Årets första glass

Nu fick jag lite prestationsångest, efter att ha läst Ylvas inlägg om att skriva om vettiga saker, ska man göra det oxå, egentligen? För de som eventuellt läser hade det nog blivit roligare. Men jag nöjer mig med de saker som ska presteras annars och skriver helt enkelt bara om allt och ingenting (och i hemlighet hoppas jag att jag nån gång bland alla kommande inlägg kommer att få till ett sånt där riktigt fint och betydelsefullt och klockrent).

Idag känner jag mig mer som vanligt igen. Gruppen lyfte mig, precis som jag trodde! Vi hann bl.a. diskutera tro på skapelseberättelsen och naturvetenskap, bokstavstro och Livets Ord, rädslor och fördomar, avsaknad av och närvaro av helig ande (anda!) och en hel del till + om det heter "Caadis" eller "Cadiss" (jag vet inte ens hur det stavas.) (Nu tycker jag att det börjar bli lite väl många paranteser.)

Jag blev lite småtjurig när jag blev helt dränkt av det blöta regnet i morse, men det var ju mitt eget fel att jag inte fattade att det var så mycket och blött och lämnade paraplyet hemma. Och föreläsningen med laryngektomerade patienter på besök var grym, eller ja, dom var det alltså, grymma. Efter lunchen olyssnade jag i 45 minuter på radiofysik och sen gick jag och Karin, som var lite sjuk, hem och hoppade över den sista timmen. På vägen hem köpte vi glass. Det var gott att äta i snålblåsten, faktiskt. Det var årets första pinnglass och rekordtidigt, och dessutom såg vi årets första snödroppar! Våren är på väg?