Bläh säger jag bara. Skola. Mycket. För.
Som kompensation för gnället följer nu mera katter. Det är F:s ljuvliga dammtussar som är hela 1,5 vecka gamla. Jag fick snosa dom och äta varm kanelbulle och dricka gott kaffe igår och då minns man ju livet utanför gnället och att det är gott.
10 comments:
Åhåhåhååå, snoos. En sån vill jag ha! Finns det någon man kan paxa? :D
Visst är dom superfina? Dom är redan dubbelpaxade, men jag tycker det är en bra tanke som väcks där hos dig. ;) Vovven hos er kan väl behöva lite sällskap? (Är det Inka eller annan hund nu?) Jag ska iaf uppdatera med fler bilder när dom små dammtussarna växer, hittills verkar dom väldigt lovande gällande både söthet och temperament!
Precis, lilla Tassa kan behöva sällskap. Det är inte Inka vi har nu, Tassa är tillbaka hemma hos Martins föräldrar. Är heelt kär i Tassa redan, hon är en underbar liten personlighet. Ser fram emot fler bilder på dom små :) Kramar
Ehh, Inka är tillbaka hemma hos Martins föräldrar, och Tassa är hos oss... förvirrad haha
oj, jag upptäckte inte ens att du skrivit tvärtom, tolkade det som det var tänkt (alltså att Tassa är hos er och Inka hos föräldrarna). Vilket härligt namn hon har! Några bilder på bloggen kanske?
Det finns faktiskt redan en på henne, postade den ihop med bilderna på lägenheten med den nya inredningen =) Kika där!
vad är det med katter, och speciellt kattungar, som får mitt hjärta att smälta? de här var bedårande!!! hur går skolan, är det kämpigt?
jag misstänker att det är katternas knep för att värva oss människor som betjänter - genom att se så söta ut att de inte går att motstå är vi snart obevekligt fast i deras tassar... eller så är det bara för att det är fantastiska djur? (eh, fast, jag?)
skolan är ju verkligen helt galet full, fast just nu lever jag i övertygelsen om att det ska gå att fixa med tom lite glädje i behåll. hur går det själv?
fin utläggning, och jag tror det stämmer, de är ju listiga de små liven...
jo för mig går det helt okej. jobbar i borås med barnlogopedi på halvtid. och jag minns känslan från sista året, man visste liksom inte hur nåt sklle gå, typ...
Så sööta!
Post a Comment