Personer jag minns

(närmare vänner räknar jag inte upp, det skulle vara konstigt) (men att räkna upp bekanta är det inte?)

- Jürgen - skum 30ish Auckland-bo som nyss flyttat till Wellington och gärna ville hänga med oss, tyckte att svenska lät "wicked" och skröt om hur full han varit helgen innan. råkade på honom när vi letade efter Lisse och Jostein och gick runt och frågade folk på en pub om dom var norska (det var dom inte, för L och J satt på en pub ovanför puben vi var på). Efter att vi dumpat Jürgen efter nån vecka lyckades vi springa på honom löjligt många gånger.
- Cat och Cara, två gulliga tjejer (17-åringar!) som tog sig an mig på min första föreläsning på universitetet, när vi stod utanför föreläsningssalen och väntade på att gå in. Jag kanske såg bortkommen ut? Snälla var dom och dom gav mig tom en solros på min födelsedag! Undrar om Cara är förskollärare nu?
- Anna Jackson, föreläsare i engl lit och helt inne på Sylvia Plath. Jobbig röst och jobbig tutor men antagligen ganska duktig, egentligen.
- Jeff, underbar föreläsare i antropologi med stor dos humor och självdistans och dessutom genusperspektiv, heja! Lite Pettson-lookalike. Höll bl.a. underhållande lektioner om samer och renar och snöskotrar och om coca-colas vidriga spel...
- Dean, forsränningsguiden som var lite JackBlack-lookalike och hade leopardpyamas på sig under torrdräkten, som doppade Emma i vattnet och som bjöd på Jägermeister på midsommarafton i baren som han oxå jobbade i.
- Craig och Emily, det amerikanska paret vi delade rum med på mysiga hostelet i Dunedin och som vi hade ivriga politiska diskussioner med (dom gillade inte heller Bush).
- Chauffören som körde oss till Whitianga och som bodde i en stuga i skogen utan el och trodde på Jesus, sig själv och "fairies".
- Det underbara värdparet på Backbackers on the Beach lodge som först gav oss ett dyrare rum än vi betalade för och sen var så hjälpsamma och snälla när vi blev magsjuka. Hoppas fortfarande att dom inte blev smittade...
- Ett antal sjösjuka japaner på ett antal resor med båt.
- Gubben som visslade på Sankta Lucia en dag på universitetet. (Han hade aldrig hört talas om Lucia, jag var ju tvungen att fråga).
- Kassörskorna, som med sina "Hello Love/Hun, how are you!" alltid fick mig att känna mig osäker.
- Plus en mängd folk på skolan, universitetet, på Unicomm, på ICF, och såklart på resorna.