Inför jul

Jag har städat i fyra dagar, men nu är det också rent som aldrig annars. (Fast ändå inte riktigt lika rent som när jag gör det hela ännu mer ordentligt än nu...) Pyntet är på plats, katterna hos kattvakt (oj vad dom kommer saknas! Men dom kommer ha kul med Livia och Nonia) och det som återstår är mest packning och julrimning och paketinslagning - nåt som jag tycker så mycket om att jag blir alldeles exalterad bara av att tänka på det! Har fått rapport om att ingen snö finns, fast julen ska firas norrut. Det är förstås lite tråkigt, men det blir fint ändå. Igår var jag och Emma på en fantastiskt vacker julkonsert med Svenska Kammarkören. Sedan en god öl i baren på Bishops. Idag en mycket innerlig och fin gudstjänst. Skolböckerna behöver jag inte öppna förrän nästa år. Jublande härligt är det hela!

Jo, just det. I "Julbockens återkomst" här nedan refererar vi ju en hel del till olika figurer och annat. Hästen, utklädd till ko, kommer från en disneyklassiker som var en av mina favoriter som liten. I mitt och Emmas minnen sa den verkligen "meu", men när jag hittade den nu på youtube var det faktiskt mer "mu"... Men häst-kons viskning kan ni iaf föreställa er när ni ser filmen här.

Nedan en kalvakad i mitt färdigstädade och pyntade hem.




Min tomtedocka - minns inte när eller vem jag fått den från, men den har funnits med så länge jag kan minnas.


Den pyttelilla krubban. Är på jakt efter en något större krubba; har letat i några år men inte hittat rätt ännu.


Jenny Nyström-Lucia som jag fick från farmor och farfar för många år sen.




Fina tomtarna som mormor gjorde för oxå många år sen


Det ligger några paket som jag redan fått och väntar på mig... *nyfiken*


Mer tomtar...





Köket med mormos sydda och virkade adventsstjärna (färgen liknar den som ses i spegelbilden i fönstret)


Söt liten katt som jag inte hittar en bra hängplats till.




GOD JUL önskar jag och katterna!

Julbockens återkomst, del tre

Tillbaka till bocken…

Han hade nu delat ut hälften av julklapparna, men hade absolut inte fått den respons han väntat sig. Nästan alla barn hade blivit vettskrämda, flera stycken hade börjat gråta och en liten flicka hade sparat honom på benet. Alla undrade var Tomten var också, det var bara en pappa som hade tyckt att det var roligt att han tog upp ”de gamla traditionerna igen”. Julbocken förstod absolut ingenting, han trodde att barnen skulle bli glada när han kom med julklappar till dom. Nu kändes allt bara dumt, och han längtade hem till Gävle. Han började traska i kanten av en snöig väg. Han var mitt inne i skogen och det var alldeles tyst, inga bilar eller människor var ute nu. Eller helt tyst, var det verkligen det? Julbocken spetsade sina öron och tyckte sig kunna höra ett tyst ”ooo…” Det lät som det kom närmare. Han lyssnade ännu noggrannare.
”oooooooOOOOOOO! BRAAAAK!”
Bocken blev stående på vägen. Det där hade han definitivt hört, någon hade brakat in i skogen bara några hundra meter bort. Bocken började springa, och strax såg han vad det var; Tomten och hans släde. Bocken drog efter andan och ville bara rusa därifrån. Men han gick ändå fram.
”Hallå, Tomten, är du där?”
”Ho-ho-ho, vilken smäll!” sa Tomten och kravlade sig fram från den uppochnervända släden.
”Duu!” sa han när han fick syn på bocken. ”Fattar du vad du har gjort?”
”Ja”, sa bocken väldigt tyst och skamset. ”Jag är verkligen ledsen, det var bara att jag ville se hur det kändes att för en gångs skull inte brinna upp. Men ungarna vill bara ha dig, och det var mycket jobbigare att dela ut julklapparna än jag trodde. Jag hoppas bara du kan förlåta mig, och att vi kan återgå till vårt…”
”Ja ja, det är väl okej då”, sa Tomten vänligt. ”Men innan vi återgår till det vanliga så har jag ett förslag; vi kan väl dela ut resten av julklapparna tillsammans? Och så behöver jag någon som kan hjälpa mig med släden.”
”Det låter jättebra”, sa bocken och log. De hjälptes åt att ställa släden upprätt igen, lastade i julklapparna och gav lite lav åt renarna så att dom skulle orka med allt flygande. När de satt sig i släden och lyft i den stjärnklara vinternatten började Tomten nynna på en sång.
”Den här brukar jag sjunga när jag tycker att livet är lite tråkigt eller jag är trött på att vara tomte… Kläm i du med, bocken!” Och det gjorde bocken, och snart hördes sången överallt ”Var nöjd med aallt som livet ger, och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer sorger och besvär…”
Och så blev det en riktigt god jul för alla i alla fall.
Till sist vill vi bara säga; från oss alla, till er alla; en riktigt god jul!

SLUT

Av: Emma och Julia
December 1999 och 2000

Julbockens återkomst, del två

Nästa morgon vaknade Tomten av väckarklockan och steg upp och åt sin julgröt. Sedan bad han tomtenissarna spänna för renarna och lasta på julklapparna i släden.
”Kvinnlig intuition, visst…” muttrade Tomten och skakade på huvudet. I samma stund flög dörren upp med en smäll och en liten tomtenisse rusade in.
”Julklapparna är borta!” tjöt han förtvivlat.
Tomtemor stod vid spisen. Hon tittade på Tomten och öppnade munnen, men hann inget säga förrän Tomten sa ”Kom inte här med ditt…”
”… vad var det jag sa!” sa Tomtemor glatt. ”Jag har alltid rätt! Men nu får du åka ut och fixa det här.”
”Okej, jag åker direkt”, sa Tomten allvarligt.
”Jag vill också följa med!” sa tomtenissen.
”Nӕj, det ӕr før farligt for dej”, sa Tomten på danska.
Alla stannade upp och bara stirrade på Tomten.
”Undskyld… eh förlåt!” sa Tomten. ”Jag är stressad, och ni vet att jag börjar prata på andra språk då…”
Dom såg misstänksamt på honom. Tomten skakade på huvudet.
”Tomtemor, jag älskar dig!”
”Ja ja, stick iväg nu!”

Samtidigt hade bocken börjat dela ut julklapparna till Sveriges alla barn.

Senare

Tomten hade tagit en kisspaus vid en bondgård. På vägen tillbaka till släden träffade Tomten en häst utklädd till en ko.
”Meu”, sa den.
”Du har inte råkat se några julklappar här i närheten?” frågade Tomten. Häst-kon böjde sig närmare honom och viskade något i hans öra.
”Är det sant? Har han rymt?” Tomten stoppade en kaka i munnen. ”Vad ska jag göra?”
Han hade just fått veta att julbocken i Gävle hade rymt och helt enkelt snott Tomtens plats som förste julklappsutdelare.
”Det är nog bäst att jag åker direkt”, sa Tomten och hoppade upp i släden. Men renarna rörde sig inte ur fläcken. ”Du är för tung”, sa en röst i Tomtens huvud.
Plötsligt flög hans luva av och en lustig fågel med stor, röd kalufs satt framför honom.
”Ge hit den där!” fräste Tomten.
Fågeln tog ett skutt ned på marken. Tomten sträckte ut handen för att ta luvan, men fågeln tog ännu ett skutt och började fara och flyga över hela bondgården.
”Ariappapappapappapappapaa-paa-paa-paa-paa” tjöt den och jakten blev allt vildare. Till slut sjönk båda två ner i en liten hög å marken och flämtade. Tomten tog sin luva och upptäckte att han blivit lite smalare.
”Men det är ju underbart! Lite motion var allt som behövdes, tack!” sa Tomten och hoppade upp i släden och flög iväg.
Fågeln stod kvar och såg släden försvinna i vinternatten.
”Vad vore väl en tur i Tomtens släde? Det kunde ju vara tråkigt å trist å… å alldeles förskräckligt… å alldeles, alldeles… alldeles underbart!” sa fågeln drömstk.
En liten syrsa kom fram till fågeln och började sjunga ”Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få…” Sedan föll den ner död, syrsor kan faktiskt inte vara uppe och springa på vintern.

Julbockens återkomst

Dags för en ny följtetong på bloggen! Det här är en julsaga som jag och Emma skrev när vi gick i nian. Året efter gjorde vi viss redigering och resultatet kommer nu att publiceras här. Vi har inte gjort några förändringar, även om det kliar lite i fingrarna när det gäller vissa saker. Fast överlag konstaterade vi, när vi nyss läste den, efter att jag hittat den bland gamla skrivsaker, att vi fortfarande är rätt nöjda med den. Eventuellt kommer jag att lägga till vissa kommentarer till vad det är vi hänsyftar till någon gång (isf efteråt eller i ett separat tillägg) där det kanske inte är så tydligt, kanske får ni klara er utan det. Nu önskar jag god läsning!

Julbockens återkomst, del 1

1 december, år 2001, Gävle

Ett par ungdomar smög tyst över snön. De var på väg till bocken för den årliga nedbränningen. Plötsligt stannade en upp och bara gapade och pekade. De andra följde hans darrande finger och flämtade till. Bocken var borta!
Detta blev naturligtvis veckans huvudnyhet; ingen visste varför, hur eller vart den tagit vägen, bara att den inte längre fanns där. Det var ett olösbart mysterium, men snart tappade både medierna och folk intresset och ägnade sig åt julförberedelserna istället.

Det var kvällen före julafton. Långt, långt in i skogen låg en gård. Där stod granarna täta och snön låg vit på taken, endast Tomten var vaken. Och hans fru såklart. De satt vid brasan och myste. Tomten var tvungen att vila upp sig inför morgondagen.
”Det… det är något som inte stämmer”, sa Tomtemor med ängslan i rösten.
”Jag kanske har glömt att ställa väckarklockan?” föreslog Tomten. ”Det var ganska pinsamt förra året…”
”Nej nej, det har jag redan fixat”, sa Tomtemor. ”Det är något annat, något mycket värre!
”Kom inte här med din…”
”… kvinnliga intuition? Jo faktiskt!”
Tomten suckade ljudligt.
”Vi får väl se vem som har rätt imorgon!” snäste Tomtemor.

Samtidigt smög en figur runt hörnet på julklappsskjulet. Det verkade nästan som om det var en… halmbock!
”Ta-ta-ta-daa, ta-ta-ta-daa!” (dramatisk musik)

fortsättning följer...

Det bästa med listor...

inte önskelista den här gången, utan en av mina många to-do-listor. Det bästa med såna listor...



... är när man får stryka/kryssa för att något är klar! När jag skrev den här listan kändes det som att den aldrig skulle ta slut, men på nåt märkligt sätt har det gått och OJ vad duktig jag känner mig när det är såhär prydligt uppspaltat dessutom!

Trevlig lucia och god helg!
ps - kika in kattbloggen för bilder på några av kattungarna som stora grabbar (och för hemsking-historien om Iris kastrering)