Julbockens återkomst

Dags för en ny följtetong på bloggen! Det här är en julsaga som jag och Emma skrev när vi gick i nian. Året efter gjorde vi viss redigering och resultatet kommer nu att publiceras här. Vi har inte gjort några förändringar, även om det kliar lite i fingrarna när det gäller vissa saker. Fast överlag konstaterade vi, när vi nyss läste den, efter att jag hittat den bland gamla skrivsaker, att vi fortfarande är rätt nöjda med den. Eventuellt kommer jag att lägga till vissa kommentarer till vad det är vi hänsyftar till någon gång (isf efteråt eller i ett separat tillägg) där det kanske inte är så tydligt, kanske får ni klara er utan det. Nu önskar jag god läsning!

Julbockens återkomst, del 1

1 december, år 2001, Gävle

Ett par ungdomar smög tyst över snön. De var på väg till bocken för den årliga nedbränningen. Plötsligt stannade en upp och bara gapade och pekade. De andra följde hans darrande finger och flämtade till. Bocken var borta!
Detta blev naturligtvis veckans huvudnyhet; ingen visste varför, hur eller vart den tagit vägen, bara att den inte längre fanns där. Det var ett olösbart mysterium, men snart tappade både medierna och folk intresset och ägnade sig åt julförberedelserna istället.

Det var kvällen före julafton. Långt, långt in i skogen låg en gård. Där stod granarna täta och snön låg vit på taken, endast Tomten var vaken. Och hans fru såklart. De satt vid brasan och myste. Tomten var tvungen att vila upp sig inför morgondagen.
”Det… det är något som inte stämmer”, sa Tomtemor med ängslan i rösten.
”Jag kanske har glömt att ställa väckarklockan?” föreslog Tomten. ”Det var ganska pinsamt förra året…”
”Nej nej, det har jag redan fixat”, sa Tomtemor. ”Det är något annat, något mycket värre!
”Kom inte här med din…”
”… kvinnliga intuition? Jo faktiskt!”
Tomten suckade ljudligt.
”Vi får väl se vem som har rätt imorgon!” snäste Tomtemor.

Samtidigt smög en figur runt hörnet på julklappsskjulet. Det verkade nästan som om det var en… halmbock!
”Ta-ta-ta-daa, ta-ta-ta-daa!” (dramatisk musik)

fortsättning följer...