Självömk/avskrivning/kanske borttaget imorrn?

Jag är inte en spontan person. Det är inte så att jag aldrig nånsin kan vara spontan, men jag kan inte påstå att jag är en spontan person. Tvärtom mår jag som bäst när jag får ha rutiner, scheman och jag vet hur de timmar jag har framför mig kommer att se ut. Det kan vara att jag inte vet hur de ser ut, men då vill jag gärna vara inställd på det. :) Således är jag inte den som direkt ropar "jaa! vad kul, jag är på!" varje gång någon föreslår något oväntat när jag har tänkt nåt helt annat. Det behöver man alltså inte ta personligt. Däremot kan man känna sig ganska hedrad de gånger jag gör det. Hur som helst, ikväll blev en lite jobbig kväll. Jag var på ett väldigt trevligt födelsedagskalas och hade det fint. Hade tänkt gå när några andra gjorde det, komma hem i tid och gå upp till skolan imorrn. Men så ringdes det från ett syskon och frågades om jag ville gå med ut. När jag sa att jag hade skolan så sa han "Ta semester!" - och även fast jag har gjort det från i princip alla föreläsningar på den här kursen så ville jag det! Jag var faktiskt på nästan direkt. Men jag ville försöka få med mig folket på kalaset. Några skulle ut, men inte dit. Telefonväxling och samtal hit och dit. Ingen kunde bestämma något någon gång. Tiden gick. Jag blev tröttare och opeppare. Gjorde ett sista försök på att vi bara skulle åka ner och se vart vi hamnade och med vilka, men när inte heller det gick, inom den tidsramen som jag ville (80 minuter) så tappade jag helt lusten. Så jag gick hem. Såg på folket hur tråkig jag var. Hörde på syskonet hur typiskt mig och jättesämst det var. Kände i magen hur jag borde borde borde skita i hur jag är och bara göra. Men jag kunde inte känna om det var för att jag ville för att det ändå fanns en chans att det kunde bli kul, eller om det var pga det där andra som jag hör och ser att andra ser i mig och som jag inte vill ha där. Och jag ville inte längre. Så jag gick hem och kvällen blev tråkig och ledsen och jag kan inte ens vara nöjd med det beslut jag tagit. *ömka ömka*

Ska inte låta det dra ner mig så mycket för jag har ju varit så toppenglad och mått så bra med mig själv oxå, så jag _vill_ inte låta nåt sånt här komma i vägen nu! Nej. Nu ska jag se fram emot den topphemliga playdaten imorrn istället. Om jag bara kan få bort den dumma magkänslan.