Mission: impossible

Veckan som gått har inneburit mycket ledighet. Skönt! Den innehöll oxå ett klarat tentaresultat. Skönt! Idag ska jag iväg och jobba och jag är så anti så det är märkligt. För egentligen har ju jag ett roligt jobb! Men nu tjurar jag i alla fall.

På Valborg var det Cortége och Chalmersspex som gällde för mig och Emma. Fast Emma glömde spexbiljetterna hemma, kom hon på lagom tills första cortégevagnen rullade ner på Avenyn. Vi fick springa upp och hämta biljetterna från hennes bror som schysst nog ställde upp. Emma sprang sista biten själv (hon är snabbare) medan jag studerade godisremmar. Tiden var verkligen knapp när hon kom tillbaka så jag föreslog en genväg. För att komma till Stenhammarsalen bakvägen kan man hoppa ner för ett fleeera meter högt stup! *mission impossible-musiken rullar igång* poliserna vimlade runt omkring och det var säkert minst lite olagligt. Människor runt omkring oss stannade upp och tittade på oss när vi hjältemodigt klättrade över staketet för att studera förutsättningarna. *musiken ökar i styrka* Jag hoppade först. Ignorerade min höjdrädsla och försökte böja på knäna för att dämpa nedslaget? Mycket graciöst landade jag smällhårt i asfalten med ömmande fötter som resultat. Emma kom snart efter, landade, rullade runt lite stuntaktigt och skrapade händerna. I folksamlingen gick hördes ett imponerat sus. Vi hade klarat det!

Spexet var jämnare och hade en bättre historia än medicinarespexet men med hade bättre och roliga sånger. Vet inte om jag är en spexmänniska riktigt men det är iaf kul att ha gått några gånger!

Första maj spenderades såhär:





A och jag tågade och använde magstödet och P slöt oxå upp på slutet. Det var folkfestligt och fint.

Blä, jobb. Over and out.