Det 100:ade inlägget 2 och del 2

Min startsida säger fortfarande att förra inlägget var det 100:ade, men enligt min arkivlista är det, som Emma säger, detta som är nummer 100. Jag får alltså två stycken 100:ade inlägg! *dubbelfanfar*

Del två i reseberättelsen om Sharm:

Lördag 29 december

Sol igen! Efter en helt okej frukost (frukostbuffé som vi köpte till på plats) hoppade vi på hotellets buss som gick ner till deras egen strand. Sharm El Sheik och Röda havet är känt för sina fantastiska korallrev och lockar massvis med snorklare och dykare varje år. Man får inte gå, stå eller röra reven/korallerna, för dom är väldigt känsliga och dör om man gör det, men tyvärr är inte egyptierna så noga med sina regler. Många turister struntar helt i föreskrifterna, särskilt ryssar som är illa omtyckta i Egypten. Vill inte ha fördomar men av dom ryssar man mötte den här veckan förstår jag varför. Anyway, det finns söndertrampade, gråbruna korallrev överallt och hotellets bad var precis ett sånt ställe. Ändå hade dom gjort ett försök att hålla folk borta och det fanns en utlagd gång i vattnet så att man skulle komma ut så djupt att man inte skulle behöva gå på bottnen. På de flesta ställena är det bryggor som går ut, men här fick man gå i vattnet ett hundratal meter. Kallt! När vi till slut kom ut snorklade vi en stund. Det skojigaste vi såg var två gul-svart-randiga "akvarie"fiskar med rosa munnar som kom fram och nafsade på oss när vi sträckte ut händerna! Vi åt lunch på den lilla serveringen på stranden och det var härligt att sitta där och se ut över det turkosa vattnet.




Efter dusch(försök), lite vila och - de redan på andra dagen traditionella - drinkarna på balkongen åkte vi in till Naama Bay som är centrum i Sharm El Sheik, och stället där allt händer. Att gå på gatan var som förra gången jag var i Egypten, fast lite mer – den här gången var det ju ingen pappa eller bror med. Varenda restaurang, café, affär, butik, taxi osv har inkastare som med ändlös energi gör vad de kan för att få in en hos just dom. I början försökte vi vara vänliga och artiga men efter ett femte "tack, men nej tack" tröt tålamodet. Dom som gav sig snabbast vann på det eftersom vi gärnare gick in på såna ställen. Man får ju ta det för vad det är och ta seden dit man kommer, men ibland blev det lite tröttsamt och vissa kvällar blev det till att titta ner i marken hela tiden, för att undvika att råka möta någons blick och på så sätt få vara lite mer i fred.

Balkonghäng



Adventsstjärnor i mängder!

Fast här var det förstås inte adventsstjärnor, utan bara mer eller mindre vanliga lampor. Nästan varje sånt här öppet café hade "taket" fullt med stjärnor. Fint!

Det var roligt att äta inne i Naama Bay och titta på allt folk – de flesta turisterna verkade vara engelsmän, ryssar och svenskar men blandningen var stor; likaså åldersspannet. Restaurangutbudet är enormt men alla serverar mer eller mindre samma mat. Första kvällen åt vi på en av de finare restaurangerna. Det var fantastiskt god stekt fisk med pesto, spenatris och smörkokta grönsaker. Servitören höjde på ögonbrynen när vi beställde in öl till, men det var ju det vi var sugna på… :)



Temperaturen på kvällstid låg på omkring 15 (till 20) grader så man behövde ha en del kläder på sig, men det var ändå skönt att sitta ute. Denna vår näst dyraste middag under veckan landade för övrigt på omkring 200 egyptiska pund, ungefär 250 svenska kronor.

På den ena (av två) av huvudgatorna/gågatorna i Naama Bay. Röken som anas i bakgrunden kommer åtminstone delvis från vattenpipor.



Alla ljus, skyltar, blinkande neontomtar, stora gallerior, gigantiska kasinon och hotell gjorde att det hela kändes lite som ett mini-Las Vegas!

Fortsättning följer...