Vår eka hade inte fullt så mycket vatten som denna i sig när det var dags att ro ut och fiska, men en liten pöl var det allt. Trots att båten i princip låg på land; har aldrig sett så lågt vatten i sjön!
Det är skönt att sitta barfota i båten. Mete och kastfiske; båda har sin charm. Vi (pappa och jag) fick varsin mört - pappa en liten och jag en pytteliten. Jag var nöjd med att jag tog i fisken alldeles själv, det brukar jag nämligen inte vilja...
I övrigt var det rätt dött, det slog visserligen precis vid båten några gånger, ungefär som av en retsam gädda, men ingenting högg. Fast det är inte det som är det viktiga. Det är så skönt att fiska! Något mediativt och rofyllt över att sitta där med den enformiga kaströrelsen eller titta på det guppande flötet. Kanske prata några ord, men mest, gemensam tystnad.
När vi hade varit ute ett tag hördes plötsligt ett bröl-skrik som fick mig att rycka till ordentligt! Otroligt nog var det bara vi ute på lilla sjön denna varma sommarkväll - badplatsen som annars brukar vara välbesökt låg även den öde och jag undrade vad sjutton det var som lät som en blandning av en kanadgås, en svan och en människa som skrek. Pappa förklarade att det var två tranor som trumpet-sjöng ihop. Då kändes det plötsligt andäktigt vackert och vi bara satt där och lyssnade på trumpetandet. Riktigt häftigt, tyckte jag!
Grill, mm!
Jag gjorde smulpaj till efterrätt av alla bär jag hittade i trädgården: smultron, hallon, blåbär, gröna krusbär, röda krusbär, röda vinbär, svarta vinbär. Och så fick det bli några späda rabarber också. Mums!
En av trädgårdens ofantligt många blommor i åh-så-vackert kvällsljus.
Flygmyror fanns det gott om, och getingar, och knott (fast knotten rörde inte mig).
Isch!
Mera fina blommor, sedda från altanen.
No comments:
Post a Comment