Nya Zeeland

Idag är det tre år sen vi landade i Wellington, jag och Emma. Efter nästan ett års planerande, drömmande, en mängd ansökningar och blanketter och sparande av pengar så hade vi till slut gått på planet på Landvetter och gett oss iväg på vårt livs resa. Jag vet inte vad jag ska välja ut att berätta om av allt vi var med om och upplevde, men jag får nog göra som Ylva sa och ha "jubileumsvecka"! Typiskt oxå att jag så inte borde göra det här utan istället sitta med dom dära bordena och måstena. *förnekelse är bra*

Från resan ner kommer jag bl.a. ihåg:
- att jag typ bara läste boken jag hade med mig mellan Göteborg och London, sen tittade jag på film/gjorde i princip ingenting de resterande 35 timmarna. Jag var rätt nervös.
- att vi träffade en trevlig engelsman på Hethrow när han fick sitta vid vårt bord på en restaurang eftersom det var fullt vid alla andra bord. Han skulle till Hongkong.
- att vi fick sämsta platserna på 22-timmarsflyget till Melbourne - i mitten mittemellan två andra. Men vi hade två trevliga tanter till grannar (en gammal, en yngre).
- att näsa och mun blir extremt torra när man flyger länge.
- att jag inte kunde sova på planet
- att vi tappade bort varandra när vi klev av planet för mellanlandningen i Singapore (vi fick gå ut på varsin sida). Det var ett stort flygplan. Efter en kvart hittade vi varandra!
- att det var nästan löjligt symboliskt mycket turbulens på planet mellan Melbourne och Wellington och jag fick chans att undersöka de där påsarna som finns på alla plan lite närmare
- att vi smugglade in olagliga substanser (jord på skorna och vete i ett vetehjärta, ve och fasa!)
- att vi stod i kö ganska länge för att få komma in i landet (om jag inte blandar ihop det med nåt annat).

När vi hämtat vårt bagage letade vi reda på personen som skulle hämta oss och ett antal andra internationella studenter på flygplatsen. Universitet ser till att alla blir körda till sina boenden första dagen, fin service! Vi bodde i en studio (ett rum med kokvrå och eget badrum) på Unicomm ganska centralt i Wellington och trivdes bra. Vi älskade staden Wellington nästan med en gång! När vi kom ner var det ca 20 grader varmt och sol och i Sverige var det som det är nu ungefär så det var riktigt härligt! Sen kom dock den värsta stormen på över 100 år med skyfall och kraftiga stormbyar! Vi hade international orientation på universitetet, lärde genast känna massa trevligt folk (bl.a. Lissie, Jostein, AnnaKarin), drack ganska mycket öl (Speights ska det vara, inte Tui!), skrev in oss på våra kurser och släpade möbler och annat till vårt rum. Upptäckte vårt nya hem och hade det allmänt bra. Började gå på ICF:s möten, ICF som i International Christian Fellowship, inte International Classification of... functioning? och lärde känna ännu mer fint folk och lekte lekar, sjöng lovsång och gick på bio på Readings och åt i food courten ihop. Skolan började och var blandat intressant/rolig/jobbig. Men det får kanske bli en egen post? Påminn mig om att jag måste berätta om didjeridoospelande björnar som smög in på vissa föreläsningar.

(och jo, jobbet var bättre idag!)