Ah, lyhördhet

Inatt kändes det plötsligt ännu lite gladare att jag snart ska flytta. Det är ju iofs roligt för grannen att han blev lycklig (minst två gånger, sen satte jag i öronproppar), för att använda ett idiomatiskt uttryck som inte gör sig så bra på svenska. Men när det är så extremt lyhört - jag hör ju för sjutton när han nyser - så är det svårt att undgå detaljer. Och det är mer än jag vill veta. Och när dom dessutom nästlar sig in i mina drömmer (som för övrigt var extremt ospännande och handlade om skattedeklaration eller nåt annat som har med papper att göra) klockan 1.30 på natten för att väcka mig på ett ganska utdraget sätt, ni vet som när telefonen ringer... Ja, då infinner sig den lättade känslan av att det snart är jag som bor högst upp!