Och det är både bra och dåligt. Till exempel är jag ganska mycket frustrerad och irriterad över att flytten blev framflyttad med ett fåtal futtiga dagar, för det stör och spretar och splittrar.
Och samtidigt blir jag alldeles varm och lycklig av det ivriga pipandet av blåmesbebisar i en ventilation på ett hus som jag går förbi. Jag kikar in varje dag och försöker få en skymt av dom; mamma eller pappa blåmes är nog mindre glada när dom är i närheten, men det är ju bara några sekunder och jag ser (inte...) men rör inte, så dom överlever nog. I morse såg jag ett litet blåmeshuvud, men jag tror det var en förälder alternativt en blåmesbebis á la sumosize. Hur som helst, lycka är verkligen vad jag känner när jag går förbi där, och jag måste stänga av musiken varje gång bara för att lyssna på det underbara pip-iiip-pip:andet!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment