Äsch

Jag tyckte om att ha en titel som börjar med "upp" i och jag kan komma på flera och det hade varit snyggt med "upp"-tema, men det passar helt enkelt inte idag. Jag har sån där irriterande dimmig huvudvärk igen. Men fotontet (som mystiskt attackerade mig i söndags kväll) är mindre. Jag tror att simningen är lite orsak till huvudontet. I alla fall så brukar det börja lite där. Men det känns ändå bra. Jag har ju simmat två gånger denna veckan, yay!

Badhus är intressanta. Dit kommer så många olika människor. T.ex. en man som ser ut som han håller på att drunkna på varje simtag och som liksom simmar aggressivt (innan visste jag inte att man kunde det) och hysteriskt försöker simma om alla, fast det är jobbigt för honom eftersom han ju nästan-drunknar hela tiden. Och en liten flicka som är i omklädningsrummet med sin mamma och som börjar prata med hårtorkande damer och undrar vad dom gör. Och tanterna som pratar om gamla bekanta och bara blir milt förvånade över att bekantas makar har dött. Och många många fler. Och alla former - det är lite befriande att vara inne i duschrummet bland allt från pinnsmala unga kvinnor till tjocka tanter och tvärtom och där rynkor och bristningar och celluliter får samsas med smink och valkar och tvållödder.

Bland alla intressanta människor kan ibland skrämmande typer dyka upp. Plötsligt var hon bara där. Jag höll på att torka håret och förklarade för kvinnan som ville lämna plats för mig vid spegeln att jag inte tittar så mycket utan mest bara blåser och så blir det som det blir. Och då var hon där. Ljuset försvann för ett ögonblick där hon tornade upp sig som en mörk, stor gestalt (och hon är verkligen gigantisk och skulle lätt kunna fortsätta se ner på mig, fortfarande, fast jag är stor nu och hon borde ha krympt). Kvinnan som jag gått omvägar runt för att slippa möta, passerade mig med bara några centimeters mellanrum. Jag tror inte att hon kände igen mig, men hon hann ge mig en konstig blick innan jag lyckades se bort. Kanske anade hon rädslan. Läskiga barndomskvinna!

Det finns nog ingen annan som gör mig så barnsligt undvikande, och detta trots att hon aldrig haft nån särskilt viktig eller central roll i mitt liv alls. Det i sig tillhör faktiskt kategori intressant.