejält och i motvind kändes det ungefär som storm. Vi klädde på oss det vi hade med oss och frös en del men hade ändå väldigt trevligt på båten och med dom andra gästerna. Vattnet var fortfarande sådär härligt turkost in mot kusterna och vita stränder fanns nedanför bergen.

Vi kollar på kartan över Ras Mohammed

Efter ett tag var det dags för första stoppet. Till min besvikelse fick man inte simma på egen hand utan var tvungen att hålla ihop i grupp med en guide längst fram och en längst bak. Det hade ingen sagt nåt om när dom berättade om utflykten. Så fort någon gjorde en liten avstickare vrålades det att man skulle tillbaka in i gruppen. Det var smått plågsamt att ta av sig alla kläderna och stå och huttra i vinden. Vågorna gick höga när vi en efter en hoppade ner i det blå. Det låg många andra båtar på stället. Jag hade nyss fått veta att toaletterna på båtarna gick direkt ut i havet och kände mig lätt illamående av alla suspekta brungula partiklar som gjorde sikten grumlig. Det går inte helt att undvika att få in vatten i snorkeln/munnen så jag var glad när vi fick börja simma bort från båtarna. Det var ganska jobbigt med dom höga vågorna, och så var man ju tvungen att hålla koll på guiden hela tiden. Det var trångt och man fick akta sig så att man inte fick en spark i huvudet – eller att man inte sparkade på någon annan. (Det fick och gjorde man i alla fall, det blir så när 30 pers ska snorkla ihop). Vi simmade in till land så att vi kunde stå på sandbotten och sen skulle vi simma ut igen. Vi simmade en bit utanför revkanten, sikten var grumlig och fiskarna såg man bara på långt håll. Man hade inte direkt någon möjlighet att ligga kvar och kika på nåt om man upptäckte något roligt heller. Men jag hann iaf njuta en liten stund av två vackra fina drakfiskar som svävade långt där under mig. Sen skulle vi in till det grunda igen och av någon outgrundlig anledning skulle vi GÅ 30-40 meter på stranden. Vinden måste ha blåst med kulingstyrka och man var snabbt iskall in till märgen. När vi fick gå i vattnet igen slängde sig alla ner och njöt. Plötsligt var det förut så kyliga vattnet en varm välsignelse. Så skulle vi simma tillbaka till båten igen, i motvind och höga vågor. Flera hade lånat flytvästar men en som vi satt och åt med senare sa att det nästan kändes som att vinden tog tag i en så att det blev ännu jobbigare att simma då. Vi närmade oss båten och i vattnet dansade en sörja av små bitar av toalettpapper och ja... diarré. Urk, kände jag. Det fanns en liten dusch på båten som var skön att skölja av sig med. Sammantaget tyckte jag att första "dyket" var så dåligt att jag inte hade nån lust att gå i på nästa ställe. Det såg visserligen finare ut, men jag ville ändå inte. Dom flesta gick i här med och tyckte att det var lite bättre än första. Jag var nöjd med att stanna uppe. Det var lite mer lä så det var rätt skönt i solen. När alla kommit upp var det dags för lunch och det är alltid härligt att äta på havet!

Innan det började blåsa alltför mycket

Sen blev det lite kallt

Båten var fin!

Andra stoppet

Den snorklande gruppen

Underbart turkost vatten!

Vid det tredje stoppet fick man äntligen snorkla själv! Jag och Emma var först i – dom hade inte ens fällt ner stegarna. Tack och lov var vattnet inte alls lika grumligt eller fyllt av otrevliga partiklar här. Snorklingen var fin med små pelare av koraller utanför revkanten. Jag simmade in över revet nästan in till land och tyckte att det kändes lite som en barnkammare med en massa små fiskar därinne. Vid det här laget hade jag hunnit öva mycket på att dyka ner så det gjorde jag många gånger. Det är häftigt, både för att man kommer nära det där som man bara ser på håll annars (men man kommer nära väldigt mycket genom att bara ligga på ytan med) och för att det är så läckert att flyta upp mot ytan – den är så vacker! Det enda jag tycker är svårt är att jag alltid får in vatten i cyklopet när jag tryckutjämnar. Det var trångt här med, men bättre och vi låg i i kanske 20 minuter innan vi frös så pass att vi ville upp. Båten vände in mot hamn och även om jag tycker att snorklingen var bättre i El Fanar och att det var alldeles för lite valuta för pengarna så är jag nöjd med utflykten – och jag hade i vilket fall velat pröva. Reseledaren var väldigt trevlig vilket alltid väger upp!

"Alla-följer-reseledaren"-gruppbild

Efter en dag med sol, vind och vatten var vi fullkomligt slut, men vi hade bestämt med F att träffas i Naama Bay på kvällen så vi gjorde vårt bästa för att piggna till. Inne i stan visade oss F strandpromenaden som vi undrat över och som bara låg en kort gata ner från huvudgatan. Det var väldigt lite folk på restaurangerna där så vi gick upp till centrumet igen, som består av två gågator. Som alltid, i alla städer, i alla sällskap, kunde vi inte bestämma oss för var vi skulle äta så till slut gick vi bara in på första bästa som såg trevlig ut. Maten helt okej och vi hade en trevlig kväll! F hade lyckats gå ut med tre egyptier under veckan och efter att ha gått med henne och sagt hejdå till en av dom drog vi oss tillbaka till våra respektive hotell. Det blev en sista drink på balkongen och sedan mer bokläsning innan vi somnade gott.

Reseberättelsen del 6

2008-01-14T17:17:00.000+01:00

Onsdag 2 januari

Sov länge, skönt! Det var ganska tjockt med moln men vi bestämde oss ändå för att åka till El Fanar igen. Väl på plats dröjde det inte alltför länge innan det sprack upp och vi fick äntligen en varm och solig dag! Snorklingen var lika fantastisk denna gången och vi låg länge och tittade på en drakfisk som riktigt svävade fram. Den verkade bara vifta på en liten svans för att röra sig framåt. Vi provade även på att simma ut över de stora bubbelpelare som bildades av dykarna som simmade så långt ner att vi inte ens såg dom hela tiden. Utanför revet låg det varje dag mängder med båtar med dykare och snorklare. Att bada i bubblorna kittlades! Dom stora bubblorna var förresten väldigt vackra – som silvriga små tefat gled dom uppåt mot ytan.

Lunchen var god den här gången med och hela dagen var helt enkelt ljuvlig!

Vi läste, snorklade, solade, vilade och lyssnade på vågorna. När solen började gå ner njöt vi av vyn och packade ihop vara saker när den försvann bakom molnen.

Innan vi åkte hem tittade vi närmare på ett minnesmonument som fanns utanför stranden. Vi visste inte vad det var, men jag har kollat upp det nu och tydligen var det ett franskt plan som kraschade strax utanför Sharm El Sheik 3 januari 2004. Det var ett väldigt vackert monument, tycker jag.

På kvällen var jag trött och lite tjurig men vi åkte ändå in till Naama Bay. Humöret hjälptes inte av dålig service (vi fick vänta nästan en timme på maten!), irriterande servitörer (jag var inte på "ska-vi-gifta-oss?"-leken-humör) och en taxichaufför som lyckades lura av mig 100 EGP, godtrogen som jag är. Men sen var det skönt och härligt att krypa ner i sängen och läsa, och dagen var en av dom bästa på hela resan!

Reseberättelsen del 5

2008-01-13T19:39:00.000+01:00

Obs! Viss äckelvarning utfärdas för finkänsliga.

Tisdag 1 januari

Natten som kom tycker jag innehöll oförtjänt lite sömn, för _så_ onyktra var vi inte när vi la oss. Men det blev i alla fall inte mycket sovet, utan mest magont för min del (mensvärk, en kropp som tycker att alkohol är det gift det är och lite turistmage - wii!) Både jag och Emma kände oss något tveksamma när det var dags att kliva upp men vi ville ju åka, så vi blaskade på oss lite kallvatten och åt varsin banan. Efter en kvart ringde telefonen och en engelsk guide meddelade oss att dom väntade på oss i receptionen. Vi kollade på biljetten. Tiden kunde tolkas som 6.35 isället för 6.55 men vi hade trott det senare. Skyndade oss ner och möttes av en lokalguide – en sån måste alltid vara med på utflykterna – och en reseledare som såg allt annat än pigg ut.

Soluppgång nyårsdagen, sedd från balkongen.

Vi åkte uppåt, uppåt bland vackra vackra berg i öknen. När vi stannade vid en bensinmack åt vi för andra dagen i rad vår tråkiga frukostbox. Reseledaren blev mer askgrå i ansiktet än tidigare och fick använda busstoaletten ganska flitigt under den fortsatta resan. Däremellan försökte hon guida oss och berätta lite om Sankt Katarinaklostret som vi skulle besöka, och om Egypten rent allmänt, men man kan nog gissa att det vanligtvis var lite bättre. När vi kom fram riktigt led jag med henne. Kunde inte låta bli att associera till den där programledaren man sett på youtube, ni vet vem jag menar... Detta var dock aningens mer diskret. Tycker det var väldigt tappert av henne att trots allt genomföra alla moment, även om jag som sagt tror att det hade varit lite annorlunda med en piggare guide. Och jag förstår att man är så bakfull på nyårsdagen. (Bortsett från sömnbristen mådde jag och Emma fint!) Men själva besöket på klostret var väl inte så fantastiskt. Infon var knapphändig och det fanns inget att läsa själv, men det var vackert och kyrkan på området var fin. Klostret är omkring 1700 år gammalt och innanför murarna finns den brinnande busken. Ja, den som Gud uppenbarade sig i inför Moses alltså. Den såg inte ut som varken jag eller Emma tänkt oss... :) När jag var i Egypten förra gången blev jag berörd bara av att tänka på att jag nu var i samma land där Moses och hela hans folk en gång vandrat, och när jag går in i kyrkor brukar jag nästan alltid känna någon slags andäktighet men nu upplevde jag inget sånt. Men jag har i alla fall satt min fot på Sinaiberget. :D

Varierande berg och öken utanför bussfönstret

När bergen var så här rödsvarta såg det verkligen ut som på Tongarirovulkanen på Nya Zeeland!

På St Katarina-klostret.

Här är den. Busken.

Kyrkan, med en liten moské bakom.

Det var ett stort kloster

Sinaiberget bakom Emma

Efter klosterbesöket sov vi gott ett par timmar i bussen. Vi åkte till en stad som heter Dahab, där vi åt lunch på en jättemysig restaurang precis vid havet.

Det är dimmigt, men havet syns där bakom om man tittar noga.

Sötaste kattungarna, som nästan fick all min kyckling!

Med på resan fanns F som satt bredvid oss på planet men som bodde på ett annat hotell. Hon reste helt på egen hand och när vi fick lite fri tid efter lunchen slog vi följe och hade en riktigt trevlig promenad längs den långa strandpromenaden. Dahab är en liten stad som är känd för sitt snorkel- och dykställe Blue Hole. Det är ett korallrev som omger ett hundra meter djupt hål och där många dykare har dött under sina färder ner i djupet... Man åker till Dahab för att snorkla, ta dykcert och dyka. Stämningen är en helt annan än i Sharm El Sheik. I Dahab rådde ett slags lugn; tempot verkade gå i samma takt som vågorna som slog in mot stranden och det fanns en lokalbefolkning (vilket det i princip inte gör i Sharm som är en ren turistort). Atmosfären var avslappnad och omgivningarna med det turkosblå havet, höga berg, palmer och soldis/dimma gjorde att det verkligen kändes som ett litet paradis.

F och Emma

Dock fanns det förstås andra sidor med, med exempelvis drivor av skräp och magra katter och hundar.

När vi skulle gå tillbaka till bussen frågade jag och Emma reseledaren hur hon mådde. Hon var smått förtvivlad och kunde inte förstå – hon hade inte druckit så mycket alls sa hon. Och var nog minst sagt generad. Men vi sa – och menade det – att vi tyckte hon var jätteduktig och att vi aldrig hade klarat det själva (det hade jag inte). Och hon mådde lite bättre också. Men hon sa förstås att hon aldrig skulle dricka igen. :)

Eftermiddagen i Dahab var otroligt mysig och skön!

På kvällen var vi ganska dödströtta och vi släckte redan vid 22. Jag hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag sov.

Reseberättelsen del 4

2008-01-12T12:27:00.000+01:00

Måndag 31 december

Klockan 6.15 började våra mobiler spela och vi klev trötta upp och gjorde oss i ordning för dagens utflykt. Vi skulle åka till St Katarina-klostret – världens äldsta kristna (finns det några andra?) kloster. Vi plockade upp våra frukostboxar och ställde oss för att vänta på bussen som skulle komma 6.55.

När vi väntat i en halvtimme hämtade Emma sin mobil och ringde. Det visade sig att reseledarna angivit fel dag när vi bokade resan och att det var imorgon som utflykten skulle gå och ville vi åka ändå? Gå upp innan klockan sju, nyårsdagen? Vem vill inte det? Vi bad att få tänka på saken. Åt vår torftiga frukostlåda från hotellet på balkongen...

... och gick och la oss och sov en stund till. Bestämde oss för att vi trots allt ville åka på utflykten, för att uppleva något mer än än Sharm och bad. Sen spenderade vi några timmar vid poolen.

I bakgrunden syns baren - man kunde sitta i poolen och få sig en drink, men det var så kallt i vattnet att man knappt såg någon bada under hela veckan. Inte ens barnen var särskilt entusiastiska. Men att sola var skönt!

Solen gick i moln och det blåste, vi frös och gick in men fick ändå dagen att gå snabbt på nåt sätt. Dags att göra sig i ordning för kvällen.

Sprit, sprit, här var det sprit!

Handspriten använde vi för att minska risken för magsjuka (annan bakteriekultur = bäst att tvätta bort bakterierna när man t.ex. tagit i pengar)

Balkongutsikt kvällstid

Självutlösaren är alltid rolig!

Efter lite snällt förfestande (det är lite roligt att Word vill att jag ska ändra ”förfestande” till ”förpestande”) på hotellrummet tog vi glada i hågen en taxi in till Naama Bay och Hard Rock Café. Det var ganska gott om folk när vi kom och fylldes under kvällen på så att det var kö innan tolvslaget. Vi kostade på oss fina drinkar, åt goda BLT-sanwiches, drack den lokala ölen Stella (smakar inte så mycket) och försökte dra ut på efterrätts-inbeställandet då vi var såå mätta. Till slut fick vi ändå in en gigantisk portion brownies med glass, varm chokladsås, valnötter och grädde. Yum!! Stämningen var god och vi förflyttade oss till baren (eller, vi blev förflyttade till baren eftersom det skulle bli dansgolv där borden stod). Fick bli vitt vin att skåla i och vi fick små tutor att tuta i. Sedan ner på dansgolvet för att gemensamt räkna ner, ropa, tuta och skåla. Party party! Vi stannade inte så länge, eftersom vi skulle upp tidigt men var helt nöjda och glada med vårt nyårsfirande. På gatorna var det fullt med folk, men det verkade vara få turister – mest egyptiska killar – kanske var turisterna på sina hotell.

Reseberättelsen del 3

2008-01-11T17:49:00.000+01:00

Söndag 30 december

Vi var ju inte så nöjda med snorklingen på hotellets egna strand men hade fått rekommenderat av en reseledare att ta oss till ett ställe som hette El Fanar. Vi tog en taxi till andra sidan Sharm El Sheik och fick betala 40 EGP för att gå in. Man fick inte ha med sig mat eller dricka in (men vi smugglade in några snickers) men fick en flaska vatten, solstol och handduk. Andra gången vi var där fick vi dessutom ett härligt fruktspett. Dagen började ganska solig men det mulnade snabbt på så vi ville snabbt i vattnet.

Den här gången blev vi inte besvikna. Revet var helt gigantiskt och hur fint som helst! Överallt fullkomligt vimlade det av koraller och fiskar i alla storlekar, former, färger och mönster. Första gången klev vi i från land och började med att simma över revet. När vi plaskat på ett bra tag uppenbarade sig verkligen det Stora Blå. Kanten på revet närmade sig. Emma sa efteråt att hon inte märkte nånting - jag förstår inte hur. Jag väntade mig att det skulle bli djupt när vi simmade över, men hade aldrig kunnat föreställa mig den extremt hisnande känsla det var att plötsligt sväva över Bråddjupet med stort B. För Emma var det nog en ännu större chock. Med ett tjut simmade vi snabbt tillbaka och fick hålla varandra hårt i handen för att våga oss ut igen. Ögonen fattar visst inte att man inte kan trilla ner när det är vatten för en del av kroppen tyckte att jag var helt galen som flöt ut över ett stup på det där sättet. När vi vågat oss ut en bit insåg jag att det inte var fullt så jättedjupt som jag trott eftersom det fanns en liten avsats längre ner. Tio-femton meter tror jag jag läste nånstans sen, så en bit var det ju ändå. Utanför den kanten var det dock omkring fyrtio meter så där såg man inte botten längre, trots att vattnet är väldigt klart. Vi glömde snart bort att vi var höjdrädda eftersom man blir helt uppfylld av livet längs revets kant. ÄNNU mer av det färgsprakande djurlivet! Gigantiska stim av blåa, röda, svartvita, silvriga fiskar – från ganska pyttesmå till ganska jättestora svepte omkring tillsammans med papegojfiskar, picassofiskar, fjärilsfiskar osv osv. Jag upptäckte till min stora förtjusning även en drakfisk långt där nere – otroligt vacker och majestetisk! Ett stim barrracudor svepte fram som skuggor under oss men vi vågade inte simma närmare – dom kan tydligen bitas rejält. Vi låg i en lång stund men var till slut så genomfrusna att vi måste gå upp. 22 grader i vattnet gjorde det ändå möjligt att gå i en gång till sen, trots att det blivit mer eller mindre genommulet.

Fisk sedd från bryggan

Ser ni Dory? :)

Vi tvekade lite innan vi bestämde oss för ett andra dopp...

Men inte så länge - så här såg det ut när man klev i från bryggan. Notera del av gigantiskt-stim-med-små-röda-fiskar uppe till vänster.

Och å-så-vackra koraller!

"Stranden" var uppbyggd i flera terrasser med träsolstolar och bambuparasoll. Överallt hade man utsikt över havet och de vackra berg som omgav Sharm El Sheiks sidor. Vi låg längst ner, vid vattenkanten, och njöt av ljudet av vågskvalpet mot klipporna.

Lunch fick vi äta på strandens uteservering med vidunderlig utsikt, och det var gott också. Vi njöt verkligen av dagen och bestämde att åka tillbaka senare i veckan.

På restaurangen.

Bryggan syns i bakgrunden.

En till bild från bryggan.

Kvällen spenderade vi på hotellet med drinkar, kortspel och böcker.

Tomttar på vårt hotell...

Det 100:ade inlägget 2 och del 2

2008-01-10T17:03:00.000+01:00

Min startsida säger fortfarande att förra inlägget var det 100:ade, men enligt min arkivlista är det, som Emma säger, detta som är nummer 100. Jag får alltså två stycken 100:ade inlägg! *dubbelfanfar*

Del två i reseberättelsen om Sharm:

Lördag 29 december

Sol igen! Efter en helt okej frukost (frukostbuffé som vi köpte till på plats) hoppade vi på hotellets buss som gick ner till deras egen strand. Sharm El Sheik och Röda havet är känt för sina fantastiska korallrev och lockar massvis med snorklare och dykare varje år. Man får inte gå, stå eller röra reven/korallerna, för dom är väldigt känsliga och dör om man gör det, men tyvärr är inte egyptierna så noga med sina regler. Många turister struntar helt i föreskrifterna, särskilt ryssar som är illa omtyckta i Egypten. Vill inte ha fördomar men av dom ryssar man mötte den här veckan förstår jag varför. Anyway, det finns söndertrampade, gråbruna korallrev överallt och hotellets bad var precis ett sånt ställe. Ändå hade dom gjort ett försök att hålla folk borta och det fanns en utlagd gång i vattnet så att man skulle komma ut så djupt att man inte skulle behöva gå på bottnen. På de flesta ställena är det bryggor som går ut, men här fick man gå i vattnet ett hundratal meter. Kallt! När vi till slut kom ut snorklade vi en stund. Det skojigaste vi såg var två gul-svart-randiga "akvarie"fiskar med rosa munnar som kom fram och nafsade på oss när vi sträckte ut händerna! Vi åt lunch på den lilla serveringen på stranden och det var härligt att sitta där och se ut över det turkosa vattnet.

Efter dusch(försök), lite vila och - de redan på andra dagen traditionella - drinkarna på balkongen åkte vi in till Naama Bay som är centrum i Sharm El Sheik, och stället där allt händer. Att gå på gatan var som förra gången jag var i Egypten, fast lite mer – den här gången var det ju ingen pappa eller bror med. Varenda restaurang, café, affär, butik, taxi osv har inkastare som med ändlös energi gör vad de kan för att få in en hos just dom. I början försökte vi vara vänliga och artiga men efter ett femte "tack, men nej tack" tröt tålamodet. Dom som gav sig snabbast vann på det eftersom vi gärnare gick in på såna ställen. Man får ju ta det för vad det är och ta seden dit man kommer, men ibland blev det lite tröttsamt och vissa kvällar blev det till att titta ner i marken hela tiden, för att undvika att råka möta någons blick och på så sätt få vara lite mer i fred.

Balkonghäng

Adventsstjärnor i mängder!

Fast här var det förstås inte adventsstjärnor, utan bara mer eller mindre vanliga lampor. Nästan varje sånt här öppet café hade "taket" fullt med stjärnor. Fint!

Det var roligt att äta inne i Naama Bay och titta på allt folk – de flesta turisterna verkade vara engelsmän, ryssar och svenskar men blandningen var stor; likaså åldersspannet. Restaurangutbudet är enormt men alla serverar mer eller mindre samma mat. Första kvällen åt vi på en av de finare restaurangerna. Det var fantastiskt god stekt fisk med pesto, spenatris och smörkokta grönsaker. Servitören höjde på ögonbrynen när vi beställde in öl till, men det var ju det vi var sugna på… :)

Temperaturen på kvällstid låg på omkring 15 (till 20) grader så man behövde ha en del kläder på sig, men det var ändå skönt att sitta ute. Denna vår näst dyraste middag under veckan landade för övrigt på omkring 200 egyptiska pund, ungefär 250 svenska kronor.

På den ena (av två) av huvudgatorna/gågatorna i Naama Bay. Röken som anas i bakgrunden kommer åtminstone delvis från vattenpipor.

Alla ljus, skyltar, blinkande neontomtar, stora gallerior, gigantiska kasinon och hotell gjorde att det hela kändes lite som ett mini-Las Vegas!

Fortsättning följer...

100:ade inlägget och början på följetong

2008-01-09T16:49:00.000+01:00

Japp, detta är mitt 100:ade inlägg på bloggen! *fanfar*

I fredags kväll kom jag hem från Sharm El Sheik, där jag spenderat en härlig vecka tillsammans med Emma. Skrev en reseberättelse i Word som blev aaalldeles för lång, men ni som känner mig vet ju att jag är usel på att hålla mig kort. Och eftersom jag inte får tummen ur för att korta ner det hela får det helt enkelt bli som Karin föreslog - jag delar upp det på flera dagar. Första inlägget blir kanske inte så vansinnigt spännande (kanske det inte blir sen heller, iofs :) men här är det:

Fredag 28 december

Den fina och mysiga julen hann knappt vara över innan det var avresedag. Vi hade bokat en ospecad resa på tisdagen veckan innan och nu var det alltså dags att bege sig. Väckarklockan gick igång kl 4.45; härligt efter att ha gått och lagt sig vid 3-tiden den senaste veckan.

Resan ner kändes lång men gick fint. När vi landade möttes vi av en behaglig värme på omkring 25 c och strålande sol! Vi fick veta att vi skulle bo på hotell Gardenia Plaza, enligt reseledaren ”ett helt okej” ställe som officiellt var fyrstjärnigt men med Deturs egna standard tre plus. Hotellet var fint och trevligt med två stora pooler, två restauranger och barer. Rummet var stort och rymligt men duschen var, som oftast utomlands, en utmaning att använda. Dåligt tryck är en mild underdrift. Jag var iaf väldigt nöjd då jag hade ställt in mig på absolut lägsta standard; vi trivdes utmärkt på rummet!

Servicen var dock inte lika bra… Vad det beror på vet vi inte riktigt, men det blev stundtals lite irriterande; städningen blev sporadisk eftersom personalen behövde _vår_ nyckel för att komma in då dom tappat bort huvudnyckeln – det lyckades vi dock inte lista ut förrän i mitten av veckan, eftersom dom flesta inte kunde engelska och därför inte kunde förklara vad som var felet. Vi försökte även förgäves försöka äta mat i baren; första kvällen fick vi det men därefter var det helt omöjligt. Hotellet låg en bit utanför centrum, så när vi inte tog taxi in till stan var vi tvungna att äta på hotellet och vi var inte särskilt sugna på buffén som serverades. Till slut fick det bli room service. När vi frågade om vi kunde få äta den i baren blev dom sura. Men som sagt, hotellet i sig var det inga fel på och det fanns trevlig och hjälpsam personal också.

Balkongen med usikt över en fiskrestaurang och en av poolerna.

Första kvällen gick mest åt åt Deturs infomöte, som var ganska rörigt, men trevligt. Därefter drack vi några drinkar på balkongen och sen blev det ganska tidig sänggång.

Skojiga rekommendationer (tyckte iaf vi) från Detur

Det historiska tillfället då vi fick äta i baren

Julen

2008-01-06T12:53:00.000+01:00

På riktigt? (jaaa!)

2007-12-18T11:07:00.000+01:00

Nyss hemkommen från stan. Många pengar fattigare men en resa rikare! Om en och en halv vecka drar jag och Emma till Sharm El Sheik! Det är ospec och vi är lite nervösa men tycker mest att det ska bli spännande. Nu håller vi tummarna för att vädret blir varmt och fint! (Och hoppas att vi får ett hyfsat boende - vi är dock intställda på låg standard och det blir nog bra ändå.) Snorkling blir det i vilket fall och det ska verkligen bli helt fantastiskt härligt!

Jay! Sol! Värme! Bad! Semester! Koraller! Fiskar! Hurra!

För övrigt har jag inte alls förstått det än.

Det bakas smått och gott

2007-12-09T17:00:00.000+01:00

Det är verkligen fullt upp nu; dygnets timmar räcker inte riktigt till, jag somnar inte på kvällarna för det är många tankar som snurrar. Men det är mest intressantheter, roligheter och spännande saker som tumlar runt. Ganska många måsten och borde oxå i och för sig, men en hel del har på något sätt att göra med den stundande julen och då blir det genast en positiv klang, känner jag. För tillfället låter jag dock bli både plugg och städ fast jag inte borde. Men jag måste i alla fall visa vad som bakas här hemma:

Det gör inget att en plåt blev bränd.

Och här bakas det annat smått :)

Hoppas jag! Iris är åtminstone garanterat skendräktig. Håll tummarna för att det faktiskt är små-irisar och små-fozzysar där inne! Om ni undrar vad det är ni kikar på så är det Iris mage med röda spenar - spenarnas ändrade utseende är det första tydliga tecknet på dräktighet. Sen får jag faktiskt vänta i hela fyra veckor tills man kan känna sparkar (eller inte) och alltså veta om det finns några ungar där inne eller inte. Men jag tror att det bakas små lussekatter!

Allting är relativt

2007-11-27T20:31:00.000+01:00

På torsdag har jag sovmorgon. Då räcker det med att jag går hemifrån 07:25.

Men praktiken är rolig! Oftast. Idag hade jag ett barn som konstaterade att "du har prickar på näsan". Jotack. Det heter pormaskar. Tack tack. Fast barnet lade absolut ingen värdering i yttrandet, utan bara jämförde med bilderna h*n såg. Lite roligt var det faktiskt. :)

Inte så sugen på att jobba i helgen, men när dom ringde och sa att jag inte behövde börja förrän vid 14-tiden kändes det genast mycket bättre. Relativitet var det.

Nu är det förresten relativt jättekort kvar till jul! *lycka*

Visste ni det?

2007-11-19T20:08:00.000+01:00

Jag har blivit taggad av Anna-Stina!

Såhär ska man göra:
1. Link to your tagger and post these rules on your blog.
2. Share 5 facts about yourself on your blog, some random, some weird.
3. Tag 5 people at the end of your post by leaving their names as well as links to their blogs.
4. Let them know they are tagged by leaving a comment on their blog.

Här kommer faktan-om-mig:

1. Jag tycker inte om ost. Alls. I princip inte i någon form (undantag inkluderar ost på pizza i måttliga mängder samt cheesecake).

2. Jag är en listmänniska ut i fingerspetsarna. Gillar ordning och reda, att ha koll (och kontroll) och tycker om att samla olika saker som ska göras, införskaffas osv i listform. På mitt skrivbord finns det alltid listor. Och i min kalender. Och i mina anteckningsblock. Och i plånboken förstås. Det bästa är när man kan stryka något från sin lista. Ibland skriver jag upp t.ex. "äta" och "diska" som punkter, för då ser det i alla fall ut som att jag får nåt gjort!

3. Jag har arbetat som bambatant i ett halvår.

4. I mitt rum finns en trombon. Den spelade jag på i sisådär tio år, nu är det dock länge sen jag plockade fram den.

5. Jag sparar alla vykort som jag får; det har jag gjort sen jag var liten och jag har två lådor fulla av vykort av alla möjliga slag. (Det är alltså kort som folk har skickat till mig, inte oskrivna vykort som jag pratar om).

Jag utmanar: Emma, Marie, Karin, Ylva och Stormen
(Och egentligen vill jag utmana Linnéa med, så jag gör det i hemlighet, fast det är regelbrytning!)

Lite annan vardagshelg

2007-11-12T17:50:00.001+01:00

Idag roar jag mig med att torka kiss och kräks efter ett styck nykastrerad och ett styck löpande katt. I helgen var jag på landet och fick en hel del plugg gjort. Men jag studiebesökade även köket lite, där föräldrar och gäster gjorde tunnbröd i vedugnen, och gästerna gjorde dessutom grynkorv. Till kvällen gjorde vi alla våra egna vedugnsbakade (jag vet att jag precis har sagt vedugn men det låter ju mycket godare än bara "våra egna") pizzor.

Bona är ute och smyger, men hon tyckte att det var lite väl kallt så det blev inga långa stunder ute

Brödbak

Korv

Bona är med och kollar så att allt går rätt till

Promenad

Iris

Och pizzan!

Gamla hjulspår

2007-10-29T15:44:00.000+01:00

Det är så lätt att fastna i dom och så svårt att ta sig loss. För ansträngningen det kräver är så stor att det kan kännas alltför överväldigande för att ens orka börja. Och dessutom är det inte riskfritt – att välja nya och okända vägar innebär alltid risker. Fast det ger ju möjligheter också, och man kan gå miste om så mycket om man bara trampar på. Det jobbiga är att det är jag som måste köra. Visst kan man få karta och vägbeskrivning, men i slutändan är det ändå jag som får vrida på ratten och trampa på gasen. Samtidigt är det det som är det fina.

The neuropraktik is no more

2007-10-25T15:51:00.000+02:00

Slut. Det känns :( . Det har varit lärorikt, spännande, roligt, trevligt. Handledaren har varit så bra så bra och dom andra har oxå varit snälla, omtänksamma och alla har visat genuint intresse för både mig och S. Kommer sakna folket. Jag har haft egna patienter och har haft testningar och behandlingar helt på egen hand. Och det känns som att det har gått bra, och jag är stolt. När praktiken började ville jag mest av allt bara vara klar med det, tyckte inte neuro verkade roligt alls. Nu känner jag att det faktiskt är ett klart jobb-bart område! Och att det är tråk att praktiken är slut. (Fast lite skönt är det med.) Men det är "roligt" att det är tråk - för det säger ju nåt om hur bra det har varit!

Jobb i helgen. Lite suck men oxå trevligt, det var länge sen nu. Men imorrn är jag ledig och då ska jag bl.a. simma (ihop med Emma tror jag) och sen gosa kattungar och dricka god öl. Det kommer att bli en fin fredag, det känner jag på mig!

Dagens tips

2007-10-20T17:14:00.000+02:00

Dagens tips 1: Häll inte kokande vatten på din hand. Det gör ont.

Dagens tips 2: Ha alltid aloe vera i någon form hemma - då slipper du blåsor ifall du ändå häller kokande vatten på din hand.

Dagens tips 3: Försök inte hälla kokande vatten från en mugg till en annan när du kanske har lite svårt att fokusera blicken pga andra dryckesintag. Drick te eller kaffe tidigare istället.

Dagens tips 4: Om du redan har passerat det "tidigare" som refereras till i punkt 3 - häll i en skvätt cointreau i kaffet/teet - det är ju redan sentare!

Dagens tips 4: Ha trevliga (h)emmakvällar oftare.

Praktik + beröm = bra!

2007-10-16T19:28:00.000+02:00

Idag har jag fått beröm på praktiken. Det har jag (och S) iofs fått hela tiden av vår handledare, men idag var det mittsamtal och det är en annan sak, mycket mer utvecklat. S fick oxå beröm och vi sken nog ikapp när vi gick till spårvagnen för att åka hem! Praktiken är rolig och det känns bra och handledaren är bra och folket är snällt och patienterna med och så har jag fått beröm så jag är glad! PLUS att jag i skrivande stund ser att alla fått godkänt på OTB-tentan - jag som var nästan säker på att få underkänt på stamningsdelen. Hurra vilken bra dag!!

Allt för att slippa steka köttbullar

2007-10-10T19:00:00.000+02:00

Jag måste ju göra det förr eller senare, men tydligen vill jag hellre senare, säger mitt här-och-nu. Jag har köpt hem små köttbullar för att slippa lägga någon som helst fantasi eller engagemang på matlagningen idag, är såå trött. Inatt kunde jag nästan inte sova nåt. Drömmar och tankar blev alldeles insnärjda och förvirrande, fast mest tröttande. Men festen igår var rolig! Och praktiken går bra, tänk att jag verkligen har egna patienter! Jag ligger hopplöst efter i mitt journalskrivande men jag tror att jag ska kunna vara ikapp innan helgen.

Näh, jag känner att senare börjar närma sig nu.

Trött.

2007-10-06T15:55:00.001+02:00

Jag är trött och lite sådär irriterande låg - ungefär som när man har en diffus huvudvärk som inte är nåt problem egentligen men som man ändå hellre vore utan, om man fick välja. Det får man iofs i väldigt stor utsträckning, det måste jag komma ihåg. Det diffusa skall snart vara bortvalt! Just nu är det dock oxå ätit-för-lite, vilket jag försöker avhjälpa med kaffe och limpsmörgås men jag väntar fortfarande på effekten. Vilken tur att jag har hallonpaj och vaniljvisp i kylen! Emma var här i torsdags och vi lagade god mat (mexikanska kalvfärsköttbullar med tomatris) och gjorde hallonpaj till efterrätt - typiskt bra vardagsförgyllning!

Praktiken har börjat. Det är läskigt och roligt. Nu har jag patienter och jag skriver (dikterar) journaler. Det är faktiskt ganska coolt, det hela alltså.

Idag har jag shoppat. Jag är inte bra på det. För en gångs skull har jag några pengar efter sommar- och lökpackslön. Så jag har bestämt mig för att jag får shoppa lite sånt där trevligt, inte-helt-nödvändigt. Men jag lyckas inte så bra. När det gäller kläder: orkar inte knö med andra människor i svettiga, trånga utrymmen, eller orkar inte stå i kö till provrummet eftersom jag bara ska prova en ynka top, eller hittar bara kläder som kostar mer än vad jag vill. När det gäller inredningsprylar, som var dagens stora mål: jag hittar inte riktigt det jag vill ha även fast jag inte vet riktigt vad det är bara att det inte är det jag hittar, eller jag tycker att det ändå är lite dyrt och måste-bara-kolla de andra butikerna ifall det kanske kan finnas nåt liknande till bättre pris, för att inse att nej det gjorde det inte och nu orkar jag inte gå tillbaka till butik nummer ett som ju nu är helt off min övriga shoppingrutt. Och så blir jag trött efter ungefär 45 minuters letande och då hjälper inte banan och päron tillräckligt bra. Jag köpte en faktum utanför systemet och misstänker att pengarna genast kommer att gå åt till något inte-så-fint som jag tänkte. Men jag fick i alla fall på tag på flera inte-precis-trevliga-men-inte-otrevliga-utan-mest-nödvändiga saker, en trevlig korg, en trevlig handduk och flera trevliga öl, så helt hopplöst var det inte. Jag kändisspottade Peter Apelgren inne på hälsokostaffären. Han frågade vart Indiska låg. Vet man inte det om man är göteborgare?

Hoppsan vad långt detta blev då! Gissa om det är svårt för mig att hålla mig kort i journalerna?

International Champion!

2007-10-02T19:03:00.000+02:00

Långt inlägg - kontentan är att Iris numera kan betitla sig International Champion och att katter såväl som matte haft en upplevelserik helg! :) Och längst ner finns några bilder på Bona.

I helgen var Iris, jag, Frida (människa) och Frasse (katt) från S*Sweet Chilis korater - länk finns här bredvid - i Norge på kattutställning. Bona levde under tiden lyxliv med räkor, fri utevistelse, brasvärme och en massa gos hos föräldrarna på landet. Tyvärr var hon tydligen helt hysterisk i bilen, jag får nog prata med veterinär om något lugnande för hon blir bara värre och värre. :( Det kan man inte säga om Iris. Hon protesterade visserligen lite åt att behöva sitta i bur på vägen upp på fredagen, men Frasse sa mer så hon kunde ändå hålla sig ganska lugn (ibland turades dom om att jama i jämn takt). Senare under helgen har hon mest åkt i mitt knä och då är hon hur lugn och söt som helst!

Det blev myycket packning...

Vi bodde i en liten stuga på en camping som var iskall (tills vi blev visade onknappen på elementet på lördagen - vi hade letat men ändå lyckats missa den. Det var ganska roligt ändå, trots att det innebar att vi hade bott i ca +10 c i onödan...). Katterna fick komma ut ur sina burar och Iris som alltid har älskat alla katter hon mött talade genast om för Frasse att han verkade vara både dum, äcklig, elak och snygg och spännande.

Frasse

Frasse är den första fertila hankatt som Iris möter. Hon var minst sagt förvirrad och sände ut massa dubbla signaler. Som tur var är Frasse en snäll och klok katt som mestadels lyssnade på vad Iris hade att säga. (Hon går på p-piller, ifall ni undrade. Fast nu har hon faktiskt fått sista, hoppas på parning om en månad eller två!) Det var ändå ett fasligt sjungande från Frasse och morrande från Iris. Stackarn visste verkligen inte hur hon skulle bete sig! På lördagen var vi båda trötta och Iris var lite uppstressad. Hon var ganska sur och visade verkligen inte upp sig från sin bästa sida.

Haha! Mitt lilla skrot...

Vi hade konkurrens och den andra honan tog certet (vilket hon förtjänade), tråkigt! En domarelev gjorde oxå en bedömning och det blev tydligt hur viktigt det är hur domarna hanterar katterna - hon lyckades till slut få Iris att slappna av ganska bra! Vi fick ändå en fin bedömning och på söndagen hade den andra katten flyttat upp en klass, så då fick Iris sitt tredje CACIB och blev International Champion på söndagen, hurra hurra! Då var hon dessutom på betydligt bättre humör - under natten hade både Frasse och Iris sovit i min säng och på morgonen var dom riktigt hövliga mot varandra, det var fint att se!

Lördagskvällen: Frasse och Iris sover våningsäng

Stackars Frasse fick aldrig någon brud! Frida fick trösta emellanåt.

Att kattutställa och bo i campingstuga är inte särskilt glamouröst. Men man tager vad man haver. Dvs cointreau i såhär trevliga glas som Frida råkade ha med sig - klart finare än min lila plastkåsa!

Iris och Frida

Mer bilder här

Och så Bona-bilderna, tagna i förra veckan. Jag är dålig på att packa upp min tvätt när jag har hämtat upp den, oftast får den ligga ett tag. Det passar katterna, särskilt Bona, utmärkt - som då genast dyker ner och gör sig en skön sovplats mitt i allt det varma goa!

Nej, jag sorterar inte all tvätt förrän efter ett tag heller... :)

Liten lektion i hur en lökpackning går till

2007-09-23T15:04:00.000+02:00

Dom flesta vet nog vid det här laget att jag packar lök två gånger om året. Inte ätbara (vissa är dödligt giftiga) men blombara. Mer om detta kan man se här. Mer om hur det ser ut under en lökpackning kan man se här:

Tulpanlökarna är bäst. Dom är torra, sällan mögliga och så är dom fina. Ibland är dom gyllengula, ibland kopparröda, ibland chokladbruna. Ibland, när man har tur, får man packa såna med små mjuka tofsar.

Lökarna kommer i påsar från olika ställen (om dom inte är hemmaodlade. Eller dom kommer iofs lika mycket från olika ställen då. Men inte lika mycket i påsar). Man ska sortera ut dom som är dåliga och dela upp resten i mindre påsar. Oftast är det 3, 5 eller 10 lökar/påse.

Här är några färdigpackade påsar.

Några storpåsar som väntar på att bli småpåsar.

Det finns lökar som ser ut såhär oxå. Eller det är nog en knöl. En knölväxt blir det då sen. Jag vet inte vilken.

På kvällen/kvällarna äter man god mat och har trevligt. I år var vi 12 pers som packade! (män+fruar+barn+respektiven) Det blir många att ha trevligt med. Sen måste man sova, för på morgonen börjar arbetet igen. När alla lökar är färdigpackade i påsar är det dags att börja med paket.

Då får några runt och plocka ihop påsar enligt de beställningar som kommit in.

Sen kontrollerar några andra att det har blivit rätt. Under tiden kan man beundra dom fina namnen på lökarna och knölarna.

Till sist ska de kontrollerade betställningsordrarna packas (ofta av någon tredje någon) i paket och ställas i ordning för att senare kunna skickas iväg.

Slut på liten lektion i hur en lökpackning går till.

Serier, foton, Ripley

2007-09-20T20:46:00.001+02:00

Nu kommer det faktiskt ännu en länk. Men den här kan jag verkligen rekommendera rent generellt (dom flesta andra har varit lite mer specifikt inriktade) för jag tror att många kan uppskatta Jojos blogg. Där finns riktigt sköna seriestrippar (stripar? vad kallas/heter det egentligen? det är inte en retorisk fråga utan den som vet får gärna svara... :) , supersnygga foton - dessutom ofta med pedagogiska och bra förklaringar på hur man kan tipsa och trixa med sina egna bilder i photoshop - och min favvo-crx på nätet: Ripley. Så ta en kik, vettja!

Och ja - det var skönt att klippa sig!

Ett styck flygande katt

2007-09-19T17:47:00.000+02:00

... får faktiskt lov att vara med här med.

Nu är planeringen inför Iris parning i full gång. Det är många om och men och saker som ska gå vägen (t.ex. är det ju bra om hon löper i någorlunda tid) men det är såå spännande!

Annars är det detaljer inför praktiken, seminarium, lökpack, seminarium, tenta (med förhoppningsvis after-tenta-öl), seminarier och sen Norge-utställning som gällerdenna och nästa vecka. Och klippning. Vet inte varför jag alltid väntar tills jag i princip är beredd att raka av mig alltihop...? (jag sansar mig dock när jag är på plats i stolen :)

Idag har jag

2007-09-12T20:51:00.001+02:00

- vaknat trött
- börjat med kd 5 i minilitet grupprum
- pluggat i varm sol på balkongen, med susande träd runtomkring och katter som sällskap
- blivit sur på en utkörningsfirma men framför allt på den otrevliga tjejen i telefonen på utkörningsfirman
- läst flera trevliga mail
- fått ett sms som började såhär: "nu prövar jag min nya mobil för att se om det går snabbare att skrika" (jag gissar på att det skulle stå skriva)
- lagat köttfärssås
- ätit köttfärssås och skruvmakaroner (fullkorn)
- fastnat alldeles för länge på facebook
- inte riktigt diskat färdigt, så det är väl dags snart
- lagt till en ny länk.

Smakprov (litet)

2007-09-06T18:34:00.000+02:00

Skolväg

Skola

*peta*

Blomstermarknad i Amsterdam

Knäckebröd-party!

Den finaste staden, som jag fortfarande inte vet riktigt hur man uttalar, men den börjar med apostrof: '

Innan huvud-axlar-knä-och-tå

Dom goda-men-alldeles-för-dyra-och-lurande-ytte-pytte-små-portionerna

Citat

2007-08-30T20:24:00.000+02:00

Vi samlade alltså på citat under resans gång. Det blev ganska många. Här kommer dom:

"Blåser en påse bort blåser ofta nästa bort." (Catta)

(Julia berättar om romerska relaxbadet): "Man brukar ju gå omkring naken där..."
(Elin, frågande): "Utan kläder då?"

"We call it kola" (Catta bjuder på GU-kola)

"Om det hade varit typ Turkiet eller Egypten hade det varit grymt, men om det är ett västland vill jag ha det svalt. Jag förväntar mig inte att det ska vara så varmt som utomlands." (Julia, kvällstrött, om hotellrummets ac)

"Students who are interested in visting the VanAbbe Museum can do this after woods." (information på en powerpoint-slide en eftermiddag)

"Oh, you're Swedish." (Servitören tittar på Cattas namnlapp efter att ha serverat ännu ett glas av det gratisa goda vinet på stadshus-middagen)

"Det är massor med marknader. Det är omöjligt att veta vilken som flyter!" (Lisbeth i Amsterdam)

"Åh vad skönt att sitta!" (säger Catta, och fortsätter genast med) "Ska vi röra på oss?"

"Engelsmännen uppfann ju teet..." (Lisbeth)

"I think we're somewhere..." (Lisbeth får frågan om vilken sal vi ska vara i. "113, 114, 115...?" följer långt senare)

"...for the bastards... the bachelors, sorry!" (föreläsare)

"The child wants the cock and reaches for it." (föreläsare som skulle säga "stick", åsyftande en trumpinne)

"Om någon kan benefitta från det kan man gott göra det" (Julia codeswitchar, det lät dock inte så bra här...)

"Jag har varit inne i massvis med olika pannkakor." (Catta, skulle säga "mataffärer")

"Efter andra världskriget byggde dom upp det (*Eindhoven) igen och då blev det varken gammalt eller snyggt." (Julia)

"There are more plates by the soap." (Anna, skulle säga "soup")

"You all have to sing in Sweden!" (Julia, skulle säga "Swedish"

"Jag tror jag har drabbats av alkohol-afasi." (Catta, efter att ha sagt "Hallo!" då några lärare vinkar hejdå en kväll)