Extreme homemakeover fortsätter

Nu är det bara två dagar tills sovrummet och köket ska vara helt färdiga... Ikväll var jag och pappa över med saker till frysen, så att jag ska kunna frosta av frysen här hemma som just nu har ett sånt lager med frost att man skulle kunna göra en mindre utforskning därinne. Nu har dom målat lister, tak, flera skåpsluckor, flera fönster etc. Det ser nog inte ut att vara så stor skillnad på bilderna, men det händer verkligen grejer. Å så spännande det ska bli att se när det är klart!

Balkondörren har blivit alldeles vit! Och elementet är på plats igen.


Del av badrummet


I sovrummet finns det oxå mycket som är vitt

Ibland är det de små nyanserna

Och det är både bra och dåligt. Till exempel är jag ganska mycket frustrerad och irriterad över att flytten blev framflyttad med ett fåtal futtiga dagar, för det stör och spretar och splittrar.

Och samtidigt blir jag alldeles varm och lycklig av det ivriga pipandet av blåmesbebisar i en ventilation på ett hus som jag går förbi. Jag kikar in varje dag och försöker få en skymt av dom; mamma eller pappa blåmes är nog mindre glada när dom är i närheten, men det är ju bara några sekunder och jag ser (inte...) men rör inte, så dom överlever nog. I morse såg jag ett litet blåmeshuvud, men jag tror det var en förälder alternativt en blåmesbebis á la sumosize. Hur som helst, lycka är verkligen vad jag känner när jag går förbi där, och jag måste stänga av musiken varje gång bara för att lyssna på det underbara pip-iiip-pip:andet!

Extreme homemakeover...

... pågår. Ikväll var jag och mamma över en sväng för att skura ur lite lådor och skåp (och det behövdes, usch för snusk! och det var det ändå mest damm här, jag fasar lite för badrummet som inte är särskilt välstädat. Hu.) Och det har redan börjat hända en hel del grejer.

Golven är lagda i sovrum, hall och kök men det är papper över alla så det syns inte så väl.

Sovrummet


Vardagsrummet har hela väggar igen! Elementet vilar sig på balkongen.


Köket

En till kommande vägg

... eller flera faktiskt. Idag har jag fått nycklarna till min nya lägenhet. Jag fick även träffa målarna, golvläggarna och den vikarierande husvärden och fick ett nästan-löfte om att renoveringen ska vara klar senast till 1 juni. Det var mer jobb än dom hade tänkt sig, jag är glad att jag inte är dom!

Bilder tagna idag:

Sovrum med härligt gråa väggar och härligt brunsvart golv




Badrum med lite spruckna väggar och ett plastigt (!?) badkar


och turkost badrumsskåp (som jag hoppas jag får utbytt)


Kök med kakeldekor som ser ut som röda dödskallar om man kisar (dessa får jag göra något åt) och gula - ganska konstig nyans - skåpsluckor




Den grymt snygga köksfondväggen som jag kanske kommer ångra att jag valde att inte ha kvar. Men det är dags för nytt i denna lägenheten, hur kultig denna tapet än må vara.


Fin!


Man verkar ha haft roligt på den tiden, frukt och vin åt alla!


Mm, mera brunt golv!


En balkong som är grön innan jag ens har hunnit sätta dig några växter


Det är många fina träd utanför


Vardagsrummet, med parkett!


Och sprickor i väggarna


Målarna petade lite på en spricka, och vips så föll halva väggen av, kändes det som!






Som sagt, dom har jobb att göra. Men det kommer att bli så fantastiskt fint! Och det är jag som ska bo där! Iih, det är så roligt roligt roligt!

Nu ska jag äta lunch innan vi ska konstruera perceptionstest i skolan.

Snor

och snörvel och host och blä.

Men jag har i alla fall köpt en jättefin grön klänning. Så jag ska välja assocearer och sen är det dags för ett plågsamt tidigt morgontid upp till Ludvika på lördag och sen är det bröllop! Hurra hurra för Karin och Gustav!

Schlagermöhippa med gästspel av Nanne

Igår var dagen D, då vi skulle schlagermhöhippa Karin. Det började med att hon redan hade räknat ut att det skulle ske. Fast hon var inte helt säker på dag, men förstod genast att något var på g när "alla var där och hade stora väskor". På sista rasten tog vi med oss Karin ut i cafét medan kursare pyntade klassrummet såhär:





Sedan var det dags att skruda bruden och oss själva:









Vi bjöd Karin på lunch och begav oss sedan ner på stan där uppdrag väntade.



Eftersom den blivande bruden älskar schlager och det var ESC-semifinal på kvällen var naturligtvis temat för dagen schlager! (som kanske anas av kläderna?) Det första uppdraget bestod av att K skulle gå fram till människor och be dom nynna en schlagerlåt för henne så att hon fick gissa vilken det var. Dagens kommentar blev "Oh hjälp, jag har fått hjärnsläpp!" men nästan alla ställde ändå upp. Och Karin gissade bra! När hon fått rätt fick den nynnande personen sätta en guldstjärna någonstans på henne.











Karin skulle oxå be att få måla folks naglar härligt schlagrigt blå. Det var lite värre med det, men vi ställde naturligtvis upp och faktiskt ett par personer till!



Vi var i Nordstan och Karin stod där och lyssnade på en kille som nynnade då det hände. Plötsligt utbrister någon "Men det är ju Nanne Grönwall!" och "Hon måste ju sjunga!" och "Vi måste springa efter henne!". Jag hade inte ens sett henne, men hårsvallet kändes bekant och utan att tänka så sprang jag. Jag kom ikapp henne och tänkte att "Det kanske inte alls är hon, men men" och sa "Ursäkta". Hon vände sig om (och det var Nanne) och såg lite besvärad och stressad ut. Jag är visserligen situationsbundet kändiskåt (här, t.ex.), men tycker att det är "fel" att störa kändisar utanför deras arbetstid. Fast det var ju Karins schlager-möhippa! Och Nanne gjorde det! Hon nynnade nåt om körsbär och Karin gissade rätt och fick guldstjärna och kram och typ arton tolvåringar fotade samtidigt Nanne med sina mobilkameror. Vi förstod besväret och stressen. Därför var det extra kul att hon tog sig tid! Det är ändå roligt när man får uppleva kändisar som är trevliga "på riktigt"!


(Det kommer bättre bilder, från andras kameror)

Med denna fantastiska guldstjärna hade Karin fått precis exakt rätt antal rätt guldstjärnor och avklarat det första uppdraget! Vi tog oss vidare till Panduro Hobby och In-Ex där det andra uppdraget skulle fixas. Det skulle plockas ihop pyssel, helst schlagrigt, inför kvällen. Karin rörde sig vant bland hyllorna och lärde oss andra ett och annat grundläggande om scrapping och pyssel i allmänhet.





När detta var avklarat var stan-uppdragen utförda (med bravur!) och vi hoppade på en buss respektive cyklar och tog oss hem till mig. Det var partydags!







Sen råkade jag spendera ganska mycket tid i köket (sådan far sådan dotter. Om man vill ha ut mig får man kanske välja annas hem! :D) så övriga bilder hoppas jag kommer upp på en annan blogg, snart. Men det pysslades otroligt snygga och grymt avancerande poängbrickor, skrevs i kompisböcker, schlagerpeppades, lyssnades på schlager, åts och dracks gott och stämningen var på topp! Kvällen avslutades med höjdpunkten; ESC-semifinalen! Vi använde alla våra egengjorda snygga poängbrickor som hade hela elva olika parametrar att bedöma! Personligen hejade jag mest på Ungern (fast dom inte fick allra mest poäng pga parametersystemet) och dom gick vidare! Tyvärr gick inte alla Karins favoriter vidare, men en del i alla fall. Och det räcker för att bli glad:



Mer bilder finnes här.

KRAM till alla men extra mycket till Karin! Hoppas du hade lika roligt som vi! :D

Ibland

önskar jag att jag kunde bry mig lite mindre. Och ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer ödmjuk mot både mig själv och andra. Och ibland önskar jag att jag hade handlat när jag skulle, så att jag hade frukost på måndag morgon.

Sov sött natt

Mission: impossible

Veckan som gått har inneburit mycket ledighet. Skönt! Den innehöll oxå ett klarat tentaresultat. Skönt! Idag ska jag iväg och jobba och jag är så anti så det är märkligt. För egentligen har ju jag ett roligt jobb! Men nu tjurar jag i alla fall.

På Valborg var det Cortége och Chalmersspex som gällde för mig och Emma. Fast Emma glömde spexbiljetterna hemma, kom hon på lagom tills första cortégevagnen rullade ner på Avenyn. Vi fick springa upp och hämta biljetterna från hennes bror som schysst nog ställde upp. Emma sprang sista biten själv (hon är snabbare) medan jag studerade godisremmar. Tiden var verkligen knapp när hon kom tillbaka så jag föreslog en genväg. För att komma till Stenhammarsalen bakvägen kan man hoppa ner för ett fleeera meter högt stup! *mission impossible-musiken rullar igång* poliserna vimlade runt omkring och det var säkert minst lite olagligt. Människor runt omkring oss stannade upp och tittade på oss när vi hjältemodigt klättrade över staketet för att studera förutsättningarna. *musiken ökar i styrka* Jag hoppade först. Ignorerade min höjdrädsla och försökte böja på knäna för att dämpa nedslaget? Mycket graciöst landade jag smällhårt i asfalten med ömmande fötter som resultat. Emma kom snart efter, landade, rullade runt lite stuntaktigt och skrapade händerna. I folksamlingen gick hördes ett imponerat sus. Vi hade klarat det!

Spexet var jämnare och hade en bättre historia än medicinarespexet men med hade bättre och roliga sånger. Vet inte om jag är en spexmänniska riktigt men det är iaf kul att ha gått några gånger!

Första maj spenderades såhär:





A och jag tågade och använde magstödet och P slöt oxå upp på slutet. Det var folkfestligt och fint.

Blä, jobb. Over and out.