Hur kommer det sig att man når vissa ställen så snabbt och andra så långsamt, att vissa saker tar slut innan dom börjat medan andra aldrig verkar kunna nå dit?
Idag var sista dagen på praktiken (habpraktiken avslutades tidigare). Jag har trivts så löjligt bra, på alla sätt och vis (fastän jag fortfarande är rätt rädd gällande ganska mycket), och det känns jättetråkigt att det är slut nu! Har varit där så utdraget i så många veckor att det känns fullkomligt naturligt att det ingår i veckorutinen - vad ska jag göra nu på tisdagarna liksom? Plugga? Det vet jag inte om jag gillar... Kommer dessutom sakna handledaren och kollegorna, för jag har verkligen haft roligt oxå! (det är inget jag räknar med ska ingå, men det är onekligen en väldigt trevlig bonus!) Men det känns ju i alla fall himla bra att ha haft en så bra praktik, trots att förutsättningarna för den var rätt kassa och jag fortfarande är arg på skolan för att dom bytte ut det tilltänkta området till ett annat som inte alls kunde motsvara det jag borde fått. Mina muffins som jag hade med till den självklara sista-dagen-på-praktiken-fikan fick nästan stående ovationer och jag måste erkänna att dom blev ovanligt goda. Hm, här kan vi snacka topic shift?? Men jag orkar inte gå tillbaka och hitta en fin länk, utan nu fick det helt enkelt bli skrivet som det blev tänkt i huvudet.
Det allra sista vi gjorde idag var förresten att gå på en exjobbspresentation. Det var
a) mindre formellt än jag trott
b) mer petigt (det var verkligen mycket som skulle ändras på och göras om och tilläggas och tas bort - och då misstänker jag ändå att det var ett riktigt hyfsat arbete!)
c) faktiskt rätt inspirerande!
Och hur gick det förresten till att det snart är dags att börja med förberedelser inför exjobbet? Och hur sjutton kan det vara att det redan är dags för Caesar att flytta, idag!? Och Flavia och Augustus imorrn? Ojoj, jag tror jag kommer gråta lite tårar. Men det blir bra, dom ska bo hos fina människor - och jag vill såklart inte ha åtta vuxna katter heller. Häromdan kapade dom min högtalarsladd och idag hade dom puttat ner min fina glasvas-med-stenar i. Fast man kan ju bara inte bli arg när sex små fjunbollar kommer skuttandes så fort man öppnar dörren och bara ropar "hej matte, matte, matte, å va roligt att du är hemma matte, matte, wii, kolla på mig, kolla här, matte-matte-matte!!"
Nä, om man skulle gå och ta hand om disken och gömma undan skräpet (eller möjligen gå ner och sortera det som det är tänkt, fast som är en såndär underlig sak som aldrig tycks ske...?) så att jag kan ta emot kattungefolket? Och pussa på småttingarna medan jag kan!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
tyckte du vi var alldeles för petiga? ;) men lite så är det, jag är livrädd för när jag själv ska gå upp och presentera.... för visst har du rätt, det var ett jättebra arbete, men det finns ändå alltid saker att förändra. var har du haft praktik nånstans? kram
neh, inte alldeles för... :) det är ju faktiskt en magisteruppsats, d-nivå, och då ska det vara petnoga, det är ju rejält hög nivå(!). Sen var det väl en viss examinator som kanske petade lite väl på vissa saker (hon hade absolut vettiga åsikter och viktiga poänger ang vissa saker, men när det gäller annat så känns det som onödigt ändrade och trixande bara för sakens skull, och det känner jag bara igen lite väl mycket, tror jag... :) praktiken var på mölndal (akutneuro), ist för önh som jag inte fick alls.
kram!
gud vad tråkigt att ha en period som du inte har fått alls... så blev det för några i min klass också. ang. examinatorn så kan jag säga att det kan petas betydligt mer än så! jag ska ha en viss "AL" som examinator, jag skakar redan... kram
Post a Comment