Hjälphjälphjälphjälphjälp

... hjälphjälphjälp! Nu är det ju snart dags! Och jag är så nervös och jag tror att jag är det extra mycket för att jag försöker att inte vara det. För förnuftigt sett så inser jag ju att det faktiskt bara är en kattutställning och att det sannolikt inte kommer hända nåt kat(t)astrofalt. Det mest sannolika värsta är väl om Iris avskyr det hela och kommer att plåga både sig själv och mig i tolv timmar. Men det tror jag inte. Det här är tjejen som glatt sällskapar på picknicksfilten i solen, som attackhälsar på okända människor (hade hon varit hund hade hon varit vääldigt ohyfsad!), som sover i sin transportbur i bilen trots att hon har en Bona på sig som klättrar omkring och vråljamar och som trots att jag nu är så nervös att jag borde utstråla det nyss har sovit hur avslappnat som helst i mitt knä. Så det ska nog gå bra. Och jag tycker att det ska bli roligt! Men, hjälphjälphjälphjälp... (nu ska jag snart varva ner och stänga av datorn men skicka gärna lycka-till-tankar på telepatisk väg!)