Julbockens återkomst, del två

Nästa morgon vaknade Tomten av väckarklockan och steg upp och åt sin julgröt. Sedan bad han tomtenissarna spänna för renarna och lasta på julklapparna i släden.
”Kvinnlig intuition, visst…” muttrade Tomten och skakade på huvudet. I samma stund flög dörren upp med en smäll och en liten tomtenisse rusade in.
”Julklapparna är borta!” tjöt han förtvivlat.
Tomtemor stod vid spisen. Hon tittade på Tomten och öppnade munnen, men hann inget säga förrän Tomten sa ”Kom inte här med ditt…”
”… vad var det jag sa!” sa Tomtemor glatt. ”Jag har alltid rätt! Men nu får du åka ut och fixa det här.”
”Okej, jag åker direkt”, sa Tomten allvarligt.
”Jag vill också följa med!” sa tomtenissen.
”Nӕj, det ӕr før farligt for dej”, sa Tomten på danska.
Alla stannade upp och bara stirrade på Tomten.
”Undskyld… eh förlåt!” sa Tomten. ”Jag är stressad, och ni vet att jag börjar prata på andra språk då…”
Dom såg misstänksamt på honom. Tomten skakade på huvudet.
”Tomtemor, jag älskar dig!”
”Ja ja, stick iväg nu!”

Samtidigt hade bocken börjat dela ut julklapparna till Sveriges alla barn.

Senare

Tomten hade tagit en kisspaus vid en bondgård. På vägen tillbaka till släden träffade Tomten en häst utklädd till en ko.
”Meu”, sa den.
”Du har inte råkat se några julklappar här i närheten?” frågade Tomten. Häst-kon böjde sig närmare honom och viskade något i hans öra.
”Är det sant? Har han rymt?” Tomten stoppade en kaka i munnen. ”Vad ska jag göra?”
Han hade just fått veta att julbocken i Gävle hade rymt och helt enkelt snott Tomtens plats som förste julklappsutdelare.
”Det är nog bäst att jag åker direkt”, sa Tomten och hoppade upp i släden. Men renarna rörde sig inte ur fläcken. ”Du är för tung”, sa en röst i Tomtens huvud.
Plötsligt flög hans luva av och en lustig fågel med stor, röd kalufs satt framför honom.
”Ge hit den där!” fräste Tomten.
Fågeln tog ett skutt ned på marken. Tomten sträckte ut handen för att ta luvan, men fågeln tog ännu ett skutt och började fara och flyga över hela bondgården.
”Ariappapappapappapappapaa-paa-paa-paa-paa” tjöt den och jakten blev allt vildare. Till slut sjönk båda två ner i en liten hög å marken och flämtade. Tomten tog sin luva och upptäckte att han blivit lite smalare.
”Men det är ju underbart! Lite motion var allt som behövdes, tack!” sa Tomten och hoppade upp i släden och flög iväg.
Fågeln stod kvar och såg släden försvinna i vinternatten.
”Vad vore väl en tur i Tomtens släde? Det kunde ju vara tråkigt å trist å… å alldeles förskräckligt… å alldeles, alldeles… alldeles underbart!” sa fågeln drömstk.
En liten syrsa kom fram till fågeln och började sjunga ”Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få…” Sedan föll den ner död, syrsor kan faktiskt inte vara uppe och springa på vintern.