Julbockens återkomst, del tre

Tillbaka till bocken…

Han hade nu delat ut hälften av julklapparna, men hade absolut inte fått den respons han väntat sig. Nästan alla barn hade blivit vettskrämda, flera stycken hade börjat gråta och en liten flicka hade sparat honom på benet. Alla undrade var Tomten var också, det var bara en pappa som hade tyckt att det var roligt att han tog upp ”de gamla traditionerna igen”. Julbocken förstod absolut ingenting, han trodde att barnen skulle bli glada när han kom med julklappar till dom. Nu kändes allt bara dumt, och han längtade hem till Gävle. Han började traska i kanten av en snöig väg. Han var mitt inne i skogen och det var alldeles tyst, inga bilar eller människor var ute nu. Eller helt tyst, var det verkligen det? Julbocken spetsade sina öron och tyckte sig kunna höra ett tyst ”ooo…” Det lät som det kom närmare. Han lyssnade ännu noggrannare.
”oooooooOOOOOOO! BRAAAAK!”
Bocken blev stående på vägen. Det där hade han definitivt hört, någon hade brakat in i skogen bara några hundra meter bort. Bocken började springa, och strax såg han vad det var; Tomten och hans släde. Bocken drog efter andan och ville bara rusa därifrån. Men han gick ändå fram.
”Hallå, Tomten, är du där?”
”Ho-ho-ho, vilken smäll!” sa Tomten och kravlade sig fram från den uppochnervända släden.
”Duu!” sa han när han fick syn på bocken. ”Fattar du vad du har gjort?”
”Ja”, sa bocken väldigt tyst och skamset. ”Jag är verkligen ledsen, det var bara att jag ville se hur det kändes att för en gångs skull inte brinna upp. Men ungarna vill bara ha dig, och det var mycket jobbigare att dela ut julklapparna än jag trodde. Jag hoppas bara du kan förlåta mig, och att vi kan återgå till vårt…”
”Ja ja, det är väl okej då”, sa Tomten vänligt. ”Men innan vi återgår till det vanliga så har jag ett förslag; vi kan väl dela ut resten av julklapparna tillsammans? Och så behöver jag någon som kan hjälpa mig med släden.”
”Det låter jättebra”, sa bocken och log. De hjälptes åt att ställa släden upprätt igen, lastade i julklapparna och gav lite lav åt renarna så att dom skulle orka med allt flygande. När de satt sig i släden och lyft i den stjärnklara vinternatten började Tomten nynna på en sång.
”Den här brukar jag sjunga när jag tycker att livet är lite tråkigt eller jag är trött på att vara tomte… Kläm i du med, bocken!” Och det gjorde bocken, och snart hördes sången överallt ”Var nöjd med aallt som livet ger, och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer sorger och besvär…”
Och så blev det en riktigt god jul för alla i alla fall.
Till sist vill vi bara säga; från oss alla, till er alla; en riktigt god jul!

SLUT

Av: Emma och Julia
December 1999 och 2000