Bland flygande tankar och moln

För tillfället flyger mina tankar omkring i någon slags sammelsuriumdans. Jag är ofokuserad och splittrad och det är helt klart något frustrerande, men ändå inte så stressande som det skulle kunna vara; för jag satsar på att acceptera hoppande tankar istället för att försöka motarbeta dom. På det stora hela tycker jag att det fungerar bra.

Men mitt bland dansande tankar finns det stunder av bara lugn och ro, också. Just nu är vardagsmorgnarna ofta riktigt sköna, åtminstone när vi exjobbar hos mig och jag inte måste iväg nånstans. När klockan ringer är det ljust ute! Jag drar upp gardinerna och släpper in katterna innan jag kryper ner i sängen en stund till. Iris är alldeles till sig och tokspinner och stångas och kräver gos, medan Bona kryper in under täcket och somnar. Utanför kanske det strilar ett lätt regn, eller så flyter små fluffiga vita moln, eller så syns dagens första, gyllene solstrålar. Jag tycker faktiskt att jag har en vidunderlig utsikt från min säng, där jag ligger och tittar på den vidsträckta himlen och trädtopparna. Det handlar bara om tio minuter eller så, men det är ett bra sätt att börja dagen på.

Sen finns det dom där ögonblicken också. Som idag, till exempel, när jag tog en lunchpromenad i den strålande solen. Jag bestämde mig att gå av den asfalterade vägen i den lilla skogen som finns här i bostadsområdet, och krångla mig in bland grenar och snår istället. Lyssnade på fåglarna och hörde ett lite underligt ljud som jag försökte lokalisera. Plötsligt upptäckte jag att ett litet, fint rådjur stod bara några meter bort och tittade på mig. Brukar inte tänka på rådjur som så särskilt vackra, men denna lilla varelse, med sina stora, mörka ögon var ljuvlig! Den stod hur länge som helst och bara tittade på mig, och verkade nästan inte rädd alls. När jag gick följde den mig med blicken så länge jag kunde se den. På långt håll såg jag folk som inte kan ha haft en chans att ha sett den från vägen, men bland snåren kan man visst upptäcka små skatter ibland…

11.648 ord och meningar senare...

... ja, om man multiplicerar de 48 ord och 80 meningar som finns i språktestet jag och Karin normerar i vårt exjobb, med de 91 barn som jag har träffat så kan man, lagom nördigt konstatera att det blir över 11.000 upplästa ord och meningar. Fast i verkligheten är det ännu fler, eftersom det blir en del upprepningar av vissa meningar, och utöver testet har vi även läst berättelser och ställt frågor på dom - så då blir det ju äännu mer. Tillsammans har vi träffat 180 barn. Det är ju ganska många, när man tänker efter. Och det känns smått otroligt att vi är klara med insamlandet, särskilt som vi rätt sent blev tvungna att hitta ytterligare en skola att besöka, eftersom dom vi redan hade inte räckte till. Nu har vi allt material vi behöver, bara att jobba på, skönt! Jag har firat detta stora steg med en Nogger i vårsolen, som iaf lyste en stund i eftermiddags, och nu genom att värma en färdig fiskgratäng i ugnen, och slippa laga mat. Det gäller att ta varje tillfälle att fira! ;) Ett 60-årskalas av stora mått stundar förresten, ska bli riktigt roligt!

För övrigt är det så härligt underbart ljuvligt att våren är på väg. Jag vet att det säkert kommer bli snöstorm och minusgrader och sånt där igen, och att man kommer vara trött och att det finns många grå dagar, till och med när den väl har kommit. Men finaste våren är ändå där nånstans bakom hörnet. Idag fanns det definitivt lite i luften. Jag rekommenderar er att gå fram och titta nära, nära på hasselträden. Igår såg jag årets första hon-hasselblomma utslagen. Jag tycker att den är litet under av skönhet; spretande, tok-cerisa, pyttpytteliten, mot de gröna knopparna och de gula hanblommorna! En söt tant kom fram och undrade vad jag tittade på när jag stod i leran och stirrade på de kala grenanar idag, och jag blev glatt överraskad när hon tackade mig efter att jag visat den lilla, lilla blomman - hon hade aldrig sett den förr. (Och den är lite hemlig - jag tror inte att man upptäcker den om man inte tar sig tid att gå nära.) Är man barn till växtnördar så kanske det betyder mer, men jag tycker verkligen det är ett vårtecken som det är värt att ta sig tid att kika på!