Så är det bara.

Hemma är verkligen bäst.

Mm, kudde. Mm, kranvatten. Mm, katter. Mm, badkar (visserligen hade vi ett bättre på hotellet, men det här är ju mitt). Mm, balkong (fast attans vad kallt det är ute! Håller på att frysa fingrarna av mig bara för att kunna ha öppet för katternas skull). Mm, kyl fylld med allragodaste frukostmaten, från föräldrarna, som dessutom kom med pizza, bror och katter på hemkomstdagen. Mm, sova. Mm, öppet fönster. Mm, kök. Osv, osv.

Det råder kaos och förvirring och lugn på samma gång. Nu börjar jag känna att jag har sovit igen det mesta (mm, sovmorgon!!!) men skolan är redan igång i 190, diverse saker ska fixas och nollningen är plötsligt mer krävande än vi nånsin kunde anat. Fast det är riktigt roligt - våra kära amphioxer helt enkelt är underbara! Ja, vi känner dom ju inte än, men deras entusiasm är fantastisk och typiskt otypisk om man jämför med vad vi sett hittills på vårt program. 19 pers är anmälda till middagen på lördag! Och ytterligare tre är med på resterande nollning. Vi går runt och bara gapar och försöker att ge ett någorlunda samlat och "vi-vet-visst-vad-vi-håller-på-med"-intryck. Misslyckas nog ganska gravt, men jag tror det duger ändå.