Friday, March 30, 2007

Katternas blogg

Jepp, nu har dom en egen sån! Klicka här och kolla, om ni vill! (och detta innebär knappast att dom inte kommer dyka upp här i fortsättningen, men nu kan jag ju skriva obegränsat om dom på deras egna plats utan att tråka ut alla som inte är lika intresserade av mina katter som jag... :)

Thursday, March 29, 2007

När du får oväntat besök...

... så blir du glad! Åtminstone jag!

Sur som jag var stannade jag hemma från matte-lingvistiken idag. Det beslutet (som togs igår) fick mig på mycket bättre humör faktiskt så det var nog rätt. Men sen ringe A och undrade om hon skulle komma och hälsa på mig och det ville jag såklart och då kom Ylva oxå och dom hade med sig semlor! (Jag hade saknats lite, sa A.) Fina, fina vad glad jag blev!

Tuesday, March 27, 2007

Nöjd

After tenta-falafel vid vallgraven/kanalen (vad är det egentligen? jag lär mig aldrig!) med kompisar + glass i soligt och varmt trädgårdsföreningen vid en vattensaknande damm + vardagskvällsöl (bedarö bitter och en med aprikossmak) med brorsan is the shit.

Monday, March 26, 2007

Förföljd

I fredags var jag och Emma och simmade, igen (jag känner mig duktig, men lyckas jag hålla detta uppe?). När vi hade simmat några vändor var han plötsligt där. Som om det inte räckte med Stora Läskiga barndomskvinnan. Nu var det dags för högstadieklassföreståndaren att plumsa ner i det +26.3-gradiga vattnet. Han, som luktade illa när han hängde över en och försökte förklara matte. Han, som inte gav beröm men som däremot undrade vad jag höll på med när jag inte skrev mvg på ett prov. Han, som alltid läste upp vem som hade fått bäst resultat på proven, fast jag och säkerligen många andra inte ville! Han, som av någon anledning hade fått nån slags kultstatus och som visste om det. Han, som härmade älgar och berättade historier om möten med såna i Botaniska och möten med hajar och elefanter på andra platser (och där får jag medge att han var bra. Han var bra på att berätta roliga historier som han hade varit med om. Men räcker det som lärare?) Han, som när jag och ett par klasskompisar till slut sa till, efter att i månader ha blivit kallade hora och jävla fittjävel och fått kommentarer på allt vi gjorde och sa (det var det värsta) från ett gäng killar i klassen, han som då sa: "Det där är normalt tonårsbeteende. Vad tycker ni att jag ska göra? Ska dom byta skola eller?" Varpå vi ryckte på axlarna och sa nåt i stil med att "Tja, om inte ni kan lösa det så..." och han svarar "Då kanske det är ni som ska på att byta skola, det är ju ni som har problem". Han.

Vi hälsade när vi simmade förbi varandra. Han stirrade och vi sa hej och log och han sa hej. När vi slutade i nian hade han bättrat sig något, det måste jag oxå säga. Då visade han oss något slags respekt, och jag är säker på att det beror på vad vi gjorde, trots hans svar den där dagen i skolträdgården. Men det väcker ändå blandade känslor att se honom.

Både jag och Emma kände oxå, att när vi möter före-gymnasiet-personer så är det på gränsen till pinsamt att det är vi två, fortfarande. Hänger dom där fortfarande ihop? Har dom inget annat? Klarar dom inget själva? Ungefär så tänker vi oss, på varsin hand, att dom tänker. Det var ju så det var då. Vi var ju inte alltid bara vi två, långt ifrån, men vi hade något helt eget, så blir det när man har vuxit upp tillsammans - nästa år har vi varit kompisar i 20 år!! Men av någon anledning störde vi många. Kommer ihåg en gång när Han (ovan nämnda) som vanligt läste upp vilka som hade bäst på provet och det var jag och Emma och alla började vråla och slå i bänkarna och det var Fusk och Pluggisar och Bästisarna och öööh! (och han sa förstås inget, bara väntade på att det skulle lugna sig). Fast vi hade ju inte ens suttit bredvid varandra. När man stöter på gamla lärare och klasskompisar och såna så vill jag säga "Fast vi har ju verkligen helt olika liv nu (och vi är grymma, så det så!) och ändå så umgås vi och det är häftigt." Eller kanske utstråla det, för det är ju sällan som man pratar så mycket. Men det är svårt, så istället fortsätter man ha den där dåliga känslan.

Ah, tonår! Varför kan jag inte bara släppa dom? Eller jag kan det, när jag tänker på idag och hur gott det är att vara "vuxen" och vem jag är nu och sånt. Men det är svårt att tänka tillbaka utan att känna.

Äh, nu börjar Cityakuten - oxå en förföljelse sen många år tillbaka - så nu hinner jag inte putsa mer på det här inlägget. Det var lite svårformulerat idag men jag har iaf fått ur mig lite. Intressant att applicera personlighetspsykologiplugg på detta, för övrigt.

Thursday, March 22, 2007

Under tiden...

...kan man roa sig med lite filmer. Mitt i allt personlighetspsykologiande kan ju t.ex. detta vara intressant.

Emma har joinat oss i bloggandet!

Det finns diverse filmer om speech therapy som man ju kan tycka är olika intressant.

Här finns gullighet i överflöd och bland detta bör man kunna hitta något som får en att fnissa lite.

Och, en av mina favoritcornishar (om jag bortser från mina egna, förstås) i härligt crx:ig film.

Sunday, March 18, 2007

Livets bröd

Nyss hemkommen och uppfylld på nytt. Med Agneta, the pastor of all pastorer, är det inte oväntat att gudstjänsten blev bra men idag kändes det alldeles extra underbart, fantastiskt - berörande ända in i hjärtat! Predikan handlade om att problematisera hungern (mitt i fastan är vi) med ett fokus på vår själsliga, livsliga, andliga hunger. Jesus har ju sagt att vi inte behöver bekymra oss om det materiella, något som åtminstone jag behöver påminna mig om om och om igen men som verkligen är en av de största gåvorna vi har fått och som är en skön tröst när jag snärjer in mig i "ytliga" problem. Det är så lätt att fokusera på den bokstavliga (nåja) hungern - mat, pengar, plikter, saker, upplevelser och att dessutom ge efter för den så fort den gör sig påmind. Men så fort man mättar ett behov så dyker ett annat upp. Jag fyller snart år och har konstaterat att jag inte önskar mig något särskilt i år, förutom möjligen salladsbestick. Beror det på att jag har allt jag vill ha? Verkligen inte. Men det materiella suget har inte funnits på länge. Förrän jag gick på stan igår och köpte en top och genast ville ha tusen andra saker med. Fast efter idag känns det återigen rätt oviktigt. För jag går runt och känner mig nöjd. Nöjd med livet! Jag vågar inte riktigt säga det, för det känns som att det kan försvinna då men så är det i alla fall just precis nu. Inte varje dag, inte varje vecka, men just nu och faktiskt ganska ofta. Och det är inte något särskilt, men livet känns som att det faller ganska mycket på plats och det är glädje. Det är inte och kommer inte vara en evigt bestående känsla och det ska inte vara det och imorrn kanske jag inte alls kan säga samma sak. Men just nu stämmer det. Vi uppmanades att fundera på vilka ingredienser som ingår i det bröd som mättar vår livsliga hunger.

Jag kan t.ex. tänka mig:
Flera mått Kärlek och gemenskap (älskade älskade vänner och släkt och familj och katter!)
En stor mängd Tillit och närhet till Gud
Rikligt med Natur (små små knoppar, solstrålar som värmer, en regndroppe som faller, vatten som kluckar, skarvar som fångar fisk, snäckor på stranden - där finns mycket av närheten).
Och naturligtvis mycket mer, men i just detta tillfälle skulle det bli ett schysst bröd.

Vi blev oxå uppmanade att tänka på var vårt hjärta är - var tankar, oro, glädje, engagemang osv finns för oss. Och att ge oss hän det som gör att vi älskar att leva - att vi ska älska att leva - och det som ger glädje. Åtminstone tolkade jag det så. Det är delvis samma som det livsliga (för övrigt eget ord, men jag tycker det sammanfattar det hela bra) brödet men inte bara.

Agneta pratade även om detta med att vi vill stilla vår hunger, genast - nu! Att vi rusar på i livet och inte har tålamod till att vänta på något. Jättesant. Och hon sa att det kanske finns en poäng i att vänta, i att vara tålmodig, att låta saker ta tid och växa fram och inte alltid falla till föga för impulser och att kunna vänta, på något större som ska komma. Och det var dels en uppmaning och dels så trösterikt för mig. För just det kändes träffande - det där som jag går och längtar så efter och som tidvis gör mig nästan förtvivlad och gör att Allt blir jobbigt. Det kommer när det är tid för det.

Joh 6:24-35
Matt 6:19-21
Matt 6: 25, 6:31-34

Fred och frid!

Thursday, March 15, 2007

Upp(!)datering

Kattuppdateringsdags:

Cassiopeia har varit på besök




Det är roligt att leka!




Och att sitta ihop i fönstret


Iris tvättar Bona


Och jag fortsätter att tycka om macroperspektiv


I veckan blev det vår! Vi tog en första vårpromenad och skådade krokus.


Och Iris tyckte om att vara ute och Bona hade blandade känslor. Men båda tyckte att det var spännande.




Kläderna funkar sådär. Iris slapp sin outfit efter ett tag - i solen var det så varmt och gott att den inte behövdes!


Sen är det detta som görs mest:


Äsch

Jag tyckte om att ha en titel som börjar med "upp" i och jag kan komma på flera och det hade varit snyggt med "upp"-tema, men det passar helt enkelt inte idag. Jag har sån där irriterande dimmig huvudvärk igen. Men fotontet (som mystiskt attackerade mig i söndags kväll) är mindre. Jag tror att simningen är lite orsak till huvudontet. I alla fall så brukar det börja lite där. Men det känns ändå bra. Jag har ju simmat två gånger denna veckan, yay!

Badhus är intressanta. Dit kommer så många olika människor. T.ex. en man som ser ut som han håller på att drunkna på varje simtag och som liksom simmar aggressivt (innan visste jag inte att man kunde det) och hysteriskt försöker simma om alla, fast det är jobbigt för honom eftersom han ju nästan-drunknar hela tiden. Och en liten flicka som är i omklädningsrummet med sin mamma och som börjar prata med hårtorkande damer och undrar vad dom gör. Och tanterna som pratar om gamla bekanta och bara blir milt förvånade över att bekantas makar har dött. Och många många fler. Och alla former - det är lite befriande att vara inne i duschrummet bland allt från pinnsmala unga kvinnor till tjocka tanter och tvärtom och där rynkor och bristningar och celluliter får samsas med smink och valkar och tvållödder.

Bland alla intressanta människor kan ibland skrämmande typer dyka upp. Plötsligt var hon bara där. Jag höll på att torka håret och förklarade för kvinnan som ville lämna plats för mig vid spegeln att jag inte tittar så mycket utan mest bara blåser och så blir det som det blir. Och då var hon där. Ljuset försvann för ett ögonblick där hon tornade upp sig som en mörk, stor gestalt (och hon är verkligen gigantisk och skulle lätt kunna fortsätta se ner på mig, fortfarande, fast jag är stor nu och hon borde ha krympt). Kvinnan som jag gått omvägar runt för att slippa möta, passerade mig med bara några centimeters mellanrum. Jag tror inte att hon kände igen mig, men hon hann ge mig en konstig blick innan jag lyckades se bort. Kanske anade hon rädslan. Läskiga barndomskvinna!

Det finns nog ingen annan som gör mig så barnsligt undvikande, och detta trots att hon aldrig haft nån särskilt viktig eller central roll i mitt liv alls. Det i sig tillhör faktiskt kategori intressant.

Sunday, March 11, 2007

Uppfylld

Kommer från kyrkan alldeles upprymd och uppfylld! Härligt! Den feministiska gudstjänsten blev fin och bra och fick en skön helhetskänsla. Fröplanteringen var ett nytt inslag liksom barn som nattvardstjänare (så duktiga!) och mycket av tänket, och möbleringen och utsmyckningen och annat. Men mycket var som vanligt - bara små små förändringar som ändå gör en ganska stor skillnad. Och Pace-flaggan från Italien, i regnbågsfärger, sitter än så länge kvar.

Kyrkfikat efteråt (hips vips så dricker jag kaffe flera gånger i veckan - när hände det!?) var trevligt. Knödde mig ner bland några av småbarnsmammorna med uppsluppna barn och barnmat och pratade med en före detta lärare. Dom håller på och bygger upp en Kinainriktning på skolan och ska förhoppningsvis åka iväg till Det Stora Landet i vår. Det är coolt. Fast dom tar bort kulturinriktningen. Fick oxå veta att en gammal klasskompis är gift och har barn - hoppsan!

Jobbet var återigen lite kaosartat men oxå roligt och bra. Det var helt ljuvligt att gå ut dit på lördagsmorgonen - solen sken, fåglarna sjöng och en skarv fångade små silvriga fiskar i vattnet precis framför mig. Och bland lökarna som vi planterade i höstas har irisarna kommit upp.

Teatern (Lilla Livet) i veckan var mycket bra och jag har nu ett nytt fint citat:
Det är rundgång i lokalen och en ljudtekniker går upp på scenen och säger:
- Är det någon som har hörapparat här? Som ni kan dra ner lite?
Varpå svaret från en tant i publiken kommer:
- Tala högre! Vi hör inte!

Och sims-expansionen blev köpt så nu ska jag snart spela lite! Jag var visst inte klar ändå...

Wednesday, March 7, 2007

Det ÄR vår!

Jag har sett årets första crocus! Två stycken till och med! Lila var dom - som ju nästan är dom finaste oxå. Och det är bara den 7 mars! Det var utanför ett av grannhusen och jag var tvungen att stanna och titta om jag verkligen såg rätt - och då började ett ungt par prata med mig och dom var oxå glada i magen över dessa små blommor (även fast dom inte uttryckte det just så) och berättade stolt att det kommit upp pärlhyacinter på balkongen hos dom. Och talgoxen sjöng och luften var varm och det regnade vårregn - absolut inte vinterregn - då blommar ju inte crocusen! Det kan ha varit colchium oxå, jag har inte riktigt lärt mig att se skillnad.

Här och här kan man titta på bl.a. vårblommor.

Tuesday, March 6, 2007

Jag måste ju



Eller måste och måste, såklart jag inte måste - men när en kompis idag sms:ade att hon skulle läsa min blogg ikväll kände jag att jag borde skriva ett nytt inlägg. Problemet är att jag inte vet vad jag ska skriva om...

... att jag inte pluggar? Fortfarande! Eller jag försöker, verkligen, men det går inte bra.
... att katterna sover och gosar och busar och är söta som vanligt?
... att den där lite dimmiga småhuvudvärken är så irriterande!
... att jag tänker laga kyckling idag? (AK - jag hittade receptet på nätet!)
... att jag ser fram emot teater imorrn? Jag är kanske lite skeptisk till komedi, men jag hoppas bli motbevisad. Det stod om den i gp idag.
... att jag nog vill köpa nya sims-ep:n ändå, fast jag i princip inte spelar längre?
... att jag är lite nervös inför feminsisk-teologiska temagudstjänsten på söndag?
... att jag tror jag har lagt ner nätdejtandet? Åtminstone på hyllan.
... att jag inte har bytt mina trasiga glödlampor? Varken i badrummet eller i sovrummet - det börjar bli lite mörkt. Fast det blir ju ljusare ute så det gör inte så mycket snart! Jay!
... att jag har glömt att gratta två vänner som har fyllt år? Fast om man nästan inte ses eller hörs längre och inte heller jag blir grattad (och absolut inte tar illa upp) så gör det kanske inte så mycket?
... att jag mest skriver om ingenting, och verkligen kan babbla på om allt om inget?
... att jag läste att logopedstudenterna på ki får vaccinationer under utbildningen? Undrar vilka?
... att det var nonono att Weaver lämnade Cityakuten igår?
... att tjeckisk rom, apelsinjuice och lite halvt avslagen fanta exotic blir jättegott ihop och smakar sommar?
... att jag snart inte kommer hinna gå och handla det där som behövs till kycklingen om jag ska hinna läsa inför studiecirkelträffen ikväll oxå?
... att jag hade mycket intressanta drömmar inatt, om man väljer att använda en freudiansk tolkning? (De involverade död, en klarinett och en trombon, kyrkan, en av nätdejterna, massa folk som jag känner, höööga vågor, sköldpaddor och ett cyklop som glömdes hemma.)
... att man inte ska värma mat i gräddfilsburkar i micron?ä'¨'' (Det sistnämnda är vad Iris tycker om det hela! Så så får det bli och jag tror inte jag behöver skriva mer. Förutom att jag inte fattar hur man får bilderna att hamna längst ner i inlägget, men att detta oxå går.)

Sunday, March 4, 2007

Min världskarta

Länder jag har varit i:




Länder jag har varit i inklusive de som jag har varit på genomresa i/stannat väldigt kort tid på: (Det är nog ännu fler som jag just varit på genomresa i men inte minns, och dom räknas ju inte heller egentligen. T.ex. har jag "sett" Wien - har åkt igenom med buss och tittat men inte satt min fot i staden, så det är inte på riktigt. Men jag ville ha en karta med mera ifyllt. Det blev mycket mer tack vare Australiens flygplatser! Sen vet jag inte om man eg kan räkna flygplatser heller, eller om det är nåt slags internationellt territorium? Men jag räknar dom! (Singapore syns visst inte ens, liiitet land.))



create your own visited country map

Jag har många möjligheter kvar till nya resemål! Just nu är jag väldigt sugen på Kroatien eller Montenegro (solsemester + både natur- och kulturupplevelser + inte orimligt långt bort eller dyrt tänker jag).

Saturday, March 3, 2007

Svunna tider?

Läste igenom lite gamla texter och kände suget i magen - aah, varför skriver jag inte!? När slutade jag? Ja det vet jag i och för sig, det var nog ganska så direkt efter gymnasiet, men när slutade jag sakna? Vet att jag gjorde åtminstone några försök - hittade en helt bortglömd faktiskt bra text som tyvärr hade ett helt värdelöst slut, så den vill jag nog inte publicera. Och jag vet att jag skrev lite i min pytelilla anteckningsbok som jag fick i present innan jag åkte till Nya Zeeland. (Med dom här underbara orden i:)

Till Julia

.... en bra bok ska man alltid ha med sig...
Men en tom som den här
är den bästa du kan ta
med dig (t.ex. i bakfickan), vart du än är
- de största orden finns
inom dig,

Fånga ögonblicken!!

Några fångade ögonblick finns.

Jag vill ju vara en sån som målar med ord, som observerar och får ner allt det där. Som i Italien. Det var fint. Nu när jag har en blogg måste jag nog ändå passa på att publicera nåt eller två. Fast inlägget ska inte bli för långt, så det får bli nåt idag.

På café i Rom

Vet
Jag vet
det vet jag,
gör jag
Gör jag?
Undrar
Undrar viljor,
chokladkakor för 50 spänn
viljor och tårar
smultron
och vad som sägs
Och inte sägs
Undrar gåtan
ruiner
du som var här
Staden som ett solklart eko av sitt forna jag
Undrar
Jag vet
Inte