Och idag var första gången då jag låste mig ute, i alla fall där jag bor nu. Annars tror jag att det hände nån gång när jag var liten oxå. Undrar hur man gjorde då, utan mobil? Den blev min räddning idag i alla fall!
Det började med att jag glömde bort min tvättid, sysslade med exjobb och hade huvudet fullt av tankar. Hade inte heller stoppat i mig mellanmål, fast jag borde ha gjort det. Vid upptäckten av glömmandet samlade jag snabbt ihop tvätten, tvättmedlet (som annars är något jag är bra på att lämna), var på väg ut, hämtade mobilen (som jag rätt ofta lämnar uppe), gick ut och insåg mitt misstag; inga nycklar! Så, jag kom inte in i lägenheten och inte in i tvättstugan. Som tur var kunde pappa komma till min undsättning riktigt snabbt (tur att man har extranycklar på annan plats!), men det blev ändå 40 minuters väntande i en ganska kall källare. Burr! Men en trevlig sida av det hela är sympatierna som bara strömmar in - ja, nästintill i alla fall. Statusuppdateringen på facebook har fått kommentarer och plötsligt ringde mamma och frågade om jag ville komma och äta?? Man kanske skulle låsa sig ute lite oftare? Fast nej, jag föredrar nog att låta bli ändå. Nu ska jag ta mina nycklar och gå ner och hänga upp den vääldigt försenade tvätten.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment